- Nanne bloggar numera regelbundet på webblogg.se. Gör en "reload" på hela sidan [F5] så når du bloggen lättare i fortsättningen!
 Nanne och Shirley Clamp vid ett tidigare tillfälle |
Var några dagar i Barcelona på jobb men hann med en hel del annat också. Vi var bl.a och tittade på flera dans- och teater- föreställningar. De var helt ok, alla utom en som var bland det absolut sämsta jag sett. Jag brukar ha som princip att aldrig gå mitt under en föreställning, hur dåligt det än är för det känns dumt mot dem som står på scenen och mitt under föreställningen får se delar av publiken gå.
Ett exempel på det var när jag var och såg Sweeny Todd i New York i nån konstnärligt modern tappning som var outhärdligt tråkig. Redan efter 10 minuter gick de första i publiken och själv kände jag hur jag fick andnöd av denna katastrofalt sega musikal. Höll dock på min princip att inte gå mitt under föreställningen men i pausen var gränsen nådd. Jag och Jakob Stadell, som jag var där tillsammans med, kände båda paniken och insåg att vi under inga som helst förutsättningar kunde fortsätta genomlida detta. Vill betona att Sweeny Todd är en favoritmusikal för många men just den här uppsättningen var gjord på ett minimalistiskt, konstnärligt nytänkande och deprimerande sätt som definitivt inte tilltalade varken Jakob, mig eller en stor del av den övriga publiken.
Nåja, jag höll mig ändå och gick faktiskt först i pausen för att inte störa de stackars skådespelarna mitt under deras uppträdande. Den här ökenshowen i Barcelona däremot…….Jag satt första delen av den och bara gapade som en blåsfisk som hamnat på land av rena chocken att underhållning kan vara så genomuselt dåligt men till slut kunde varken jag eller Hans genomlida det utan smet under akten. På samma sätt som bra musik och underhållning kan ge en riktig kick i själen så kan väldigt dåliga sådana åsamka panikartade känslor. Så funkar det i alla fall hos mig. Jag tycker nog att över 90 procent av det jag ser är bra på ett eller annat sätt och mer eller mindre bra, men oavsett budgetar osv så kan man ofta hitta något bra i det mesta. Men Sweeney Todd på Broadway (numera nedlagd, thank God!) plus den här lilla showen i helgen har nog gett mig men för resten av livet.. Hee!
Dansshowen var dock intressant i all sin enkelhet och mycket konstnärligt tänkt. Blir alltid lite full i fniss när det blir så där extremt konstnärligt svårt att nästan ingen begriper tanken egentligen förutom att det måste vara svårbegripligt och okommersiellt. Då dyker det alltid upp bilder i mitt huvud av regissörer med håret på ända, en galet kreativ blick och yviga, gestikulerande rörelser och där regissören varje dag inleder repetitionerna, inklusive dagen före premiären, med meningen "vi måste ändra igen och göra om allt, för jag har fått en ny vision, för det här är inte tillräckligt bra som det är nu och det känns fortfarande för kommersiellt!!!" Kalla mig fördomsfull och jag skriver under. ;-)
Dansshowen var verkligen udda och allt var inte jättebra men den hade flera inslag som var väldigt spännande att se på. Den andra föreställningen var en barnföreställning utomhus på Barcelonas Nationalteater. Den var gjord i gammaldags gycklaranda och var nog den föreställning jag gillade absolut bäst. Den var charmig och rolig att se på och kändes väldigt välgjord. Kul att ha sett så totalt olika föreställningar. T.o.m bottennappet till show kan jag så här i efterhand skratta och glädjas åt att jag fick uppleva. Efter den kan alla shower bara gå uppför. ;-)
På söndagskvällen uppträdde jag på ett disco i Barcelona och det var ett underbart drag på publiken som hade varit och sett Formel 1 tidigare på dagen.
Hemresan på måndagen blev inget vidare. Klev upp kl. 7.30 och packade klart det sista. Åt ingen frukost på hotellet utan Hans Marklund och jag bestämde oss för att äta det ute på flygplatsen så fort vi checkat in. Sagt och gjort; iväg i taxin till flygplatsen. Planet skulle gå kl. 10.30 och vi var där kl. 09.00. Det var totalt kaos inne på flygplatsen för rullbanden, där väskorna ska slussas vidare till respektive flygplan, hade gått sönder. Så vid incheckningsdiskarna stod det enorma staplar av väskor huller om buller och köerna var hur lååååååånga som helst.
Det tog över en timma att komma fram och få checka in våra väskor men när vi väl stod där så kunde han i incheckningsdisken inte få fram våran bokning i datorn så vi blev hänvisade till biljettkassan efter över en timmes köande. Va?!?! Panik! Jag var ju tvungen att ta mig tillbaks till Sverige omgående för kl. 20.00 samma kväll, skulle jag giga i Skövde. Vi rusade bort till biljettluckan och samtidigt dök arrrangören upp som bokat biljetterna och försökte reda upp detta med flygbolaget. Under ett virrvarr av nytt köande och kaos överallt fick vi veta att det nu var försent att få checka in och åka med på denna flight då det nu var mindre än 30 min tills avgång.
Att 10.30-planet sen var 2 timmar försenat hjälpte inte. Totalnobben på att få åka med det planet. Arrangören kom och han försökte hitta andra flighter istället som vi kunde åka med. Nya bud; 12.30 skulle ett plan gå till Oslo, landa där 16.00 och 16.30 skulle ett annat plan gå vidare till Göteborg. Därifrån skulle jag sen ta taxi från Landvetter till Centralen och därifrån fortsätta med tåg till Skövde. Det pusslades hejvilt med min fantastiska manager Nancy som satt i Sverige och gjorde allt för att få övriga tider att gå ihop. Hans, som skulle till Stockholm, blev bokad på en flight mycket senare. Jag fick min flygbiljett och nu var det dags att åter ställa sig i sjumilakön till incheckningsdiskarna.
Eftersom det i detta kaosartade läge och med en mellanlandning i Oslo på bara en halvtimme, kändes som dåliga odds att resväskan skulle komma fram i tid, så jag fick sätta mig mitt på flygplatsen och börja packa ur alla scenkläder och scensmink som jag kunde få med mig till kvällens spelning. Mötte en av de ansvariga för giget kvällen innan och vi hade sällskap vidare på resan.
Återigen tog det ÖVER en timme (!) att få komma fram till Spanairs incheckning och när vi väl stod där och skulle checka in våra väskor så sa han som skulle checka in våra väskor att "ni måste checka in i en annan disk". Vi undrade varför, då ingen destination stod specificerad på hans incheckningsdisk, utan bara just "Spaniar". Vi fick inget svar på detta och när vi frågade var vi skulle gå istället så pekade han diffust bortåt och började sen istället hjälpa några andra.
Vi tog våra väskor och irrade runt bland ett hav av stressade människor som, precis som vi, kastades fram och tillbaks mellan olika långa köer. Ingenstans fanns "Oslo" specificerat och textskyltarna över incheckningsdiskarna ändrades hela tiden; "Sevilla", "Gran Canaria" för att i nästa stund plötsligt stå "Stängt" och alla runtomkring var lika förvirrade som oss och mitt upp i allt detta travades högar med väskor överallt medan några tekniker gick runt och försökte få igång rullbanden utan framgång.
När det var en halvtimme kvar till avgång och vi fortfarande inte fått något svar på vart vi skulle ta vägen med vårt bagage så gick vi fram till en av diskarna med texten "stängt" på och hon hjälpte oss till sist. När vi väl fått lämna våra väskor och fått våra boardingcards så var det nästa prövning; "metalldetektorn". Kön var hur lång som helst och ringlade likt en gigantisk boaorm, genom hela övervåningen på flygplatsen. Pust! Stön! Stressat tittade vi på klockan och insåg att vi låg risigt till tidsmässigt men blev lugnade av att vi fick höra att vårat plan också var försenat (naturligtvis!.....). Inte helt oväntat.
När vi stod och väntade på att börja få gå ombord kom jag på att jag inte hunnit äta nån frukost så jag rusade upp till en av restaurangerna och köpte flera olika kalla rätter att ha och glufsa i mig på planet. Eftersom jag inte kan äta några mjölkprodukter så är det alltid hopplöst att hitta något att äta på sådana här resor om man inte sagt till innan. Jag som är konstant hungrig och är så noga med att äta både frukost, lunch, middag och en massa däremellan kände mig salig när jag äntligen fick i mig mat.
Planet blev en och en halv timme försenat så vi landade 16.40 och jag missade därmed mitt anslutningsflyg till Göteborg. Redan när planet lyfte så insåg både jag och min manager att det såg mörkt ut att hinna. Så medan jag satt på planet och hon fick bekräftat från flygbolaget att vi inte skulle landa före 16.30, då Göteborgsplanet skulle gå, och det inte fanns någon möjlighet att hinna åka bil mellan Oslo och Skövde, så ringde Nancy till Sanna Nielsen som hoppade in istället för mig på giget. Tusen tack Sanna, för att du kunde ställa upp med så kort varsel.
När jag väl landade i Oslo så fick jag vänta 3 timmar på nästa anslutningsflyg till Göteborg. Nancy hade bokat hotellrum till mig där och när jag kom till hotellet vid 22-tiden så kände jag mig helt slut. Jag kröp ner i sängen och sov som en klubbad i 12 timmar och vaknade härligt brakförkyld.
Det är otroligt hur våra kroppar reagerar starkt på stress och pressade, intensiva situationer. För mig, som är extremt plikttrogen och aldrig missar mina spelningar, kändes detta som en katastrof att allt detta skedde pga en miss mellan arrangör och flygbolag men det är bara att inse att sånt här händer i livet. Allting går inte på räls och ibland händer oförutsedda saker som omkullkastar ens noggranna planering. Både Nancy och jag kände oss som två urvridna disktrasor när vi kvällen kom och vi båda insåg att det inte fanns något att göra för att försöka hinna till giget.
Dagen efter gigade jag i alla fall i Gislaved och därefter bar det av tillbaks till Göteborg där jag träffade Roine Söderlundh och Hans Marklund som koreograferar och är med och sätter upp min show i sommar. Samma kväll hade vi möte och i går börjar vi repa koreografi och idéer till låtarna. Känns så otroligt roligt och spännande.
Nu är det drygt en och en halv vecka kvar, sedan vankas det fyra veckors semester. Ska bara vara hemma med familjen och jäääääsa. Har ju varit borta nästan en vecka nu så jag längtar efter dem allihopa fruktansvärt mycket.
Fyller år i morgon och det känns så stort. För mindre än ett år sedan, när jag fick mitt cancerbesked, vågade jag inte hoppas på att få fylla 45. Jag är så otroligt tacksam för varje dag. Tack livet för att jag har fått ännu en chans!
Tack även alla ni som så ofta skriver in meddelanden i gästboken eller på Myspace-sidan. Många av er har gjort det nästan dagligen under flera år. Att få ha så rara och trogna fans som er är en fantastisk gåva i livet. Ni är världsklass allihopa!
Puss och kram!
Nanne
Pyttestaden i Astrid Lindgren land får även lilla Nanne att känna sig stor
9/5
Hej sötnosar!
I onsdags och torsdags, förra veckan var jag och gjorde företagsspelningar i Malmö. På torsdagen åkte jag även till Lunds
Lasarett och hälsade på barn som ligger inlagda där. Är ju ambassadör för stiftelsen "Min Stora Dag" (www.minstoradag.org),
som har till uppgift att uppfylla sjuka barns önskningar om nåt de vill göra, uppleva eller nån de vill möta under en dag, för
att förhoppningsvis kunna ge dem kraft och hopp att ta sig igenom sina svåra sjukdomar.
Mötte flera barn som drabbats av cancer och som just höll på att genomgå cellgiftsbehandling eller benmärgstransplantation för att förhoppningsvis kunna bli fri från cancern. Träffade goa Gustav, 6 år, som fått en hjärntumör, och lilla rara Mathilda, som jag vill skicka en särskild tanke till, då jag just fått veta att hennes hälsa försämrats drastiskt de senaste dagarna. Mötte andra barn med andra svårbehandlade sjukdomar och en kille som bott på sjukhuset i ett halvår, i väntan på en hjärttransplantation. I väntan på ett nytt hjärta fick han gå med ett konstgjort hjärta inkopplat.
Det är oerhört gripande att möta barn i en sådan här situation och man känner sig otroligt maktlös. Vill ju bara ta dem i famnen och krama dem tills de är friska och mår bra igen. Samtidigt så är jag så tacksam att få ha ett jobb där jag kan ge lite uppmuntran för stunden genom att bara åka dit och vara där hos dem en stund. Men som sagt var, maktlösheten över deras situation, griper tag om mig gång på gång. Jag är så imponerad av dessa barns kämparanda och livsgnista. De är alla mina hjältar. Detsamma gäller deras föräldrar som också går igenom en sån tuff situation men osvikligt kämpar på med en otrolig glöd.
 Nanne träffade Gustav på Lunds lasarett |
 En konstnärsbegåvning uppenbarligen |
Skrev för ett par veckor sedan här i dagboken om ordets kraft och betydelse, efter att ha läst två böcker som genom endast ord lyckats beröra mig så starkt.
"Tänk att ord kan beröra så mycket - skratt, tårar, rädsla, spänning.....en bok kan röra runt otroligt känslomässigt. Det slår mig då också hur stark ordets kraft är på gott och ont. Det är inte konstigt att människor som utsätts för verbala kränkningar blir lika sårade inombords som en fysisk misshandel. Vi underskattar ordets kraft i allmänhet och så länge någon säger sig bli utsatt för verbala kränkningar så ges det ofta kommentarer som "äh, det är bara att strunta i" eller "det är ju bara ord, det är väl inget att bry sig om". Men om man gång på gång får höra att man är tjock, ful, oduglig eller liknande så sätter det sig många gånger lika starkt i själen som en fysisk kränkning.
Redan som små i förskolan och skolan måste vi få börja lära oss innebörden av att säga elaka saker till andra. Skillnaden att skratta med och åt någon är markant och det är viktigt att vi tidigt får börja inse vilka fruktansvärda konsekvenser det kan bli om man inte tar den skillnaden på allvar. Hur många har inte i vuxen ålder sagt; "jag förstod aldrig hur illa jag gjorde de som jag alltid kallade för en massa elaka saker".
 Autografskrivning på Lunds lasarett |
 |
Jag har fått jättemånga mail och brev angående detta där ni berättat om hur just mobbning i skolan eller hur andra i er omgivning som hela tiden tryckt ner genom elaka ord, påverkat er och era liv och hur många av er kämpar dagligen med att återfå sin självkänsla. Vi är alla olika; utseenden, klädsmak, personlighet och vi är duktiga på olika saker. Det är ju det som är häftigt - att vi alla är unika! Men en sak har vi alla gemensamt - vi vill alla känna oss omtyckta och uppskattade på något sätt. Vi strävar efter att få vara speciella samtidigt som vi är livrädda för att inte anses "normala". Men vad är normalt egentligen?
Ord som att vara "annorlunda", "udda" eller "konstig" är ofta förknippat med något negativt om man använder det om en person. Men är vi inte alla lite "konstiga" egentligen på våra alldeles egna sätt? Tolerans mot våran mångfald av hur vi ser ut och är, är något som vi måste lära oss att bejaka, inte trycka ner. Det behöver nog både barn och vi vuxna lära oss mer av. Korta, långa, tjocka, smala, vackra, mindre bildsköna men med starka egna karaktärsdrag som är minst lika vackert, roliga, tråkiga, sociala, osociala, pratkvarnar, blyga......listan kan göras hur lång som helst på våra olikheter och det är otroligt häftigt och spännande. Tack för era brev, mail och för erat engagemang i detta.
I morgon är det dags för kvalen till Eurovision Song Contest. Uppträder i Göteborg den kvällen men vi ska spela in det och titta på det efteråt. På fredag åker jag till Barcelona där jag ska göra en spelning i helgen så jag lär få titta på finalen på spansk tv. Jag ska självklart ringa en massa därifrån och rösta på The Ark. Jag tror att de kommer att vinna och det vore ju så kul om de skåpade hem alltihop. De är ashäftiga på scenen och har en karisma som går rätt genom tv-kamerorna. Heja The Ark!!!!
Häromdagen var jag ute och åt med Anne-Lie Rydé. Jag kunde dessvärre inte komma och fira henne på hennes 50-års dag så då ville jag bjuda med henne på en födelsedagsmiddag i efterskott. Hon är en otroligt ball kvinna och vi hade supermysigt och kul tillsammans. Kan inte fatta att hon fyllt 50 - hade jag fått gissa så hade jag tippat på 40 istället. Hon är en underbar vän som jag lärt känna bit för bit genom många gemensamma jobb och där vi alltmer börjat höras även privat. Vi har askul ihop och väldigt lika värderingar och när vi ses tycks vi alltid ha en massa att prata om. Tack Anne-Lie för att du finns - du är fantastisk!
I lördags gästade jag Rhapsody In Rock. Det är alltid lika kul att giga med hela det gänget. Jill Johnson och Shirley Clamp gästade också. Vi delade loge och det var nog ett evinnerligt kacklande och fnissande och skratt som kom från våran loge hela tiden. De är, precis som Anne-Lie, oslagbara sångerskor och dessutom roliga, goa tjejer att umgås med. :-)
Shirley Clamp, Nanne och Jill Johnson i Miss Örhäng... nej Rhapsody In Rock var det visst
På söndagen åkte jag och Hans Marklund till Uppsala där jag repade med Playboys inför sommarturnén. Vi repade i drygt 4,5 timma så när jag kom hem vid 24-tiden på natten var både jag och mina stämband redo för sängläge. Zzzzzz.....
På måndag morgon bar det av till Västerås där jag hade möte på Music & Lights med de ljud- och scen-ansvariga på turnén i sommar. Vi gick igenom lite idéer till showen. Wow! Det känns så roligt att sätta ihop både sommarturnén och höstens krogshow på Börsen. Eftersom det är en utomhusturné respektive krogshowsmiljö, så blir det lite olika typer av shower. Inomhus kan man bygga mycket mer på ljus och effekter och dessutom använda mer manusbetonade scener, men utomhus finns det så mycket annan typ av härlig stämning som man kan ta till vara på istället. Men "Show" ska det allt bli i bägge fallen. ;-) Resten den dagen for jag runt mellan en massa olika jobb oavbrutet. Det blev en intensiv dag.
I går, tisdag, gigade jag i Ängelholm och innan spelningen träffade jag en fotograf från Aftonbladet för att ta en bild
till dagens tidning i och med min sommarturné. På väg dit så såg jag världens mest fantastiska regnbåge. Den var
så klar och tydlig och färgerna och konturerna lös lika starkt som de regnbågar man brukade rita i skolan som barn. Det kändes
overkligt. Vilket magiskt fenomen det är.
I morse gjorde jag en lång telefonintervju med DN som kommer nästa vecka. Sen åkte vi vidare från Ängelholm till Borås där jag är nu och ska uppträda i kväll och i morgon är det Göteborg som gäller. Där jag ska signera skivor i Nordstan på dagen och göra ännu en företagsspelning på kvällen. Sen bär det av till härliga Barcelona. Intensiv vecka med andra ord.
Skriver ju dagbok här en dag i veckan men övriga dagar bloggar jag på min myspace-sida. (www.myspace.com/nannegronvall).
Vi hörs där eller annars här nästa vecka igen!
Puss och kram! Var rädda om er!
Nanne :-)
2/5-07:
Var i Borlänge i söndags och uppträdde och signerade skivor. Det är helt fantastiskt att det kommer så oerhört mycket folk
till signeringarna. Det var så fullt inne i centret att folk knappt fick plats och skivorna tog slut(!) i skivbutiken. Jag är ledsen att de inte
räckte till alla utan fick skriva autografer på lappar och block till de som stått och väntat och köat så länge för
att egentligen köpa en skiva .
Skivaffären hade helt enkelt inte beställt in tillräckligt många album. Det är helt enormt att så många kommer för att se och träffa en när man kommer till ett köpcentrum. Jag får så mycket fina teckningar, blommor, banderoller, cd-skivor och andra presenter av så många av er. Tusen tack. Ni är helt underbara.
Många av er hör av er och undrar om jag kommer till er ort och signerar.
Det kommer att dyka upp ett fåtal signeringar framöver till, men jag gör inte så många signeringar överhuvudtaget då
jag, som de flesta av er vet, jobbar i ett avsevärt lugnare tempo både vad det gäller spelningar och andra jobb och har gjort så hela
våren. Många undrar också om sommarturnén och om ca 2 veckor kommer den att finnas inlagd på hemsidan.
Rasmus, som jobbar som konferencier under en del av uppträdandena och signeringarna, och jag åkte tillsammans till Borlänge och under hela resan körde vi "gul bil- leken". Det blir galet roligt när man i ren panik skriker "gul bil" och exalterat dissar till den andra på axeln (vilket man måste göra för annars gills det inte om man bara ropar "gul bil") samtidigt som den andra knorrar; "ääh, den där var väl inte gul".
Sen kommer efterföljande diskussioner om vad som gills eller inte; var gränsen går mellan gult och andra nyanser; beige, guldfärg, neongrönt med en lätt oacceptabel gul ton i osv. Gula postbilar, långtradare, traktorer, mopeder, ambulanser, gula gräsklippare som man kan sitta på och köra (vi säg nämligen även en sådan längs vägen), bilar som är delvisgula osv - ska de räknas eller inte?!?! Barnsligt, jag vet, men vansinnigt roligt. Har skrattat oerhört mycket hela resan. På turnéer med långa resor så kan det lätt dyka upp alla möjliga fåniga lekar och gags för att hålla turnédistressen på avstånd.
Hoppas att ni har haft en underbar Valborg. Själva har vi haft det supermysigt.
Vi har varit hemma och tagit det lugnt och igår kväll, tisdag, hade vi besök av flera goa vänner hemma; Hanna Hedlund, Martin Stenmarck,
Jakob & Lisa Stadell, Kim Sulocki, Lina Hedlund och alla deras respektive barn.
Wow Det har verkligen varit full fart i huset i dag. Det är så härligt att hinna umgås lite. Oftast är alla upptagna med olika jobb så det är svårt att få alla samlade samtidigt. Det här är ju ett gäng som jag lärt känna genom Intiman-teatern och de har alla blivit nära, ovärderliga vänner.
Det har dessutom varit så kul att stå förbereda och laga mat tillsammans - både Peter, barnen och jag har hjälpts åt både med det och städning och dukning etc. innan alla kom.
I förrgår hade vi middag hemma Peter, jag, Robin, hans flickvän Lollo och två av deras kompisar. En lugn mysig hemmakväll helt enkelt och det är så värdefulla tillfällen tillsammans. Har ju ända sedan jag började jobba igen i höstas fortfarande ett mycket lugnare arbetstempo och så kommer det att förbli ytterligare minst ett år framöver. Jag älskar mitt jobb och är så tacksam för all er support.
Är samtidigt väldigt noga nu med att ha ordentliga hemmaperioder på ett sätt som jag inte
gjort tidigare. Jobbar ett par veckor och är sedan ledig minst lika många veckor och så växlar jag hela tiden mellan jobb och ledighet.
Varje dag är så värdefull. Det känns så starkt framför allt efter det jag gått igenom det senaste året. Det är fortfarande en lång väg kvar men jag tar en dag i sänder och känner en gränslös tacksamhet för varje dag som jag får uppleva. Det är obeskrivligt stort!
Idag bär det av till Malmö där jag ska vara ett par dagar på jobb. Jag ska uppträda två kvällar. En av dagarna ska jag också åka och hälsa på barn på Lunds lasarett. Jag är ju ambassadör för "Min Stora Dag", stiftelsen som försöker uppfylla sjuka barns önskedrömmar. Det är en oerhört viktig stiftelse som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag berättar mer om besöket nästa vecka.
Hörs här på hemsidan nästa tisdag.
Puss och kram och var alltid stolta över er själva!
Nanne :-)
26/4-05:
Har äntligen läst klart boken "Allt för min syster". Varje gång jag läst en bra bok känns det som ett maratonlopp,
för jag lever mig in så starkt i boken och blir så frustrerad varje gång jag måste lägga den åt sidan för att
göra något annat.
När jag väl läst klart den är jag lättad för att jag äntligen fått veta slutet men en tomhet infinner sig också - jag har plötsligt inte historien att falla in i igen, som jag ägnat de senaste dagarna eller t.o.m. veckorna åt. Kluvet alltså. Den här boken hade ett gripande slut och jag läste klart den härom morgonen.
Peter vaknade och hade då en rödgråten fru bredvid sig och när han undrade vad som stod på så fick han svaret att "det är boken, jag har läst klart den och den var så sorglig i slutet......" Ett abrupt uppvaknande för min make naturligtvis innan han förstod att det bara var en bok som orsakat morgondramat.
Tänk att ord kan beröra så mycket - skratt, tårar, rädsla, spänning.....en bok kan röra runt otroligt känslomässigt. Det slår mig då också hur stark ordets kraft är på gott och ont. Det är inte konstigt att människor som utsätts för verbala kränkningar blir lika sårade inombords som en fysisk misshandel. Vi underskattar ordets kraft i allmänhet och så länge någon säger sig bli utsatt för verbala kränkningar så ges det ofta kommentarer som "äh, det är bara att strunta i" eller "det är ju bara ord, det är väl inget att bry sig om". Men om man gång på gång får höra att man är tjock, ful, oduglig eller liknande så sätter det sig många gånger lika starkt i själen som en fysisk kränkning.
Redan som små i förskolan och skolan måste vi få börja lära oss innebörden av att säga elaka saker till andra. Skillnaden att skratta med och åt någon är markant och det är viktigt att vi tidigt får börja inse vilka fruktansvärda konsekvenser det kan bli om man inte tar den skillnaden på allvar.
Hur många har inte i vuxen ålder sagt; "jag förstod aldrig hur illa jag gjorde de som jag alltid kallade för en massa elaka saker". På samma sätt reagerar vi olika när vi får negativ kritik t.ex. Vissa klarar av att skaka av sig det relativt snabbt medan andra kan älta det.
Många gånger tror jag att det har med självförtroende att göra. De är inte många men de finns - de som har så starkt självförtroende att ingenting, inte ens konstruktiv kritik, biter på dem. Men merparten av oss människor blir berörda av det på ett eller annat sätt.
En kollega berättade för mig häromdagen att han var med i en pjäs för ett par år sedan och de fick genomgående jätte bra recensioner förutom i en enda tidning och den enda dåliga recensionen gjorde honom så otroligt arg och ledsen att han inte klarade av att ta till sig och glädjas åt de bra recensionerna. Det här är inget ovanligt - tvärtom.
Vi människor vill ju så gärna bli omtyckta, respekterade och känna att vi gör något bra. Det ligger i vår natur. Det är först när vi har tappat hoppet om att lyckas känna oss bra som många istället söker respekt genom att beröra andra genom rädsla och elakheter. Jag är övertygad om att ingen föds ond. Vi hanterar bara svåra perioder i våra liv olika och formas därefter beroende på våra förutsättningar och karaktärsdrag.
Genom ordens kraft går det att manipulera och hjärntvätta andra till nästan vad som helst. Det är skrämmande egentligen. Ord är bland det största och viktigaste vi har i livet. Så kom ihåg att säga till dem ni tycker om hur mycket de betyder för just er.
Vi klagar gärna på varandra när vi tycker att någon sagt eller gjort något fel men vi talar sällan om hur mycket vi tycker om någon, trots att vi vet själva hur glada vi alla blir av beröm av något slag; "vad du är fin, snäll, duktig, omtänksam, rolig....." superlativen finns i massor och de är till för att användas för om det är något ingen kan tröttna på så är det uppskattning. Det behöver vi alla.
I går repeterade jag inför Rhapsody-giget som jag ska gästa i Södertälje. Jill Johnson, Shirley Clamp och flera andra gästar Robert den kvällen också Det är alltid lika kul att göra sådana gigs. Det är kul stämning och det blir att man gör låtar och duetter då som man aldrig gör annars.
Skickade ett sms till Magnus Carlsson häromdagen och fick sedan ett långt och rart svar tillbaks som avslutades med "Ta hand om dig - må alltid stilettklackarna bära dig framåt och lösfrallorna aldrig sloka. ditt galna fruntimmer". Haha! En bättre komplimang än så kan man väl knappast få. ;-)
Malin, Johanna, Nanne och David på väg till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby
Pratade med Hanna Hedlund på telefonen i går. Vi fann varandra under "Hur man lyckas i business utan att bli utbränd" och sedan dess är hon en av mina absolut bästa vänner. Jag fullständigt avgudar denna roliga och genomsnälla människa. Vi har alltid lika roligt när vi hörs eller ses. Vi pratade lite om det nya programmet som hon sitter i juryn med tillsammans med Bert Karlsson och Tobbe Trollkarl.
Hanna och jag skrattade gott åt att vi är precis lika veliga bägge två - vill ju uppmuntra människor och få alla att känna sig värdefulla. Samtidigt är det ju viktigt att försöka vara saklig och ärlig när man sitter i en jury men ibland är det svårt att säga till några att man tycker att de är urusla på det de gör när man ser hur ledsna de blir, oavsett hur diplomatisk man än försöker vara och uttrycka sig.
Jag har ju själv suttit i jury av olika slag och försöker alltid att hitta något positivt även om jag samtidigt måste poängtera det jag inte gillar. På nåt sätt känns det i ett sånt läge som hur man än vrider och vänder sig så har man häcken bak........ :-)
Har f.ö. köpt en skiva med Mika som jag lyssnar på varje dag, om och om i bilen. Låtarna och texterna är lysande och jag blir så glad så jag sitter och hoppar i bilen av de glada, underbara tongångarna. Musik är verkligen fantastiskt (när det är bra, vill säga!).
Vi hörs nästa vecka här på hemsidan. Tisdagar eller onsdagar varje vecka kommer dagboken fortsättningsvis in här och däremellan kan ni hitta lite bloggande var och varannan dag på min myspace-sida: www.myspace.com/nannegronvall.
Tack söta rara ni för alla meddelanden i gästboken. Ni är så otroligt omtänksamma och dedikerade. Tack för att ni finns!
Puss och kram!
Nanne
Nanne med teamet till ett reportage i tidningen Tove
18/4-07:
Hej allihopa!
Det har blivit lite försenat med dagboken ännu en gång men denna gång kan jag inte skylla på jobbet utan den stora tidsboven är i detta fallet en bok!!!!
Hinner sällan läsa böcker så när jag väl hittar någon som jag gillar så fastnar jag i den totalt och känner en fruktansvärd frustration varje gång jag måste
lägga den ifrån mig. Det är som att sätta på en väldigt lång film men hela tiden behöva stänga av den för att flera timmar senare eller i värsta fall en
eller ett par dagar senare återgå till den och snabbt försöka att komma in i stämning och handling igen.
Jag är en otålig kvinna och så fort jag börjar leva mig in i boken och börjar känna spänningen så vill jag veta hur det slutar. Gång på gång får jag hindra mig själv från att börja tjuvläsa de sista sidorna och då finns det bara ett enda sätt; att sträckläsa för att få sin nyfikenhet stillad. Boken heter "Allt för min syster" och är fantastisk på många sätt - den berör, är spännande och ger en tankeställare om att saker och ting ofta inte är svart eller vitt i livet utan kan upplevas olika beroende på ur vilken eller vems synvinkel man ser på saker. Så varje gång jag varit på väg att sätta mig och skriva ner några dagboksanteckningar så har jag tänkt; "jag ska bara läsa en liiiiiiiten stund till"......och på den vägen blir det.
Jag har t.o.m läst den i logen in i det sista innan jag ska upp på scenen och försöker dessutom lägga scensmink samtidigt som jag sneglar ner på boken och läser några rader bäst det går under tiden. Jag blir helt enkelt så inne i en bok när jag väl läser att jag nästan får magknip av frustration varje gång jag måste släppa den ifrån mig.
Samma sak hände när jag köpte dvd-boxen till den första säsongen av "24". Jag hade inte följt den tidigare på tv just av samma anledning - jag blir superfrustrerad när det slutar med en nervpirrande cliffhanger och man måste vänta en hel vecka innan man får veta hur det fortsätter och så är det vecka efter vecka. Men när jag väl fick boxen tittade jag avsnitt på avsnitt på kvällarna tills ögonen blev fyrkantiga och jag var tvungen att få lite sömn. Samma sak varje kväll tills boxen äntligen var klar och jag ÄNTLIGEN fick veta hur det slutade. Pust! Hee!
Magnus, Charlie, Felix och jag i Vemdalen
Nu är vi hemkomna från Vemdalen. Det har varit en underbar vecka där. Det är supermysigt att åka skidor tycker jag även om just själva processen att börja bylsa på sig otympliga pjäxor, vantar, hjälm (ja, eftersom jag vill att barnen alltid ska ha hjälm så använder även vi vuxna det) osv. och sen bär det iväg med skidor på axeln, stavar i handen och man stapplar sig framåt i snödrivorna med pjäxorna som är lika smidiga som att hänga fast ett par blyklumpar på fötterna och försöka ta sig snabbt framåt i ett träsk eller nåt......men när man väl står där i backen så känns det toppen! Har aldrig varit i Vemdalsskalet tidigare men det var verkligen ett underbart ställe som vi definitivt kommer att åka tillbaks till vid något senare tillfälle.
I veckan har jag börjat jobba så smått igen och gjorde bl.a. en intervju för tidningen Amelia och ett annat reportage för tidningen Tove. Har också gjort ett par spelningar. I helgen ska jag upp till Luleå, Piteå och Ö-vik. Det ska bli kul att träffa många av er där. Grattis förresten Modo och alla Ö-viksbor till guldet!!!!
Nej, nu ska jag kasta mig över boken igen. Jag bara MÅSTE få veta hur det slutar innan jag går och lägger mig, men med tanke på att jag har nästan 100 sidor kvar så är jag inte säker på att jag kommer till slutet i kväll heller men jag ska kämpa på.
Stora kramar till er allihopa och glöm aldrig bort hur fantastiska och unika ni är! Nanne :-)
10/4-07
Hej alla goa vänner!
Long time, no see! Hoppas att ni har haft en underbar påsk. Själva är vi just ni i fjällen på semester och åker skidor.Jag
uppträdde i Vemdalen en kväll tillsammans med ett band som heter Överdrag.
Gitarristen i det bandet heter Matz och han och jag spelade tillsammans i mitt första rockband. Han var faktiskt anledningen till att jag överhuvudtaget håller på med musik idag. Vi brukade ses på fester hos gemensamma vänner och då frågade han alltid om jag inte kunde tänka mig att sjunga i deras band, för han visste att jag brukade spela gitarr och sjunga ibland på festerna. Men jag tackade alltid nej. Jag vågade helt enkelt inte. Till slut så lovade jag i alla fall att komma och lyssna på dem i bandet. Jag åkte dit och minns att jag tyckte att de var fantastiskt bra och kunde aldrig föreställa mig att jag skulle platsa som sångerska i bandet.
Men så blev det i alla fall och nu stod vi åter på scenen, 23 år efter att vi senast spelade tillsammans. Otroligt kul. Två av mina söner, Charlie och Felix, var också med och spelade på scenen. Det är verkligen häftigt att få spela tillsammans. De spelade även med Överdrag på after ski'n.
Nanne tillsammans med Överdrag och sönerna Charlie och Felix
Jag har verkligen världens tre häftigaste söner, de två plus Robin som tyvärr inte var med i Vemdalen denna gång! Älskar dem alla gränslöst. Saknar även min goa make som inte är med här, för han är hemma och jobbar men vi pratar på telefonen flera gånger om dagen, varje dag. Däremot är min pappa, min äldste bror och min brorsdotter, som är 5 år gammal, med här i fjällen också. Otroligt mysigt!
Det blir en hel del semester för min del - först två veckors ledighet efter Melodifestivalen, sedan jobb i mindre än 2 veckor och sedan semester nu igen. Denna gång 10 dagars ledighet. Men jag har lovat mig själv efter att jag blev sjuk förra året att jag ska sätta min hälsa i första rummet och jobba i lagom takt. Det har jag verkligen anammat och det känns helt fantastiskt. Börjar dock mitt upp i all ledighet gå och fnula på idéer inför sommarturnén och krogshowen i höst. Skriver ner lite olika idéer och ringer och terrar Hans Marklund ibland angående idéuppslag.
Många har hört av sig angående åldersgräns på Hamburger Börs. Om man har målsmans med sig (dvs en förälder eller någon annan vuxen) så är åldersgränsen 5 år.
Om ett par dagar börjar jag jobba igen vilket jag ser fram emot jättemycket. I helgen ska jag göra skivsigneringar i Trelleborg, Höganäs och Uppsala som ni kan se på nyhetssidan här. Där går det nu också att se tv-spoten för nya skivan.
Nanne och Martin Stenmark
Spelningen i Åre
I torsdags uppträdde jag i Åre med Martin Stenmarck. Han är så otroligt go och ödmjuk. Dagen jag åkte dit upp så var det storm och meningen var att jag, tillsammans med Martin och en av hans kompisar, skulle åka i ett litet 6-sitsigt privatplan men när jag fick höra talas om stormen så åkte jag istället med ett vanligt reguljärflyg.
Har lite dåliga erfarenheter av att flyga med små plan i stormigt och dåligt väder. Martin och han vän anlände senare på eftermiddagen, ganska (för att inte säga väldigt) bleka i ansiktet för det hade varit en oerhört turbulent resa. Tur att inte jag var med, för då hade de dessutom mitt i bland alla extrema luftgropar haft ett hysteriskt fruntimmer hyperventilerandes i baksätet.
I samband med skivsläppet har jag gjort promotion och flera spelningar. Det är så kul att komma ut i landet och träffa så många av er. Tack för alla teckningar, cd-skivor, bilder, blommor och alla andra presenter ni har med er till mig när vi ses. Tack även för alla era rara meddelanden på mina hemsidor i gästboken och myspace.
Jag läser dem men jag hinner tyvärr inte svara er personligen. Jag är fullständigt överhopad av brev, mail och meddelanden genom hemsidorna och framförallt vårat bolag Somco, så det är en total omöjlighet tidsmässigt för mig att skriva svar till er alla. Därför kan jag bara försöka ge er gemensamma svar och hälsningar genom min dagbok här på hemsidan eller min blog på www.myspace/nannegronvall. Men som sagt var, jag läser och uppskattar verkligen alla era hälsningar.
Dessutom var jag på Bingolotto och Go Kväll. De är alltid lika fantastiskt goa och rara där. Det är en väldigt familjär och kärvänlig stämning på bägge ställena. Det känns omtumlande att nya cd:n gick upp direkt på 4:e plats på albumlistan första veckan. Jättekul.
Har även varit ute gjort flera spelningar tillsammans med Malin & David Watson och Jessica Marberger & Marica Aderwall. Vi har oerhört kul tillsammans och jag har upptäckt att detta är ett gäng som har lika lätt till skratt som jag har. Efter spelningarna brukar vi sitta uppe en stund tillsammans på hotellet och prata om allt och det skrattas och fnittras
På besök i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.
Malin & David Watson och Nanne bevakar Ronja Rövardotter-borgen.
När man är ute och reser så här så blir det ofta mycket olika turnéskämt av olika varianter. Det är nog ett sätt att hålla sig själv och sina medturnérande på alerten, då dagarna ofta består av långa resor och mycket väntan på hotell eller spelplatser.
Själv har jag just kommit igång efter 2 veckors semester men lite hyss blir det allt. Just nu handlar jag stora och onödiga prylar till alla möjliga och även om det är barnsligt så tycker jag att tanken på att de får släpa runt på stora, otympliga saker under en turné, då man egentligen vill ha så lite packning som möjligt, är vansinnigt roligt.
Nej, nu ska jag sätta mig och spela Fia med knuff med familjen. Här ska det puttas minsann! Hee!
Pussiluss!
23/3-07
Malin, David, Marica, Nanne och Jessica på väg upp på scenen inför kvällen gig i Växjö.
NU HAR JAG BÖRJAT JOBBA IGEN EFTER TVÅ VECKORS SEMESTER. Det har varit ett
par intensiva dagar. I onsdags var jag på Rix Morgon Zoo kl. 7.30 på Rix Fm med Titti, Roger och Gert.
Sen var jag på två olika möten och därefter bar det av till Täby Centrum på uppträdande och signering. Det var otroligt mycket folk så det tog två timmar innan alla hade fått sina skivor signerade. Sen var jag och såg premiären av Nisti Sterk på Maxim teatern som Hans Marklund har regisserat. Det var en rolig och charmig show och hon är otroligt karismatisk.
Mix Megapol
Vinyl 107,3
Igår var jag först och gjorde en intervju kl. 7.30 hos Adam och Gry på Mix Megapol ("Äntligen Morgon") och sen var det ännu en intervju hos Vinyl 107. Därefter åkte jag ut till Arlanda och flög till Göteborg där jag uppträdde på kvällen tillsammans med Andreas Johnson, Sara Dawn-Finer och Janne Åström. Ett härligt gäng att få giga med. Vi repeterade hela dagen och kl. 22.00 började showen.
Jag kom till hotellet först kl. 1.00 på natten. Sen tog jag planet följande morgon tillbaks till Stockholm 7.20 och därefter var jag och spelade in lite radiojinglar för bl.a Mix Megapol och sen bar det iväg till Nyköping och därefter till Norrköping på skivsigneringar.
Det är så otroligt kul att få träffa så många av er. Tusen tack för alla presenter, teckningar, skivor och blommor som många av er har haft med er till signeringarna. Är dessutom så glad att så oerhört många tar sig tid och kommer till centrumen för att se mig uppträda. Det har varit helt fullpackat med folk. Wow!
Framåt 19-tiden åkte vi tillbaks till Stockholm och nu är jag hemma och packar om väskan för i morgon bitti flyger jag till Sundsvall
och kommande dagar ska jag uppträda runtom i landet. Ser fram emot att träffa flera av er imorgon (Sundsvall och Gävle) eller på söndag
i Uddevalla, Partille och Göteborg, där jag ska vara med i Bingolotto på kvällen.
Titta gärna in på min nya My Space-sidan då och då för jag bloggar där flera dagar i veckan. http://www.myspace.com/nannegronvall
Nu ska jag slänga mig handlöst in i duschen och sen blir det sångläge för mig. Klockan är nu 22.00. Zzzzzz.......Kram och tidig natti-natti! ;-)
13/3-07:
Hej!
Har haft en lugn och härlig vecka då jag umgåtts med min familj och min pappa har också varit på besök hos oss. Jätte mysigt. Fick nya skivan i dag. Jag
känner mig jätte nöjd med den. Det känns som en bra pop-platta och det ska bli oerhört kul att åka ut och turnéra med det i sommar.
Flera av er har hört av er angående kommande skivsigneringar då de flesta från Melodifestivalen är ute på signeringar runtom i landet nu och besöker just era städer. Jag har ännu inte gjort en enda signering hittils och det kommer inte att bli några förrän efter den 21:a mars. Då kommer jag att göra några sådana. Så fort det är bestämt när, var och hur så kommer det att läggas ut på hemsidan.
Har även fått en myspace-sida där mycket info om sådana saker kommer att läggas ut från skivbolaget/bokningsbolaget så även där kan ni hålla utkik. Jag kommer dessutom att börja blogga där kontinuerligt så fort jag har klurat ut hur allting funkar där. Jag har inte lyckats lista ut hur jag lägger in bilder där eller om det går att skicka från mobilen per sms eller mms men jag ska försöka klura ut det under veckan så att jag snart kan börja blogga kontinuerligt med bilder och allt.
Det var spännande att se Melodifestivals-finalen. Det fanns väldigt många bra låtar och
artister men the Ark tror jag har jätte stor chans att ta hem segern även i den internationella
finalen. Jag ska hålla tummarna hårt för dem för jag tycker att de är kanon!!!!
Puss alla mina fina vänner och tack för att ni finns!
Nanne ;-)
Nanne's Myspace-sida
Nanne och Jakob Stadell på Guldmasken
Nanne och Hanna Hedlund, också på Guldmasken
 Schlagerdamerna Nanne och "Pling" Forsman |
Hej!
Åh, vilka fantastiska veckor detta har varit. Först Melodifestivals-deltävlingen i Örnsköldsvik. Åkte hem därifrån på söndagen och morgonen därefter åkte jag till New York tillsammans med Hans Marklund som ska sätta upp min egna krogshow på Hamburger Börs i Stockholm. Ser så oerhört mycket fram emot det.
Vi hade otroligt kul tillsammans. Såg massor av musikaler och shower av alla dess slag. New York är en fantastisk stad. Vi var där i 8 dagar och sen bar det av tillbaks till Sverige. Efter nästan 10 timmars flygresa landade vi på onsdagsmorgonen på Arlanda. Åkte hem och packade om väskan, sen till Lars Wallin och provade nya Melodifestivalsklänningen och därefter bar det av direkt ner till Nyköping. Fullspäckat schema med en gång när jag kom fram till Nyköping med repetitioner, tv-inspelning, intervjuer och fotograferingar.
Det var en kul vecka och det känns helt ok att jag inte gick vidare till Globen. Det kändes ändå som en sorts final i Andra Chansen och att komma 3:a i Ö-vik och sen 4:a i Andra Chansen känns som hedervärda placeringar. Kom ju 4:a med både Avundsjuk, Eldorado och Alexandra och de placeringarna har alltid känts som kanonbra placeringar och samma sak gäller även denna gång. Tusen tack alla ni som ringde och röstade på mig.
I måndags var jag på Guldmasken-galan. Var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i musikal/teater. Det blev inget pris men att bara vara nominerad är ju toppen! Det blev en kul fest där jag träffade många goa vänner som jag inte hinner träffa så ofta förutom vid enstaka tillfällen i jobbet.
På fredag morgon ska jag medverka i Svt:s Godmorgon program kl. 8.15 och prata lite Melodifestival. Den 21 mars så släpps fullängds-cd:n. Jag är jätte nöjd med skivan. Tycker att det är en bra blandning av låtar och texter av alla dess slag. Hoppas att ni kommer att gilla den. Pussssssssss! ;-)
På Arlanda på väg till Melodifestivalsdeltävlingen i Örnsköldsvik
6/2-07:
Hej raringar!
Ja, nu närmar det sig med Melodifestivalen och det blir alltmer fokus på repetitioner och förberedelser. Det var super-kul att se festivalen och min absoluta favoritlåt var Tommy Nilssons "Jag Tror På Människan". Den är helt fantastisk!!!!!
Det är alltid lika roligt att se på Melodifestivalen och uppleva hur vi alla som satt och tittade tillsammans (12 pers var vi) engagerar oss starkt i vad vi gillar och inte - låtar, kläder, sång, framträdande etc. Och snart kommer jag själv stå där när folk kommer att ha massor av åsikter om en - men det får man bjuda på. Hee!
 Nanne från en annan av Mats Oscarssons fotosessioner |
Det känns otroligt bra med låtmaterialet till skivan. Ska bli så kul att släppa en ny skiva. Det är så härligt att ha börjat skriva låtar och texter igen. Jag älskar att skriva låtar och få uttrycka mig i olika former.
Kommer inom de närmsta dagarna att börja blogga i Expressen och Aftonbladet.
Tack för era söta meddelanden i gästboken. Jag läser dem alla men har ingen som helst möjlighet att besvara er personligen. Ska efter festivalen försöka sätta mig ner och besvara era frågor i gästboken men just nu hinns det inte med. Dagarna går i ett med repetitioner, möten, klädprovningar, intervjuer, fotograferingar, låtkomponerande och skivinspelningar och däremellan att hinna vara mamma och handla och laga mat prata om hur barnens skol-/jobb-dagar har varit och varva ner nån stund tillsammans.
Just nu har vi alla i familjen fastnat för serien Seinfeld som vi har köpt ett par dvd-boxar och tittar på minst ett avsnitt varje kväll. Det är otroligt mysigt att sitta ner tillsammans och varva ner med en kul serie som denna.
Det blir en kort dagbok denna gången. Jag har varit i Göteborg hela dagen i dag och nu ska jag in i studion och sjunga och sen blir det allt ett Seinfeld-avsnitt innan det blir nattavara för min del. ;-)
Jag vet att jag tjatar; men glöm aldrig hur unika ni är och låt aldrig någon få er att tro något annat!
Pussiluss underbara ni!
Nanne
31/2-07
Hej snyggingar!
Jaha, tiden går och festivalen närmar sig med stormsteg. Nu börjar det kännas pirrigt. Det ska bli jättespännande
att se första deltävlingen på lördag. Vi ska sitta hemma och kolla tillsammans med våra närmsta vänner, Paul
och Marie Rein. Åh, vad jag älskar detta evenemang. Det är nog tävlingsmomentet kontra det storslagna underhållningsprogrammet
som lockar så mycket.
Smink & peruktjejerna Johanna och Jessica piffar Nanne strax innan föreställningen.
I torsdags åkte jag upp till Luleå och var där och gjorde 4 föreställningar av Sweet Charity.
I lördags gjorde vi den absolut sista föreställningen av Sweet Charity. Det kändes känsloladdat och melankoliskt när föreställningen väl var över. Det är ju starka känslor inblandade när man har jobbat så tätt inpå varandra i ett helt år och har trivts ihop så oerhört mycket. Vi har alla blivit så goa vänner med varandra att det helt naturligt känns tomt att veta att vi alla nu går skilda vägar.
Ljusdesignern Jocke och scenchefen Ola försöker att komma ner i Nannes längd......
Några kommer det att bli att man fortsätter hålla kontakten med men många kommer man bara att träffa i förbifarten i olika jobbsammanhang, hur gärna man än vill fortsätta träffa alla kontinuerligt. Det blir alltid så, för alla har alltid nya projekt och faser som dyker upp i sina liv.
Scenteknikern Andreas kollar till Nannes mygga (En mikrofon som sätts fast i håret och som sitter längs med kinden, som gör att man inte behöver hålla mikrofonen i handen, kallas för mygga!)
Men jag har hittat flera vänner för livet under detta Charity-år. En av dem är även regissören Peter Björk, som har varit en klippa för mig under denna period då jag gjort min första stora musikalroll. Han är lugn och trygg men också en rolig kille - en drömregissör för en kvinna som mig som alltid är full av upptåg.
Peter (regi), Tobbe, Thomas, Nanne och Bettan i väntan på att börja repetera
Förutom att det känns tomt att lämna hela ensemblen så känns det också lite vemodigt att lämna drömrollen
Charity bakom sig. Det är en rollkaraktär som jag lärt mig att älska under det gångna året och jag är så
otroligt glad och tacksam att jag fått möjlighet att göra denna härliga roll. Superhäftigt!
 Sparkdräkten som Charity-ensemblen låtit sy upp till mig. Bara sovnallen som fattas. Hee! |
Men till denna sista föreställning hade ensemblen låtit sy upp en rosa sparkdräkt I MIN STORLEK! Haha! Där står jag på scenen med en jättestor pyjamas-sparkdräkt och ska försöka hålla god min och spela rörd över denna "bröllopspresent". Som sagt var, ett härligt galet gäng och fantastiska vänner. Tack hela Sweet Charity-gänget för det gångna året! Ni har varit helt ljuvliga och gränslöst roliga att jobba med. Pusssssss!
I måndags var jag ute på stan tillsammans med Peter Wennberg som brukar hjälpa mig med hår och styling i alla möjliga sammanhang, inklusive Melodifestivalen. Vi for in och ut ur butiker och provade kläder på löpande band.
Att shoppa kan vara kul men oftast tycker jag att det är jobbigt att slänga mig in och ut ur olika provrum och av och på med än det ena och än det andra plagget. Men då det är många kommande fotograferingar framöver så behöver jag införskaffa lite nya kläder, då jag inte shoppat loss på evigheter. Peter är toppen att ha med sig då, för han är lysande på att se vad man passar i och inte.
På väg ut till Luleås flygplats för att åka hem.
Har även varit och provat Melodifestivalskläderna och nu börjar det ta form ordentligt. Tänk vilket fantastiskt jobb jag har som får så fina kläder uppsydda för mig, gång på gång. Jag kan komma ihåg när jag var liten och brukade titta på konståkning och drömde att få ha så fina kläder på mig som de hade och nu får jag ju faktiskt det. Fantastiskt!
Nej, nu ska jag sätta mig och skriva lite låttexter och sen ska jag in i studion och sjunga lite. Skivan ska faktiskt vara färdiginspelad om tre veckor.
Tänk att det bara är två veckor kvar tills det är dags att åka till Örnsköldsvik. Wow! Det ska bli jätteroligt.
Jag, precis som alla andra artister, hoppas naturligtvis på att åtminstone ta sig till
Globen, men inte ens det är att ta för givet. Konkurrensen är stenhård. Men det kan inte gå mer än åt pipsvängen
och gör det det så är det bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Livet i ett nötskal. Kul ska det bli, hur som helst.
Puss mina fina vänner.
Ni är alla glimrande juveler! Tack för att ni finns!
Nanne :-D
Sweet Charity- gänget - en samling tvättäkta teaterapor
23/1-07
Hej hopp!
Nu börjar det närma sig med Melodifestivalen. I helgen började vi repetera lite inför framträdandet och nu börjar
även kläderna ta form, åtminstone i form av en ritning. Måste erkänna att det för varje dag börjar kännas
allt pirrigare. Det är på gott och ont att ha varit med så många gånger som jag har deltagit i festivalen - man vet
ju precis vad man ger sig in i. Men det är "bar´ å åk", som Ingmar Stenmark brukade säga.
I onsdags var jag i Göteborg och gjorde en företagsspelning tillsammans med Peter Jöback. Vi har inte setts på jättelänge, så det var kul att träffa honom igen och prata och skratta tillsammans precis som vi så ofta gjorde under hela Rhapsody-turnén. Han är en sagolik sångare och kul arbetskamrat.
Jag och Peter Jöback efter en gemensam spelning i Göteborg
Flera av er har hört av er och berättat att ni ska till Örnsköldsvik och se deltävlingen där och undrat om det finns någon möjlighet att ses för att skriva autografer etc. Självklart går det att fixa. Hör av er till Kim på Somco eller Nancy på Mlp så ser de till att det går att pussla ihop på något sätt.
Tack för era söta meddelanden i den nya gästboken. Det är alltid lika spännande att höra vad ni har gjort under veckan och läsa alla era goa hälsningar. Har fortfarande ambitionen att besvara era frågor i gästboken, men just nu verkar inte tiden räcka till. Är ju i full fart med att skriva klart låtar och spela in i studion, kombinerat med alla förberedelser inför Melodifestivalen samtidigt som man ska vara mamma och hinna handla och laga mat, hämta eller skjutsa barnen till fotbolls- och bandymatcher och äta tillsammans och umgås lite innan alla måste gå och lägga sig inför morgondagens nya äventyr. Så det får bli av lite senare med gästbokssvaren. Detsamma gäller sammankomsten, jag nämnt tidigare.
Jag hälsar på tjejerna på mitt skiv- och bokningsbolag.
Här med Maria Molin-Ljunggren och Nancy Järnberg.
På torsdag bär det av upp till Luleå för att köra de 4 absolut sista Sweet Charity-föreställningarna. Det känns allt lite vemodigt. Kommer att sakna både rollkaraktären och det underbara gänget som jag har fått jobba med under det här året. Så lite "Sista natten med gänget"-party lär det allt bli i helgen, när alla föreställningarna är klara.
Var rädda om er och låt aldrig någon trycka ner er. Många av er hör av er och berättar om tuffa hemsituationer,
utsatthet i skolan eller att ni har svårt att tycka om er själva. Några av er har jag försökt att besvara personligen
men tyvärr hinner jag inte svara så många som jag skulle vilja. Glöm aldrig att ni är ovärderliga och värda ett
värdigt liv! Vi är alla olika och ser olika ut - och det är ju det som är ashäftigt!
Stoooooora kramar till er alla!
Nanne :-)
16/1-07
Hej alla mina söta vänner!
Denna vecka har varit kul och intensiv. I onsdags var jag i Göteborg och uppträdde tillsammans med Shirley Clamp och bandet Playboys.
Har ju inte varit ute och spelat så mycket sista halvåret, så det känns jättekul att få träffa och jobba
tillsammans med mina goa vänner och arbetskamrater igen.
Shirley är en av de roligaste människor jag känner. Skrattar gränslöst mycket tillsammans och med Playboys-gänget blir det alltid en massa bus, både på och bakom scenen.
Nanne efter ett gig för Ford tillsammans med Shirley Clamp och Playboys.
På torsdagen flög jag tillbaks till Stockholm och direkt till inspelningsstudion. Skulle ha gått på Rockbjörnen men fick tyvärr ringa återbud på eftermiddagen då jag var tvungen att fortsätta jobba i studion för att lägga all resterande sång på schlagerlåten. I helgen blev vi helt klara låten. Känns toppen. Nu kan vi börja jobba med resten av låtarna på plattan.
I fredags var jag på Aftonbladet och gjorde först en fotosession inför deras kommande schlagerbilaga. De var alla bedårande goa och skickliga - fotograf, stylist, sminkös och fotoassistentent. Efter ca 1,5 timma var vi klara. Därefter träffade jag Aftonbladets journalist Kicki och vi gick och satte oss och åt och pratade i över 2 timmar. En härligt kul tjej, som det är väldigt lätt att prata med och det blev snack om allt möjligt. Efter intervjun åkte jag vidare till mitt management Mlp och hade möte där. Sen bar det av hem och en mysig hemmakväll med familjen.
Nanne blir sminkad inför en fotografering till Aftonbladets schlagerbilaga.
Tillsammans med fotograf, fotoassisten och stylist till Aftonbladets kommande schlagerbilaga.
På lördag förmiddag tog jag tåget tillsammans med Lasse Berghagen och Hasse Gardemars orkester till Degerfors där vi
uppträdde tillsammans. Otroligt roligt att giga tillsammans. Lasse är väldigt rar och kul att ha att göra med. Tänk vad
häftigt att ha så outtömligt av hits som han har i bagaget - Teddybjörnen Fredriksson är ju t.ex. en klassiker.
Vi bodde på Svartå Herrgård, och där var det väldigt vackert. På kvällen, när vi kom tillbaks från spelningen, satt vi i matsalen på Herrgården och åt och varvade ner och pratade en stund inpå nattkröken. Det blev många gamla hysteriskt roliga turnéberättelser som vi alla drog för varandra. Tänk så mycket galenskaper som kan hända på turnéer - blunders och möten med alla sorters medmänniskor. Ibland känns det overkligt att det kan hända så mycket galna men roliga incidenter i det här jobbet.
I söndags var jag och la lite stödsång på en låt som Danne Sundqvist ska producera på min skiva. Peter kommer att prodda de flesta låtarna, men några sånger kommer att göras av andra producenter. Dan är en av dem. Vi har aldrig jobbat ihop förut, men det flöt på jättebra. Ser fram emot att jobba vidare med honom under produktionen av denna skiva.
I dag måndag repade jag för första gången schlagernumret tillsammans med dem som ska vara med och köra. Det känns som ett kul gäng att få jobba med. Har aldrig jobbat med någon av dem tidigare och det blir ett annorlunda nummer mot Håll Om Mig. Tycker ju inte om att göra om samma sak två gånger, som jag tror att många av er redan vet, men ibland är det inte lätt att förnya sig efter så många olika typer av nummer jag gjort tidigare. Så den här gången tänkte jag stå på huvudet och jonglera med fötterna samtidigt som de i kören sjunger sina stämmor baklänges.........! ;-)
Var rädda om er och glöm aldrig bort hur otroligt unika och värdefulla ni alla är!
Puss!
Nanne :-)
10/1-07
Hej!
I söndags gjorde vi våran sista föreställning av Sweet Charity på Intiman-teatern. Det känns lite vemodigt men
eftersom vi har fyra spelningar i Luleå om två veckor, så känns det fortfarande inte som om det är definitivt slut.
Älskar detta gäng som jag har fått äran att jobba med under det här året. Kommer absolut att hålla kontinuerlig
kontakt med många av dem efteråt. De har varit helt fantastiska att jobba och umgås med.
I söndags efter föreställningen kom några representanter för den internationella Eurovision Fan Cluben
"Esc Today", som är den största oberoende Eurovision Song Contest siten, och lämnade "årets pris till tidigare
deltagare". Jätte kul. De berättade att 18.000 medlemmar hade röstat och av dem så
hade jag fått 60% av alla röster. Wow! Helt fantastiskt!
Det känns jätte kul att få en sådan eloge och omtanke. Tack så mycket till alla Eurovision fansen i Europa.
http://www.esctoday.com/news/read/7168
Nu börjar arbetstempot öka avsevärt för varje vecka som schlagern närmar sig. Spelar in i studion, skriver låtar till nya skivan, gör en hel del intervjuer och fotograferingar då många tidningar har lång pressläggning inför Melodifestivalen och far dessutom mellan en massa olika möte både angående festivalen, skivan och andra projekt. Ska berätta lite mer nästa vecka om vad som händer med alla förberedelser inför festivalen. Ska då också försöka hinna besvara era frågor i gästboken, vilket jag tyvärr inte hinner denna gång.
Nu ska jag iväg ut till flygplatsen och åka till Göteborg och giga med Shirley Clamp. Tjoho!
Ta väl hand om er, guldklimpar!
Bamsekramar!
Nanne :-)
3/1 2007
Happy New Year och God Fortsättning på det nya året allihopa!
Jaha, så har ytterligare ett år gått. Det har varit milt sagt ett väldigt omtumlande 2006 - premiär i februari på den största teaterroll jag någonsin gjort; "Sweet Charity" och några månader senare beskedet bröstcancer och en lång tid av ovisshet om man överhuvudtaget har någon överlevnadschans eller inte, operation, strålningsbehandlingar, fyra månader efter cancerbeskedet (och en vecka efter avslutad strålningsbehandling) nypremiär på Sweet Charity och i slutet av året sedan bestämma sig för att medverka i Melodifestivalen 2007. Tvära kast.
Tack underbara ni för all support under året. Det har varit obeskrivligt värdefullt. Erat stöd har gett mig styrka under de allra tuffaste månaderna av ömsom ovisshet, rädsla, hopp, förtvivlan och kämparanda. Kampen är långt ifrån över än för det är en lång väg kvar att gå men jag tar en dag i sänder och är ändå full av hopp och energi och gläds åt varenda stund. Varje dag är så oerhört stor!!!!
Min medverkan i Rosa Bandet var bland det tuffaste känslomässigt jag gjort under hösten för alla minnen och känslor revs upp igen och for runt som en tornade inombords, men det kändes så viktigt att försöka orka vara där för att kunna förmedla hopp till alla de som under det kommande året kommer att drabbas.
Jag måste ge en stor eloge och tack till de journalister jag pratat med under denna höst angående detta. De har varit helt fantastiska i både hur de respekterade och förstod mitt pressmeddelande om min situation att behöva en tid för mig själv och sedan att försöka återge min vilja att förmedla detta i positivt syfte mer än att söka sympatier. Jag har alltid varit en tjej som har haft svårt för att söka medlidande.
Om jag pratar om svåra situationer i mitt liv så är det för att ge hopp och styrka till andra, annars får det vara. Jag är nog lite som små barn i trotsåldern "kan själv!!!"..... och hur mycket jag än kan lida med andra vill jag under inga som helst omständigheter ha medlidande själv. Därför har det varit ännu svårare för mig att veta hur jag ska kunna hantera att så många av er har brytt sig om hur jag mått och månad efter månad hört av er med hälsningar och omtanke av alla dess slag att det är svårt att uttrycka sin tacksamhet i ord.
Nu hoppas jag bara att man börjar ta tag i Blå Bandet-galor också, för prostatacancern tar fruktansvärt många mäns liv och vi måste kämpa för dem lika mycket som för oss kvinnor.
Har ju under hösten bara jobbat tre dagar i veckan på Intiman och för övrigt har jag varit ledig nästan hela tiden. Har aldrig jobbat så här lite i hela mitt liv och det har gjort fru Arbetsmyra ganska gott att göra så lite som möjligt under flera månader. Nu är jag super sugen på att komma igång nästa år med både Melodifestivalen, nya skivan och sedan komma ut i landet och spela och träffa många av er igen.
Bingolotto den 23 / 12 '06
Var på Bingolottos uppesittarkväll, vilket var oerhört kul. Rickard är en bedårande programledare och rimstuge-gänget var fantastiskt kul att jobba med. Jag som nästan alltid byter kläder i shower och andra tv-sammanhang, var lite imponerad av Ebbas konstanta klädbyten. Vi andra satt där som klädesamatörer i våra trasor och såg hur hon for in och ut i klädeslogen i varje paus och bytte till nya, vackra kreationer. Wow!
Fick ett otroligt gulligt troll av av ett fan på plats i tv-studion. Tack så mycket för både det och för alla julhälsningar och presenter som ni skickat.
Har haft en underbar julhelg med familjen. Vi har varit runt på snyltrundor hos släktingar hela julhelgen, dvs vi har varit bortbjudna på middag varje dag, så vi har inte behövt ha någon julmat hemma. Hee! Det har varit så härligt att hinna umgås med alla nära och kära under denna period. För övrigt har vi varit hemma och bara myst tillsammans. Kollat filmer, umgåtts, spelat spel och ätit hur mycket mat och godis som helst. Tur att jag har stretch-jeans........ ;-)
 Pepparkakorna rockar loss! De flesta bygger pepparkakshus till julen men hemma hos oss gjorde Charlie och Lollo (Robins flickvän) en pepparkaksscen och ett rockband med mickstativ, gitarrer, trummor med cymbaler och allt! |
Den här kommande helgen är sista spelhelgen av Sweet Charity på Intiman. På nyårsafton hade vi två föreställningar på teatern men jag hann hem till familjen till tolv-slaget. Lite som Askungen fast bakvänt och med bägge skorna på fötterna när jag kom hem!
Håller just på att starta upp en förening som förhoppningsvis kommer att kunna hjälpa barn i utsatta situationer till att inhämta styrka och kraft att klara sig igenom vare sig det gäller mobbning eller tuffa hemförhållanden. Ska berätta mer om det när det är klart och föreningen är registrerad osv. Har berättat för er tidigare om mina tankar om att kunna genomföra något som detta och nu känns det som rätt tillfälle att äntligen få komma igång med det, även om det kommer att ta tid att få igång en sådan här organisation.
Går fortfarande ett par gånger i veckan på karaten. Det är otroligt spännande och kul och det hjälper mig att sakta men säkert komma i form igen. Jag har verkligen hittat en hobby som ligger mig varmt om hjärtat. Min karatelärarinna är lika liten som jag och när hon börjar veva loss.....wow! Så mycket snabbhet och styrka i en sån liten kvinna. Jag är mäkta imponerad. Karate är så mycket mer än bara en kampsport och fysisk träning. Det ger ro och styrka inombords också för det handlar även om en livsstil med mycket eftertanke och koncentration.
Jag vill önska er alla ett fantastiskt 2007! Tusen, tusen tack återigen för allt erat stöd under det gångna året.
Att så många engagerat sig i mitt välbefinnande är gränslöst stort och rörande. Var rädda om er och
glöm aldrig att ni alla är unika och ta till vara på varje dag - det ska i alla fall jag försöka göra!
Stooooooora nyårskramar!
GOTT NYTT ÅR, SNYGGINGAR!!!!!
Nanne :-)
 |
||||
|
||||
 |