21/6-06:
Hej sötnosar!
Ännu en vecka har gått och eftersom jag har ledigt mestadels under juni månad händer inte så mycket mer än att jag tillbringar all tid tillsammans med familjen. Vi har det så mysigt och jag är så obeskrivligt tacksam för den goa familj jag har. Även denna vecka har vi spelat spel och vi har också varit och köpt rollerblades till allihopa. Det fanns inga i min skostorlek så jag får vänta tills nästa vecka då jag kan åka tillsammans med dem.

Äldsta sonen Robin, hans flickvän Lollo och jag var ute och sprang i skogen tillsammans häromdagen. Jag gillar vanligtvis inte att jogga, tycker att det är astrist, men under sådana här förutsättningar då det dessutom blir en social form då man går och pratar och filosoferar tillsammans mellan varven så är det inte så dumt - tvärtom.

Att ta sig igenom denna John Bauer liknande skog med den trollska omgivningen är dessutom magisk. Men när jag springer där med andan i halsen och försöker hålla ett någorlunda jämt tempo med de andra så känns det alltid skönt när någon säger "vi kan väl gå en stund nu" och låtsas som om jag visst hade orkat springa mer men att jag väljer att sakta ner för den andras skull samtidigt som jag samtidigt jublar inombords och känner att jag nog hade fått håll om jag hade fortsatt springa. Det kallas för maskhållning när man klivit över 40-strecket och ändå vill hävda att man är i lika god form som 20-åringarna man springer med. Hee! ;-)

I fredags uppträdde jag tillsammans med Christer Björkman, Shirley Clamp, Sonya, Linda Bentzing och Playboys i Göteborg i samband med invigningen av den nya tunneln. Vilket kanon gäng att spela med. De är lika härliga att umgås med bakom scenen som att jobba tillsammans med på scenen. På lördagen gjorde jag en spelning i Södertälje tillsammans med gruppen Lady B. Goode. De är så duktiga och precis som dagen innan känns det lyxigt att få spela med så många proffsiga musiker och artister.

Gruppfoto från spelningen i Göteborg

Var även och tittade på när yngsta sonen Felix spelade fotboll i Aros-cupen i Västerås och på måndagskvällen körde jag, Peter och flera andra föräldrar hem killarna, då turneringen var slut för denna gång för deras del. Tvära kast - uppträdanden i glittriga kläder inför tusentals åskådare ena stunden och sen i nästa stund fotbollsmamma med en bil fullastad med packning och trötta men nöjda killar som spelat fotboll varje dag de senaste dagarna.

I veckan repeterade jag koreografi med Charlotte Perrelli och tjejerna som dansar och gör koreografin till Heartbreak-turnén; Sandra Linder och Linda Hansson. De är superproffsiga och så otroligt roliga att jobba ihop med alla tre.

Hoppas att ni alla får en underbara sommar. Var rädda om er. Ta tillvara på dagarna och kom ihåg att ni är unika. Vi är alla olika - och det är just det som är så häftigt!
Pussiluss!
Nanne :-)

12/6-06:
Hej mina underbara vänner!

Det blir en väldigt kort dagboksanteckning denna vecka för jag är bara inne en snabb sväng och ska iväg med familjen igen. Peter har varit borta den här veckan och skrivit låtar med flera andra kompositörer. De har haft det toppen mysigt. Under tiden har jag och barnen och deras kompisar och Robins flickvän Lollo haft en vecka då vi har umgåtts och spelat massor av kort och sällskapsspel och utomhus har vi t.ex kört spelet Kubb.

Det enda problemet med utomhusspelandet blev alla myggen framåt kvällarna. Hur kan så många mygg dyka upp på en och samma plats? Jag tillhör också den kategorin som mygg fullständigt verkar älska att bita sönder och samman. Om Peter och jag sitter utomhus en kväll så åker han inte på ett enda myggbett medan jag åker på hur många som helst. Samma sak år efter år. Konstigt men sant.

Har haft storröjning i trädgården denna vecka. Vi har klippt gräset, klippt ner buskar och träd och rensat ogräs. Wow! Det blev som en helt ny trädgård. Dessutom kändes det fantastiskt roligt att påta i trädgården, vilket jag sällan annars brukar tycka. Kanske för att jag inte rikigt har haft tid som nu när jag är ledig och faktiskt inte behöver rusa iväg till något annat. Jag gick loss på allt jag kom åt och kan riktigt känna att jag tycker att det ska bli roligt att bege mig ut i trädgården igen och hitta nya ställen att klippa och putsa till. Jag som är uppvuxen i lägenhet kan fortfarande tycka att det känns overkligt att ha en egen trädgård att husera i. Vilken obeskrivlig lyx.

Äntligen är den förbenade garderoben klar! Pust! Fin blev den dock till sist och nu när den väl är ihopsatt så har jag redan glömt alla timmar av svordomar och förtret. Men utan Robin och Lollo hade jag fortfarande stått där med hammaren i högsta hugg och vridit och vänt på de bristfälligt ritade beskrivningarna. Vilken tur att man då har en händig son med en lika händig flickvän. Toppen!

Nu är fotbolls-vm igång och det är svårt att inte följa matcherna. Är egentligen mer ett hockey-fan, för jag tycker oftast att det är mer tempo i det, vilket passar bra för en otålig kvinna som mig. Men fotbolls-vm är precis som os - svårt att inte följa och det är verkligen kul att se hur olika länder från olika världsdelar spelar olika typer av fotboll.

Jag ser verkligen fram emot alla matcher varje dag och ser minst en match om dagen. Det är tufft för det svenska laget med så mycket förväntningar på sig. Jag tycker inte att man ska kasta in handduken bara för att det inte blev seger första matchen. Herregud, det har väl vänt i alla typer av sporter förr när man minst anar det och det kan det även göra här.

Förmodar att ni alla nu laddar inför sommarlov respektive semester. Samma här. Det ska bli så mysigt att få åka till Galapagosöarna och göra en massa annat med familjen i sommar. Dessutom ska det bli kul att få åka med hela det goa gänget i Heartbreak-turnén och barnen kommer även att följa med under den turnén vilket ska bli super-mysigt. Det ska dessutom bli roligt att få träffa flera av er under sommarens spelningar.

Jag kommer att stanna och skriva autografer efter varje show, vare sig det gäller Heartbreak-turnén eller mina egna
spelningar, vilket flera av er har hört av er och frågat om.

Nej, nu ska jag åka iväg med ena sonen och handla kläder inför 9:ornas avslutningsbal som de ska ha i skolan. Tänk att mina fina söner har blivit så stora. Jag är så obeskrivligt stolt över dem alla 3; Robin, Charlie och Felix, och är så glad att jag har dem i mitt liv. De är det största och viktigaste som finns i livet.

Vi hörs nästa vecka. Stora kramar till alla er. Kom ihåg att ni är fantastiska och ovärderliga.
Nanne ;-)

Sandra Linder, Nanne, Jessica Johansson och Thèrése Andersson på Jakob och Lisa Stadells bröllop.

5/6-06:
Hej!
Här kommer ännu en dagboksanteckning, men det blir dessvärre inte lika långt som det brukar pga tidsbrist. Hinner därför inte heller gå igenom gästboken denna veckan och läsa era meddelanden och därmed inte heller svara på några frågor därifrån.

I måndags var Peter och jag på SKAP:s vårfest på Vinterträdgården, Grand Hotel. Det var en jättetrevlig tillställning och det är så mysigt att hinna vara ute tillsammans med min älskade make, vilket vi har gjort en hel del denna vecka.

På tisdagen var jag och Charlie och tittade på gruppen Clark när de spelade i Stockholm. Anders som var med och uppträdde på scenen i Melodifestivalen med "Håll Om Mig" är en av medlemmarna i Clark. De är ett oerhört begåvat och bra rockband så jag hoppas verkligen att de får de framgångar de förtjänar. De håller just nu på att spela in en ny cd och de körde några av de nya låtarna, som var kanon!

I torsdags uppträdde jag tillsammans med Playboys i Sundbyberg. Det var ett kanon drag på publiken. Annika Jankell var konferencier. Hon är en riktig solstråle som person som lyser upp det mesta i sin omgiving. Charlie följde med till spelningen. Han spelar ju själv dagligen gitarr, sjunger och skriver låtar och han börjar allt mer känna suget efter det här med att stå på scenen. Han vill ju gärna in på något musik-gymnasium i höst. Håller tummarna för att han kommer in på några av de skolor han allra helst vill in på.

I lördags var Peter och jag på Jakob och Lisa Stadells bröllop. Det var sagolikt vackert och middagen med efterföljande fest var likaså. Tycker så oerhört mycket om detta brudpar. De är roliga, charmiga och bedårande vänner.

Nanne med brudparet Jakob och Lisa Stadell.

I söndags var jag och Peter och tittade på när Felix spelade fotbollscup, vilken fortsätter även på tisdag.

I dag, måndag, var jag och spelade in ett barn-tv program som jag gästade tillsammans med Bert Karlsson. Barnen själva var programledare och höll i ljudmikrofonerna och kamerorna också. De var imponerande duktiga. Därefter åkte jag iväg och repeterade koreografi inför Heartbreak-turnén, så just nu snurrar det steg i lilla fru Grönvalls huvud. ;-)

Sandra Linder och Linda Hansson gör koreografin. Det börjar bli en hel del pusslande nu med scenkläder, steg och allt som måste sitta när vi börjar repetera i början på juli och framförallt innan jag åker iväg till Galapagosöarna. Efter det blir tiden för knapp för några större ändringar. Så det gäller att försöka hinna förbereda sig så mycket som möjligt nu bäst det går.

Morgondagen ska jag ägna åt att titta på när Felix spelar fotbollscup och sen ska jag försöka värva Robin och hans flickvän Lollo till hjälp till att få ihop den förbaskade garderoben som vi kämpat med så länge. Utan dem hade jag inte ens kommit halvvägs av denna eländiga möbel-montering av brädor av alla dess slag, skruvar, muttrar och svårbegripliga monteringsbeskrivningar. Nu har det dessutom visat sig att det fattas några detaljer till garderobsdörrarna. *Suck!* Nästa gång ska jag allt köpa en färdigmonterad möbel om det inte är ett köksbord med en bordsbräda och fyra ben eller något annat lättmonterat som ska införskaffas.

Har för övrigt umgåtts mycket med familjen under veckans gång och även jobbat lite i studion denna vecka. Det börjar äntligen lossna en hel del på låtfronten. Nu måste jag rusa vidare. Ta väl hand om er mina värdefulla vänner. Ni är helt fantastiska!
Puss och kram!
Nanne

Jessica Johansson, Martin Stenmarck, Nanne och Peter på Jakob och Lisa Stadells bröllop.


The Heart Break tour gänget

29/5-06:
Hej snyggingar!
I onsdags var Peter och jag på Maria Rådstens (från One More Time) 40-års fest. Det var obeskrivligt kul att träffa henne igen. De senaste åren har vi haft så fullt upp på varsitt håll att vi inte hunnit umgås någonting.

Har saknat henne jättemycket men ibland kommer faser i ens liv då man mer eller mindre tappar kontakten under väldigt intensiva perioder. Därför var det så fantastiskt roligt att ses igen. Maria har ägnat de senaste åren åt studier och jag är oerhört imponerad av de prov/tentor och läxor hon har tagit sig igenom de senaste åren. När hon har visat mig eller berättat om allt hon behövt stuva in i huvudet på väldigt korta perioder så fattar jag inte hur man kan fixa det, men hon har gjort det med högsta betyg hela tiden. Wow!

Hon har dessutom de senaste åren spelat en hel del med gruppen Lady B. Goode - ett kanonband med enbart kvinnliga musiker. Jag tror att vi kommer att få höra mer av Maria musikaliskt de kommande åren. Hon vill framförallt ägna sig åt hårdrock som ligger henne varmt om hjärtat. Jag vill passa på att rekommendera hennes nya, fina hemsida; www.mariaradsten.se. Där kan ni även lyssna på lite olika låtar med henne och se nytagna bilder.

Vi har ju fortfarande planer på att göra en ny skiva med One More Time men hela tiden dyker det upp saker som gör att det blir svårt att få ihop det. Vi jobbar alla tre med olika saker som gör att det hela tiden läggs på framtiden. Men skam den som ger sig - nån gång ska det bli av.

Läge för lite One More Time-nostalgi när Nanne poserar med Peter och Maria

Jag måste dessvärre också meddela att det inte blir någon skiva av i höst. Jag känner att jag behöver helt enkelt mer tid för mig själv och min familj efter det gångna 1,5 året då jag jobbat oavbrutet och jag behöver helt enkelt få vara hemma med familjen och samla kraft. Har de senaste åren jobbat fruktansvärt intensivt men ända sedan "Håll Om Mig" slog igenom har det nästan varit ett omänskligt tempo där jag försatte framförallt min familj genom att hela tiden vara borta på spelningar och promotion; , två skivsläpp på ett år med allt vad det innebar med att skriva nya låtar och spela in in studion samtidigt som jag gjorde tv, radio, intervjuer, en mobil som ringer oavbrutet, signeringar och massor av spelningar och turnéer runt om i Sverige samtidigt som jag pluggade manus, danssteg och låttexter inför rollen som Sweet Charity.

Det har naturligtvis varit ett fantastiskt 1,5 år och jag är så oerhört tacksam för allt jag fått uppleva och all positiv respons jag fått. Jag kan bli så glad över detta att jag faktiskt kan bli tårögd av att inse vad jag fått vara med om och hur snälla och fina människor jag fått haft omkring mig, som er alla t.ex.

Men ibland gäller det att stanna upp och ta sig en funderare när man har barn också, så man inte blir en karrärsförälder som står och sjunger på olika barngalor samtidigt som man inte hinner vara hemma hos sina egna barn. Därför har jag bestämt mig för att inte stressa upp i ett högt arbetstempo igen och hela tiden försöka vara produktiv utan att istället vara med min familj och skriva låtar i lugnt tempo när de är i plugget och försöka vara ledig när de är lediga.

I sommar kommer de att följa med ut på Heartbreak-turnén. Det känns toppen på samma sätt som de åkte med en hel del under Rhapsody-turnén. Jag älskar mina barn och de är det viktigaste som finns i livet och nu ska mamma Grönvall i första hand vara just mamma detta året. Så jag hoppas att ni alla har full förståelse att jag valt att skjuta på skivreleasen till nästa vår.

Torsdagen ägnade jag åt att försöka få ihop en jätte stor IKEA-garderob som jag just införskaffat. Ett helt rum kommer att bli som en enda stor garderob till mig. Det kan låta lyxigt men faktum är att alla mina privata kläder plus scenkläder och alla skor och stövlar etc tar så mycket plats att jag helt enkelt måste hitta en egen hörna för att få lite struktur och ordning. Det tog hur många timmar som helst att börja sätta ihop garderoben för det ska skruvas och vinklas och hamras. Fick som tur var hjälp av Robin och hans flickvän Lolo. Ändå blev vi inte helt klara men snart så......

I fredags var jag, Peter, Charlie, Felix och hans bästa kompis Gustav och spelade bowling och sen efter det var Peter och jag och tittade på när Felix spelade fotbollsmatch. Det är så kul att kunna göra så mycket tillsammans.

I lördags var jag hemma på en mysig middag hemma hos Nancy som sköter alla mina bokningar och mitt management. Hon är toppen och jag är glad att jag har just henne i mitt liv både som bokare och vän.

I söndags hade Peter och jag våran 12:e bröllopsdag. Vi var på Edsbacka Krog i Sollentuna och åt en 3-rätters middag. Tänk vad häftigt att få dela ett liv tillsammans där man trivs så bra ihop. Vi har ju, precis som de flesta andra i långvariga förhållanden, gått igenom både bra och tuffa faser men det känns så skönt att vi aldrig har gett upp under våra kris-perioder utan bägge två gett oss sjutton på att vi ska ta oss igenom det.

Det är härligt att ha en man som man levt tillsammans med i 19 år och dessutom jobbat med, varav de första 10 åren som vi levde ihop tillbringade vi 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan då vi inte ens var ifrån varandra under arbetstid, och ändå har vi så mycket att prata med varandra om som vid ett sånt här tillfälle. Peter är helt enkelt min stora kärlek i livet och jag tycker fortfarande att han är världens snyggaste och sexigaste karl. ;-)

Förberedelser inför "Heart Break Tour" med Charlotte Perelli, Nanne och Christer Sjögren

Här kommer svar på några av era frågor i gästboken:
1: Kan man få köpa "Avundsjuk" utan sång?
SVAR: Den finns på singeln Avundsjuk, men om du inte får tag på den så kan du kontakta Kim på Somco så kan hon säkert hjälpa dig.
2: Vad tyckte du om Lordis bidrag i ESC finalen?
SVAR: Jag tycker att deras bidrag är kanon. Jag gillar låten jätte mycket och är otroligt glad för Finlands skull att de äntligen fått vinna. De är verkligen värda det efter alla år av kämparandra i detta sammanhang.
3: vad heter du på msn?
SVAR: Jag har inget msn.
4: Jag bara undrar vad Sweet Cherity är för något?
SVAR: Det är en musikal som går på Intiman teatern i Stockholm. Du kan läsa mer om detta på en
jätte fin Sweet Charity-sida som Marie, som även har Nanne-forum-siten, har gjort.
www.freewebs.com/sweetcharity
5: Nu har jag äntligen fått höra "hornen i pannan" och den var jätte bra! Men varför sjöng du den inte själv?
SVAR: Jag tyckte att den skulle passa så bra för Cecilia Vennersten då jag visste att hon gärna ville ha någon låt med lite temprament i sig. Men vem vet, jag kanske spelar in den någon gång framöver också om rätt tillfälle kommer.
6: Jag heter ingela falkenfjord och har gjort några låtar varav en skulle passa dig. min fråga är om det är något du är intresserad av att höra.
SVAR: Jag skriver ju det mesta själv och får väldigt många låtar skickade till mig, varav ett fåtal kommer med på mina skivor. Men vill du att jag ska lyssna på låten så kan du skicka den till;
Somco
Rådjursstigen 7
170 76 Solna.

Flera av er skriver in nästan dagligen i gästboken och flera av er berättar om hur ni har det tufft i skolan. Jag har varit i kontakt med Cajsa personligen som t.ex har skrivit i gästboken genomgående om hur dåligt hon mår, hur puckona i skolan är elaka mot henne (anm: "Puckona" är mitt eget ordval och inte hennes om dessa dumma, omdömeslösa människor) och att det har gått så långt att hon fått självmordstankar.

Jag vill säga till både henne och er andra som känner igen liknande situationer; Gör inte er själva illa Det finns en framtid även om det ibland ser nattsvart ut. Tyvärr är oftast den tuffaste fasen just skolan, då man inte kan välja att byta skolor hur lätt som helst, som man annars kan säga upp sig från ett jobb som vuxen om man inte trivs. Det är också lätt att börja tro på andra till slut att man är ful, dum, tjock, onormal och allt vad folk kan hitta för ordval för att medvetet såra och trycka ner någon.

Ni får ALDRIG NÅGONSIN tro att detta är en sanning. Jag vill också uppmana er att prata mer era föräldrar. Som förälder själv vet jag hur viktigt det är att ens barn vågar prata med en och inte utesluter en. Vi föräldrar finns ju där just för att försöka stötta och hjälpa er.

Så Cajsa och alla ni andra som känner som hon - om ni bara har så mycket som en ok relation med era föräldrar (för det är ju dessvärre inte alla som har det) så vänd er till dem och berätta hur ni har det och hur ni känner. De kanske t.o.m har upplevt något liknande när de var små och då kan relatera till hur ni känner.

Ni får heller inte sluta äta för att vara smala, som ni också skriver i gästboken om. Ni håller på och växer och kan få alla möjliga skador i kroppen. Gör tvärtom. Ät regelbundet men ät i så fall nyttig mat. Kroppen tar mycket mer stryk än vad ni tror om ni låter bli att äta och vad ska ni med en smal kropp till om den ändå brakar immunförsvarsmässigt och blir sjuka. En kropp är inget som står pall för vad som helst och får den ingen näring orkar den inte står emot infektioner, koncentrationssvårigheter, trötthet och annat.

Alldeles för många oroar sig för minsta lilla kilos övervikt. Jag är 44 år och måste tänka mer, än vad många av er som är unga, på vad jag äter eftersom jag är en obotligt gottegris. Det hindrar fortfarande inte att jag äter godis och annat och känner "är det nån som tycker att jag blir lite för knubbig, så är det deras problem inte mitt". Jag gick ner i vikt inför melodifestivalen men det var i komination med att jag åt bra mat och att jag tränade mycket inför Sweet Charity-rollen. Så det var ingen målmedveten grej.

Sedan dess har jag lagt av med det mesta av träningen och äter allt möjligt och jag är minst lika lycklig som då, vare sig kilona pekar uppåt eller neråt. Ni får inte tro att allt i livet står och faller med eller att lycka innebär just att vara smal. Vi ser vackra fotomodeller på alla modetidningar och tänker vilket fantastiskt liv de måste leva. Så enkelt är det inte.Det är hård konkurrens och framförallt har de väldigt tuffa krav på sig just vad det gäller vikten. De får aldrig unna sig något härligt fett, slibbigt gott och de måste hela tiden sträva efter perfektion.

Gör inte det, snälla ni. Den kille eller tjej ni blir ihop med ska välja er för just den ni är annars kommer ni aldrig att bli lyckliga i alla fall. Jag har en make som älskar mig vare sig jag tränat och gått ner i vikt eller när jag moffat i mig så mycket att kläderna blivit 2 nummer för små. Detsamma gäller min inställning gentemot honom. Jag älskar honom som han är. Detsamma gäller er. Ät gott, försök att göra något positivt av era liv och mest av allt; lär er att tycka om er själva och uppskatta de kvalitéer just ni har. För det har ni alla.

Ni måste alltid finnas kvar och förgylla världen och sist men inte minst; låt inte de som försöker förstöra era liv, segra. Ni är värda något bättre och till slut blir det puckona som står där med lång näsa och förmodligen inte har gjort så mycket av sina liv förutom att förpestat andras. Stå på er, var stolta över er själva och ta ingen skit! Stora, stora kramar till er alla mina fantastiska vänner!
Puss!

23/5
Hej sötnosar!
Det blev ingen dagbok förra veckan men just nu är det full fart med familjen främst, som gör att jag har svårt att hinna sätta mig ner och skriva dagboken som ändå tar ett par timmar att få ihop varje gång.

Idag har vi börjat repetera inför Heartbreak Tour-turnén. Det känns roligt, för det är ett oerhört bra och kul gäng att jobba tillsammans med.

Tidigare på förmiddagen medverkade jag i Svt:s "Gomorron Sverige". Vi pratade om Eurovision Song Contest och Lordis seger. Jag förstår inte riktigt varför folk överhuvudtaget ser en panik i att en låt som denna vinner. Själv tror jag tvärtom - det här breddar ännu mer de musikaliska möjligheterna och därmed också bredden på tv-publiken.

Evenemanget blir större och större för varje år som går och en av anledningarna är nog just att Eurovision Song Contest numera inte bara består av schlagerlåtar utan även av pop- och rocklåtar som inte bara figurerar i detta sammanhang utan även på radio- och hitlistor. Dana International, Sertab och Helena Paparitsou har ju t.ex lyckats bra med sina vinnarlåtar efteråt runtom i Europa. Lordi ligger dessutom redan på Trackslistan innan finalen ens gått av stapeln. Super kul tycker jag. Dessutom är jag så glad för Finlands skull att de äntligen lyckades vinna efter så många år av dåliga placeringar. De har kämpat tappert genom åren och äntligen har det lönat sig för dem. Grattis Finland. Första halvan av Eurovision finalen var fruktansvärt trög och trist tycker jag men den andra halvan tog sig med faktiskt ovanligt många starka låtar.

Älskar Greklands bidrag liksom Ryssland, Bosnien-Hercegovina och Ukraina. Maltas låt föll ju på att hans sång var olidligt falsksjungen rakt igenom. Vet inte om stackarn inte hörde sig själv ordentligt. Det kan nämligen vara så att om man får en väldigt dålig lyssning så kan det vara svårt att höra vilka toner man sjunger. Det kan också handla om nerver. Blir man alltför nervös och börjar sjunga surt så kan det vara svårt att hämta tillbaks det sen. Det blir som en ond cirkel. Tycker hur som helst att det var en bra final men jag ogillade starkt att publiken buade åt Litauen.

Om det är något man inte tycker om så kan man låta bli att applådera men att gå så långt till att bua ut några som bara kliver upp på scenen för att jobba sitt bästa är totalt oacceptabelt. Människor behöver uppmuntran, inte hån.

Förra veckan var jag och Peter i Barcelona med några av våra allra bästa vänner, Paul och Marie Rein. Det är en fantastisk stad och de är alltid lika underbara att umgås med. Vi åt gott, shoppade och hade det mysigt. Det var oerhört härligt att få vara själv med Peter utan jobb eller familjesysslor utan vi kunde bara ägna oss åt varandra. Det blir som lite nyförälskelse. Vi for in och ut ur affärer och medan jag provade plagg efter plagg så stod Peter där tälmodigt och väntade och gav smakråd. DET är kärlek tycker jag! Hee!

Vi såg för övrigt semifinalen i Barcelona. Där satt vi och hejade på Carola på tv:n i foajen på hotellet och engagerade oss i låtar, kläder och kommenterade hej vilt varje bidrag, vi och några svenskar till medan spanjorerna satt i baren bakom och skakade på huvudet (för intresset för Eurovision Song Contest är inte speciellt stort i Spanien).

Två av mina favoritbidrag föll bort där; Belgiens Je T'Adore och Islands Congratulations. Tyvärr blev inte framträdandet tillräckligt starkt i Je T'Adore och Islands framträdande tyckte jag var underbart vansinnigt men hon verkade falla bort mycket på att hon betett sig oerhört dumt och oödmjukt under repetitionsveckan. Om det var det som blev avgörande eller för att framträdandet blev för mycket för tittarna eller om låten helt enkelt inte var tillräckligt stark (eller kanske en kombination att samtliga faktorer) vet jag inte, men ut åkte den. Som artist är det oerhört viktigt att behandla alla med respekt (det ska man i och för sig, oavsett yrke alltid göra), men i just i artistyrket finns det en del som bara tappar fotfästet.

Hur man kan bli så tom i bollen att man beter så illa genom att skrika åt medarbetare som tekniker eller andra dumma divafasoner är för mig obegripligt. Det här är ett jobb att ta på största allvar och att alltid komma ihåg att utan de som sköter ljud, ljus, de som fixar bakom scenerna osv är man ingenting. Det gäller att alltid behålla ödmjukheten och tacksamheten för att man får möjlighet att hålla på med ett jobb som är så få förunnat att få jobba med på heltid. Så många begåvade människor inom show business går arbetslösa för att konkurrensen är så tuff och för att just de kanske inte fått möjligheten att visa upp vad de kan egentligen.

Paul Rein, Peter Grönvall, Nanne, Marie Rein. Salud! heter skål på spanska

Tack alla söta rara ni för alla födelsedagshälsningar genom gästboken, mail, brev och presenter ni skickat. Har dock inte hunnit vara på kontoret och kunna öppna paketen där ännu men lovar att göra det i veckan. Fick även födelsedagspresenter i förskott till Intiman teatern, bl.a en jätte fin trolltavla av Marie Munther som har hand om Forumet och en dvd och cd-skiva från fans i Holland som var och såg säsongens sista föreställning av Sweet Charity.

Det blir inte så lång dagbok denna gång och jag har dessutom inte möjlighet att gå igenom era meddelanden och frågor i gästboken denna gång, men till nästa vecka lovar jag att läsa igenom och svara. Nu ska jag iväg och repa inför Heartbreak-turnén.

Var rädda om er, var stolta över att just ni finns och glöm aldrig hur värdefulla ni är.
Puss mina oskattbara vänner!
Nanne

8/5-06.
Hej!
Ännu en vecka har gått och här kommer en summering av den.

I tisdags förmiddag, kl. 10.30 var jag först iväg och gjorde en fotografering tillsammans med Heartbreak Tour-gänget för tidningen Buffé. Vi tog bilder i Nacka. Vi gjorde även några intervjuer och plåtningar för andra tidningar, bl.a Expressen. Det ska bli otroligt kul att turnéra med detta gäng. Vi har så roligt ihop.

Efter det åkte jag iväg till Täby, ganska kraftigt försenad då det tog längre tid i Nacka än beräknat med alla pressmötena. Med andan i halsen dök jag upp i Täby Centrum 15.30 och gjorde ännu en intervju och fotografering, denna gång för tidningen Laura.

Det är en ny tidning som kommer att dyka upp snart i butikerna. Därefter åkte jag hem en vända och gjorde mig i ordning och åt sen lite mat innan jag tog bilen in till stan och hämtade upp Hanna Hedlund för premiären av Mission Impossible III. Hon är en av mina absolut bästa vänner. Jag fullständigt avgudar henne. Hon har en oslagbar humor och ett stort, varmt hjärta. Filmen var verkligen actionspäckad från första till sista stund. Gillar dessutom Tom Cruise. Tycker att han är en duktig och karismatisk skådespelare.

I onsdags var jag först på ett möte på skiv- och bokningsbolaget kl. 13. Därefter for jag runt stan i en massa andra ärenden och kl. 16 var jag på söder och gjorde en inspelning till dragshow-gruppen Diamond Dogs, som de ska ha med i sin show. Sen bar det iväg till teatern för att göra sig i ordning med peruk och teatersmink inför kvällens föreställning.

Resten av veckan har bestått av ännu mer möten, Charity-föreställningar, ett gig sent på lördagskvällen, se Felix spela fotbollsmatch och sen vårstädning hemma på söndagen. Vi håller på och renoverar vårat hus, både invändigt och utvändigt. Det är skönt att få fixat med huset men just nu är det kaos så väl i trädgården som inomhus med nya skåp och annat som ska sättas ihop.

Det har verkligen varit en galen månad på krämporfronten.

Först så satt jag i tv-studion tidigt på morgonen första veckan i april och får håret lockat och vrider häftigt på huvudet för att hälsa på dem som kommer in i logen utan att tänka på den brännheta locktången som är bredvid mitt ansikte vilket gör att jag smäller in i den med hela hakan och munnen och det blir både en smäll a la fläskläpp plus en brännskada på både läppen och hakan. Kaos i logen! Vilken fruktansvärd smärta. När det väl lagt sig, med iskalla omlägg, så såg jag ut som en boxare med fläskläpp och trasiga, brännskadade läppar. Kändes väl så där med de närmaste dagarnas TV- och foto-jobb, men va sjutton, man får väl även bjussa på boxarlooken ibland.

Kände mig lagom sexig när jag kom hem till Peter på kvällen. Han fick helt enkelt hångla med Nanne Tyson denna afton. När det väl hade återhämtat sig så var det dags för nästa krämpa exakt på dagen tre veckor senare; ryggen. Det var mardrömslikt dagen då ryggen knäckte till på scenen och det har tagit lite tid att bli ok, men nu känns den någorlunda återställd efter alla behandlingar. Vi i Charity-ensemblen kan i efterhand skratta åt hur korkat man funkar när man blir skadad på scenen och ändå gör sitt yttersta för att inte avbryta en pågående föreställning eller konsert och för att inte publiken helst ska märka något heller.

"The show must go on" är en inställning som helt enkelt bara finns där i bakhuvudet på väldigt många artister. Det är inget man tänker ut, utan helt enkelt bara en instinkt, på samma sätt som man in i det längsta försöker att genomföra en föreställning även om man är krasslig. Det går ju inte riktigt att sjukskriva sig i det här jobbet på samma sätt som i många andra vanliga yrken, men om något händer så är det ändå lättare att korta ner en konsert än att korta ner en föreställning utan att publiken märker det.....det går ju inte att hoppa från en mellanscen till en slutscen utan att publiken börjar undra "hmmmm, vilken konstig handling det blev?!?!" Hee!

Så där stod jag i kulisserna och ylade av ryggsmärtan för att i nästa stund stå på scenen och agera och sjunga utan att försöka röja vad som egentligen försiggick. Men det är klart att det blev en skillnad, för jag rörde mig mycket långsammare och med minimala rörelser de sista 20 minutrarna då det smällt till i ryggen. Det blev en del scener som vi på teatern i efterhand kan skratta gott åt. Som t.ex när jag ska hjälpa Kim upp ur vattnet i en scen och normalt så lägger jag mig ner på knä och hjälper till att dra upp honom men då kunde jag bara stå upprätt. Så där stod jag spikrak i ryggen med handen sträckt mot vattnet och ropade; "William, William, ta min hand så jag kan hjälpa dig upp!"....fast jag kunde ju inte böja mig ner så han fick allt kravla sig upp helt själv, trots mitt utrop om hur jag minsann skulle hjälpa honom.

Flera liknande incidenter hände under de resterande 20 minutrarna av föreställningen då ryggen knäckte till och låste sig. Men som sagt var; vi kan skratta åt alla dessa tillfällen nu. Det finns inget tappert i detta utan egentligen är det rent korkat, jag vet, men jag funkar bara så här. Det finns en liten envis fighter i mig i sådana här lägen på gott och ont. Antingen lägger man sig ner och ger upp eller så ger man sig fanken på att det bara ska gå - jag tillhör nog de sistnämnda. Men det är nog inte alls bra alla gånger.

Vet t.ex inte hur många gånger jag stått på scenen med feber, halsont, influensa, hosta etc men ändå åkt och genomfört giget för att inte sätta arrangören på pottan eller göra publiken besviken, då jag vet att många ofta åker långväga för att se en konsert eller föreställning. Men jag har börjat inse att det måste ske inom en rimlig gräns. Jag är inte envis som människa för övrigt men i detta fall är jag en riktig tjurskalle med inställningen "det SKA gå!" - vare sig med t.ex bränd fläskläpp eller låst rygg. Är väl inte född i Oxens tecken för inte säger nog de som har koll på det där med stjärntecken......;-)

Nu är det bara en vecka kvar utav Sweet Charity för denna säsong. Det känns lite konstigt tycker jag efter över 60 föreställningar denna vår, men det känns roligt eftersom jag vet att vi fortsätter tillsammans i höst igen. I veckan fick jag besök som vanligt av flera av er på Intiman efter föreställningen. Denna gång var det bl.a Veronica och hennes mamma som jag även träffat vid ett tidigare tillfälle under en skivsignering i Skärholmen. Malin och Sofia var återigen på Sweet Charity och vi träffades också en stund efteråt och jag pratade då även med Cajsa och Rebecka som de hade ringt upp. Fick bl.a ett jättefint smycke och ett par badges att sätta på jackan och så fick jag en födelsedagspresent i förskott av dem, ett jättegulligt trollpar som jag nu ställt i skåpet tillsammans med de andra trollen. Tack söta, underbara ni.

Tyvärr kunde jag inte stanna kvar en alltför lång stund då jag var tvungen att åka vidare till Vinterträdgården på Grand Hotel, där jag uppträdde kl. 23.00. Så det blev snabba bud efter föreställningen som slutar kl. 22. Av med peruk och teatersmink och på med en "normalare" scensmink och försöka styrsla till det långa håret bäst det gick efter att det har legat ihoprullat under peruken i flera timmar. Uppträdde tillsammans med Three D på kör och bandet Mix Live. Har jobbat med Three D i många år nu och de är fantastiska, både privat och artistiskt. Det kändes lite vemodigt dock, då Jennie gjorde sista giget på ett tag då hon ska föda barn om c.a en månad och sen ska hon gå mamma-ledig ett bra tag framöver. Kommer att sakna henne men åååååh vad spännande att hon ska få ett barn. Det är det största som finns i livet.

Här kommer frågor i gästboken under den gångna veckan:
FRÅGA 1: Jag undrar om du ska sjunga nånstans nära Göteborg eller Varberg?
SVAR: Det här är en ständigt återkommande fråga om var jag kommer att giga, men om ni tittar på spellistan på nyhetssidan så ser ni var jag kommer att uppträda i sommar. Spellistan kommer dessutom att uppdateras vartefter under sommaren.

FRÅGA 2: Jag behöver hjälp med en sak. Alla i min klass retar mig hela tiden, speciellt en. Hon säger att jag inte få vad med och att jag är för ful och får inte vara med i mina vänners gäng och hon säger att jag inte är lika värd. Jag tänker självmords tankar. Vad ska jag göra? Jag har sagt till lärarna men det blir nästan ingen skillnad.
SVAR: Det gör mig ont att så många av er drabbas av detta med utanförskap och elakheter från andra. Jag kan inte göra mer än att försöka uppmuntra er till att prata med andra om det, vare sig familj, vänner eller vända er till t.ex BRIS.

Det viktiga är att ni inte tiger och behåller detta för er själva. Vi är alla människor i så starkt behov av bekräftelse och att ständigt bli nedtryckt är obeskrivligt smärtsamt. Tyvärr är detta ofta belagt med skuld och skam och många tror till sist på alla elakheter de får höra. Därför är det livsviktigt att ni alla som är drabbade av detta pratar med en eller flera så ni kan få bekräftat att det faktiskt inte är er det är fel på utan de som inte har kunskap nog att förstå att behandla sina medmänniskor på er värdigt sätt.

Ni kan trösta er med att väldigt många kända skådespelare, artister och fotomodeller t.ex, som många tror alltid har varit uppskattade, ofta har varit mobbade i skolan eller haft andra omkring dem som har försökt trycka ner dem. Prata med så många som möjligt om detta och kom ihåg; DET ÄR ALDRIG ERAT FEL! Ni är inte konstiga, fula eller vad folk nu än säger. Det är människor med ett mindre vackert inre som överhuvudtaget medvetet elakt säger sådana saker till andra, vissa av okunskap för att de inte inser hur illa de gör andra och vissa därför att de själva mår så kasst inombords att det enda sättet för dem att känna sig lite bättre är genom att trycka ner andra.

Så det är inte er det är fel på utan faktiskt på dem! Gör som Cajsa i gästboken gjort; samlat mod och både kontaktat BRIS men framförallt pratat med en lärare hon känner förtroende för. Det kan räcka med en enda person som lyssnar och förstår er, för att ni kanske ska få styrka att känna hur värdefulla ni är egentligen och för att ni ska hitta kraft att söka förändra era situation på ett eller annat sätt. Ge er inte förrän ni får den ro och värdighet ni förtjänar i livet. Lättare sagt än gjort många gånger, men det är enda sättet att söka hitta en förändring.

FRÅGA 3: Hur kan man skriva till dig via brev adressen?
SVAR: Du kan skriva till: Somco AB, Rådjursstigen 7, 170 76 Solna.

FRÅGA 4: Är du självlockig, eller gör du dig lockig? Hur gör du i så fall?
SVAR: Jag har ganska självlockigt hår men när jag gör i ordning håret för speciella tillfällen så lockar jag det med varma hårspolar eller locktång (det sistnämnda håller jag dock fortsättningsvis lite mer avstånd till än tidigare! Hee!).

FRÅGA 5: Hur ska du fira din fødelse dag?
SVAR: Jag ska faktiskt fira den i Barcelona tillsammans med min make Peter och våra ovärderliga vänner Paul och Marie Rein.

FRÅGA 6: Jag tycker att du har väldigt fina scenkläder. Därför undrar jag vart dina designers skaffar det fina tygerna, var kan man köpa de?
SVAR: Tyvärr känner jag inte till några tygaffärer alls, för det är inte jag som köper in tygerna när någon ska sy upp en klänning åt mig. Kontakta Lars Wallin eller andra designers som du gillar och fråga dem så kan du säkert få tips om bra tygaffärer i Sverige. Vet dock att flera av dem ofta inhandlar tyger utomlands och dessutom har utländska tygleverantörer. Lycka till!

FRÅGA 7: Jag jobbar som lärare och mina elever vill så gärna sjunga Nannes sommarvisa på skolavslutningen. Kan man få tag i noterna på något sätt?
SVAR: Vi har dessvärre inga noter utskriva på Nannes Sommarvisa. Däremot kan du hitta ackorden till sången här på hemsidan under "texter&ackord".

FRÅGA 8: Jag (Christoffer Heijerdahl) ska konfirmera mig den 20 maj och jag skulle gärna om du har tid vilja veta vad du tycker om det.
SVAR: Jag tycker vare sig det ena eller det andra om det. Huvudsaken är att man tar sitt eget beslut om man vill konfirmera sig eller inte. Själv är jag konfirmerad, men jag vet inte om så många av oss (jag och mina kompisar) insåg varför vi egentligen gjorde det utan mer för att vi tyckte att det kändes kul att göra det som en gemensam sak. Jag vill önska dig lycka till med konfirmationen.

FRÅGA 9: Såg just ett program på tv där du satt i en expertpanel för eurovision Song Contest. Det sista du gjorde innan programmet slutade var att ursäkta att du inte var någon "expert". "jag borde egentligen inte sitta med här". bara för att se objektivt på det hela; du sitter som enda kvinna i panelen (men däremot får du inte ensam representera landet till skillnad från de andra männen). snälla, TA PLATS, ursäkta inte dig själv, förlöjliga inte dig själv o indirekt andra kvinnor.
SVAR: Jag förstår precis vad du menar, men tanken var att detta var mer avsett som ett skämt, men insåg efteråt att det bara lät fånigt. Försöker ju alltid peppa andra till att stå på sig och inte köpa ner sig själva. Men avsikten var bara att avtrubba det vedervärdiga ordet "expertjury".

Dessutom kan jag faktiskt inte representera alla kvinnor i hela Sverige, det verkar ju helt orimligt. Jag är en människa som representerar mitt eget tycke och smak och framförallt min egen personlighet, med allt vad det innebär - vare sig negativt eller positivt. Däremot ÄR jag oerhört blödig med att stå som en "besserwisser" och rynka på näsan åt det andra gör. För mig gäller det att alltid försöka hitta det positiva i livet, vare sig i möten med människor eller det de presterar. Det handlar alltid om att försöka visa andra respekt genom att försöka ge objektiv kritik.

Ordet "expert" ger mig dessutom eksem. Hur ofta har inte "expert"-juryn i Melodifestivalen t.ex genom alla åren ofta gjort hårresande val - ta bara när ABBA förlorade med "Ring, ring" mot låten "Jenny, Jenny". Ingen fattade någonting.....förutom "expertjuryn" själva. Hur många av er har inte tyckt att vissa låtar varit skitdåliga som jag eller någon annan i juryn i årets "Inför Esc" gillat eller tvärtom. För mig handlar "experter" alltid om utbildade människor som jobbar med fakta inom vissa yrkesområden. Musik däremot handlar i mina ögon alltid enbart om personligt tycke och smak - inget annat. Därför avskyr jag det ordet "expertutlåtande" i musikaliska sammanhang.

Vi lever för övrigt i ett mångkulturellt samhälle och många känner att schlagerrepresentanterna från just deras länder också på något sätt representerar just dem som folkslag och på samma sätt som vi svenskar upprörts av t.ex norrmannen Josteins sågningar av de svenska schlagerbidragen så är det viktigt att komma ihåg att dessa länders artister även representerar respektive länder och dess folk. Därför känns det viktigt att, på samma sätt som vi alla vill att resterande länder ska gilla Carola eller Martin Stenmark, så gäller det att behålla respekten för deras artister.

Slutligen vill jag skicka en hälsning till Cajsa som efter så lång tid av våndor, varit så modig och tagit kontakt med skolläraren hon känner förtroende för och med BRIS. Handlingskraft är det enda som kan hjälpa dig och er andra ur svåra problem i skolan. Prata, prata, prata - det är den bästa medicinen för att komma åt skamfyllda känslor och upplevelser och för att kanske få hjälp eller perspektiv på hur man ska förändra situationen. Det gäller inte bara mobbning i skolan utan tuffa hemförhållanden eller andra situationer som gör att ni behöver hjälp att få bryta den onda cirkeln. Jag vet själv, som har vuxit upp med alkohol- och tablettmissbruk i min omgivning, hur skuldbelagt det är och hur tungt det är att börja prata om sånt som man går och bär på ensam dag efter dag. När jag väl började prata om det så blev det en total förändring i mitt liv.

Därför vill jag peppa er att börja göra detsamma. Inget lättar en sten från bröstet som att ha någon att prata med som kan lyssna och supporta en i alla känslor och smärtsamma upplevelser. En annan viktig aspekt när man börjar tala med sin omgivning om vad som händer en, så inser man ofta att man inte är ensam och bara en sån sak kan stärka en oerhört mycket.

Vill slutligen också skicka en hälsning till Jenny & Josefin som skrev i gästboken att det nu är precis ett år sedan vi sågs första gången, på en skivsignering i Borås och även till er alla andra som skrivit in så många urgulliga meddelanden i gästboken! Tack för att ni finns!
Stoooooooora kramar!
Nanne :-)

Nanne och DJ-killarna Rob'n'Raz

Tisdagen d. 2/5-06:
Hej sötnosar!
Hoppas att ni har haft en härlig valborgshelg. Det har vi haft. På valborgsmässoafton spelade våran yngsta son, Felix, i en bandycup. Så medan andra stod och sjöng vid majbrasan satt vi andra i familjen och hejade på Felix och hans lag.

Som kanske fler av er sett, så är dagboken numera flyttad till tisdagar. Anledningen till detta är att dagboken tar flera timmar att skriva och att läsa era meddelanden och svara på era frågor där och maila över bilder etc till Linda som uppdaterar sidan. Det brukar ta sammanlagt runt 4-5 timmar varje gång och för att det ska hinna in på måndagen har jag försökt sitta på söndagskvällarna och skriva ihop det. Men jag känner att det tar för mycket tid i anspråk under helgerna då jag vill ägna mig åt min familj helt och hållet under de stunder jag inte jobbar. Därför har jag valt att sätta mig på måndagarna istället och skriva ihop dagboken, när barnen är i skolan. Det kan fortfarande bli någon dag försenat vid tillfällen som denna helg t.ex då även måndagen varit en helgdag.

Det har varit en händelserik vecka.

Tack söta ni för alla gratulationer till Ulla Billquist-stipendiet som jag fick i onsdags.

På förmiddagen den dagen åkte jag först till Peter Wennberg. Han och sminkösen Kia Wennberg piffade till mig i hår och ansikte inför dagens kommande evenemang. Sen var jag på ett möte och därefter åkte jag iväg till restaurang Gondolen där vi skulle träffas inför utdelningen av Ulla Billquist-stipendiet. Vi (dvs representanter för Folkets Hus och Parker, Sven-Erik Magnusson från Sven-Ingvars som fick priset Tiger Tassen och jag) åt först middag och sedan var det pressmöte tillsammans med dem som ska ut och turnéra i folkparkerna i sommar plus prisutdelning av stipendium etc.

Jag fick det i form av en vacker tavla med motivationen varför jag fick stipendiet, blommor och 25.000:-. Första tanken, när jag fick veta att jag fått stipendiet och alla dessa pengar, var; shoppa, resor, fixa med huset, ha kul och sätt sprätt på pengarna men jag har valt att skänka hela beloppet till BRIS istället för att behålla pengarna själv.

Kände att det här inte var pengar jag har räknat med och det är så många barn, precis som många av er, som har köpt mina skivor, kommit till mina konserter och gett mig support hela förra året och även detta år och det är så många som hör av sig till mig per brev och mår dåligt. De har dåligt självförtroende, far illa i skolor eller hemma och tror att de inte duger något till osv.

Tycker att BRIS är oerhört bra på att supporta barn i detta och därför kändes det naturligt att använda dessa pengar till ett syfte där pengarna kommer väl till pass. Vet ju att BRIS har väldigt lite pengar att röra sig med och att de med väldigt små medel gör väldigt mycket och mycket storslaget för barn som behöver hjälp och stöd. Det här är helt enkelt mitt sätt att säga till er alla barn och ungdomar som har stöttat mig så mycket under det gångna 1,5 året; "tack för att ni finns".

Efter stipendieutdelningen åkte jag i väg till Annexet i Globen och soundcheckade, dvs kollade att ljudet funkade bra på scenen inför LG Hockey Games Spelningen kl. 17.30. Sen gick jag igenom spellistan, fick i mig mat och förberedde mig tillsammans med Playboys och Three D inför spelningen. Vi gigade mellan kl. 17.35-18.05 och därefter var det dags för mig att hoppa in i bilen och åka direkt till Intiman teatern och få på mig peruk och teatersmink för att kl. 19.30 stå på scenen som Sweet Charity. Tvära kast. Stipendieutdelning, spelning på Globen och sen en 2,5 timmars föreställning på Intiman. En kul men intensiv dag. Var ganska trött när jag kom hem.

På torsdagen så var det återigen föreställning på Intiman. I ett av dansnumren i den andra akten så knäckte det till i ryggen. Trodde jag skulle svimma på scenen. Det blev som ryggskott. Det visade sig senare att nedre delen av ryggen hade låst sig, så den blev helt sned. Jag kunde inte böja mig överhuvudtaget, gå på vänstra benet utan att halta eller sitta ner utan att smärtan blev så att det svartnade för ögonen. Såg ut som hundraåttio år gamla Hulda när jag skulle försöka sitta på parkbänken med Kim och kunde inte ens böja mig framåt i applådtacket.

Höll på att svimma flera gånger av smärtan och var flera gånger på väg att behöva bryta föreställningen, men "the show must go on" så på nåt mirakulöst sätt lyckades jag genomföra det och utan att publiken märkte vad som hänt. Förutom att de förstås måste ha undrat över varför Charity helt plötsligt rörde sig i mer eller mindre slow motion de sista 20 minutrarna från att innan rusat runt på scenen full av energi. Fick lämna bilen kvar vid teatern för jag kunde inte sitta och köra pga av den konstanta yrseln och svimningsattackerna pga smärtorna. Har sällan varit med om några värre smärtor. Fick åka hem och bädda ner mig med en värmekudde och starka värktabletter i kroppen.

Dagen efter låg det i luften hela dagen om vi skulle behöva ställa in kvällens föreställning plus en spelning som jag hade direkt efteråt kl. 23.30 på Rosenbad eller inte, men som tur var fick jag akuttid hos en jätteduktig naprapat som "knäckte" tillbaks min sneda, låsta rygg. Har aldrig varit hos en naprapat förut så för mig lät det väldigt obehagligt när hon tryckte så det knakade i ben och märg. Men underverk gjorde det.

Fick avboka ett möte kl. 12 och istället bege mig till naprapaten och sen bar det iväg till Intimanteatern för att innan föreställningen hinna gå igenom alla tuffa, fysiska moment där jag ramlar, när jag lyfts upp-och-ner, när jag ska hoppa i sängen, när Rafael ska lyfta mig när Charity håller på att svimma, alla fysiska saker i garderobsscenen och för att inte tala om alla krävande danser som ofta är baserat på rygg och höfter. Pust! Med värktabletter i kroppen och en total fokusering på varje rörelse jag gjorde för att avlasta ryggen och bäckenet så mycket som möjligt, så gick föreställningen att genomföra.

Detsamma gällde spelningen efteråt på Rosenbad där OS-truppen från Turin var inbjudna av regeringen och där bl.a jag uppträdde och gästade bandet Husbands. Rob´n´Raz var där också och körde som dj:s. De är otroligt rara och jag tycker att de är bland de bästa producenter och kompositörer vi har i Sverige. När jag kom hem kände jag mig helt däckad. Visst, det är väl korkat att kanske ställa sig på scenen under dessa förutsättningar men det finns ett uttryck som heter "the show must go on" och det finns nog något inombords som driver mig med just denna inställning.

Jag har ju ingen stand-in på Intiman, så om jag inte kan vara med så måste vi ställa in och jag vet att det innebär att många har åkt långväga för att se föreställningen och då känns det tungt att stå vid en låst teaterport med texten "inställt". Men självklart hade jag inte gjort det om det inte var för att jag blivit avsevärt bättre i ryggen efter naprapatens behandling.

På lördagen körde jag värmebehandling hela eftermiddagen innan det var dags för de dubbla föreställningarna på Intiman. Ensemblen har under dessa dagar varit obeskrivligt fantastiska mot mig. Blir rörd av deras engagemang och omtanke och hur de hela tiden gjorde allt för att avlasta mig på scenen i alla fysiskt ansträngande lägen.

På söndagen var jag ledig och var då återigen hos naprapaten och fick ännu en behandling. När någonting sådant här händer så lär man sig ännu mer uppskatta att man vanligtvis kan gå och stå obehindrat. Peppar, peppar, men det är en otrolig gåva.

På måndagen var jag på Hasse Wallmans 70-års fest på Grand Hotel (Vinterträdgården). Det känns helt otroligt att denna pigga man är 70. Han är alltid igång med nya projekt och har så stor entusiasm över alla järn han har i elden samtidigt. Han har dessutom ett stort hjärta.

Tycker om honom så mycket och är så glad att få lärt känna honom och för hans tro på mig som artist och även om vi har meningsskiljaktigheter ibland så uppskattar vi båda den raka kommunikation vi har med varandra. Han är helt enkelt toppen och det var en helt bedårande fest med Lill-Babs, Robert Wells, Bosse Parnevik, Lennie Norman, Martin Stenmarck & Hanna Hedlund m.fl som uppträdde!

I dag tisdag var jag och träffade mamma på förmiddagen. Sen fikade jag och Lena Ph inne i stan. Vi har inte hunnit ses på jätte länge, då vi båda jobbat väldigt mycket men det är alltid lika roligt att träffa henne. Hon har en humor och personlighet jag tycker oerhört mycket om. Sen åkte jag hem och var hemma med familjen tills de skulle på Djurgårdsmatchen och då åkte jag samtidigt in till stan och gick på restaurang med två av mina absolut bästa vänner sedan drygt 33 år tillbaks, Maha och Kim (som f.ö. jobbar på Peters och mitt företag).

Vi gick i samma skola tillsammans och har fortsatt hänga ihop sedan dess. Det är fantastiskt att ha bästa vänner sedan så lång tid tillbaks, då man känner varandra utan och innan och har gått igenom så mycket tillsammans. Det var super längesedan som vi hann ses vi tre, så det var så mysigt att äntligen hinna sitta ner tillsammans och äta mat och prata timme efter timme.

Jag måste be er alla som är inne i gästboken att inte lägga in samma inlägg flera gånger om och om igen. Väldigt många har börjat med att skriva ett meddelande i gästboken som ni sen lägger in med samma text massor av gånger efter varandra. Det kan ligga 5-15 meddelanden med exakt samma text efter varandra i gästböckerna. Jag måste be er att försöka att inte göra det, för det innebär att de som jobbar med gästboken får sitta och redigera i den sammanlagt flera timmar i veckan och det går omöjligt att bara låta dessa meddelandena stå kvar då det redan är över 10.000 inlägg i gästboken och om 10 pers lägger in samma meddelanden 10 gånger så innebär det att det bara där är 100 inlägg på sidorna även om det då egentligen bara är 10 olika meddelanden. Så det räcker om ni lägger in era meddelanden en gång. Det blir dessutom tidsmässigt svårt för mig att ta mig tid att läsa igenom och försöka besvara era eventuella frågor i gästboken, när sidorna är fulla av exakt samma meddelanden sida efter sida. Tack snälla ni på förhand!

Även denna vecka har flera av er hemside-besökare varit och sett Sweet Charity och dessutom kommit backstage för en autograf, för att ta ett foto eller få en pratstund. Fick en cd med Sweet Charity på holländska av Wim, Tine och Nils Vreman och en blomma av en tjej som heter Tilda.

Här kommer svar på några av era frågor i gästboken denna vecka:
FRÅGA 1: Ska du vara med i melodifestivalen nästa år och ska du va programledare för lilla i år?
SVAR: Jag ska inte vara programledare för Lilla Mel. i år. Vad det gäller nästa års Melodifestival vet jag inte. Nästa vår kommer vi att bege oss ut på turné runtom i landet med Sweet Charity, så jag vet inte riktigt hur det kommer att se ut tidsmässigt under schlagerveckorna. Men jag känner mig nog lite sugen på att vara med igen oavsett vilket år det blir framöver, så om rätt låt dyker upp och om det då går att pussla ihop med Charity-turnén så kanske, kanske........
FRÅGA 2: Kommer du att vara med någonting på Lotta Engbergs allsång på Liseberg nu till sommaren-2006?
SVAR: Nej, det kommer jag nog inte. Ni kan se mina kommande sommarspelningar på nyhetssidan.
FRÅGA 3: Kommer ni på Intiman släppa en skiva eller dvd med alla låtar sen?
SVAR: Tanken var från början att vi skulle göra en cd med musikallåtarna, men nu ligger fokus så mycket på den nya, kommande solo-cd:n att det nog inte finns tid för det.
FRÅGA 4: Vad har du för ögon färg?
SVAR: Jag har grön-melerade ögon.
FRÅGA 5: Hur gör man om man vill träffa dig efter föreställningen?
SVAR: Detta är en återkommande fråga. Om ni ser efter i de tidigare dagböckerna så ser ni där hur ni ska göra.
FRÅGA 6: Har du melodifestivalen 06 på cd?
SVAR: Ja, jag har den på cd.
FRÅGA 7: AMANDA: Många i min klass retar mig bara för att du är min idol, det tycker jag inte e kul vad ska jag göra åt det och hur ska jag få dom att sluta?
SVAR: Tyvärr har jag inget svar på det. Det finns alltid elaka människor som låter deras egen omdömeslöshet och osäkerhet gå ut över andra. Du kan ju alltid tycka om mig i smyg. Om de säger något dumt om mig, så behöver du inte försvara mig (vilket jag tror att du gör och då tycker de att det är ännu roligare). Säg gärna att jag är korkad, gammal och omusikalisk - det klarar jag. Hee! Så kan vi ha våran hemliga pakt tillsammans du och jag här på hemsidan, där bara vi vet att du gillar min musik. Det viktigaste är att du får ro i skolan som är din dagliga arbetsmiljö.

Kul att höra att Balrog Botkyrka P90 haft "Vi är dom tuffaste, dom starkaste, dom grymmaste......" som uppladdningslåt under hela säsongen och att t.ex Carii haft "Hatar,älskar" i styrkan och "Lyckos dig" i konditionen i sitt gympapass.

Vill även passa på att skicka en hälsning till Rebecca och hennes klass i Dalhems skolan som ska ha tre föreställningar av Småstjärnorna i plugget och där hon ska sjunga "Lyckos Dig". Lycka till Rebecca.

Grattis till Lina som fyllde år i går (måndag) och Amanda som fyllde år i fredags och Sara som fyllde år i helgen. till Vilma och hennes två kompisar (8 år) som vann karaoketävling i småländska Agunnaryd med "Håll om mej".

Vill även skicka en tanke till Cajsa som skrev att hon äntligen hört av sig till BRIS efter att ha mått dåligt under väldigt lång tid. Toppen att du fattat mod till dig. Du har ingenting att förlora och det är så viktigt att du vågar söka support från andra för att hitta självförtroende och stöd. De som finns på BRIS är bara till för er barn och jag säger det jag sagt vid flera tidigare tillfällen; ni är helt anonyma om ni ringer dit och de kommer inte att ta kontakt med någon förälder eller annan person som ni inte vill ska veta att ni kontaktat dem, för att ni har vänt er dit. Ni är och förblir helt anonyma så länge ni själva vill. De är bara där för att hjälpa just er.

Nej, nu ska jag krypa till kojs. I morgon är det full fart igen med flera intervjuer och fotograferingar och dessutom ska jag gå på Mission Impossible 3-premiären. Mer om detta nästa vecka. Puss och kram till er alla!
Kom ihåg att ni är unika.
Nanne :-)

The Heartbreak Tour

24/4-06:
Hej snyggingar!
Denna vecka har varit ovanligt lugn. Har haft lite möten under den gångna veckan, en intervju med Svenska Dagbladet och haft 5 föreställningar på Intiman. I veckan har jag och familjen varit och tittat på en föreställning med en grupp som heter Florence. De är fantastiskt bra. Både låtarna och deras scenframträdande är oerhört starkt. I dag, måndag, var jag och besökte Caroline af Ugglas och hennes jätte stora kör. De sjöng Håll Om Mig så det bågnade i väggar och tak. Jättehäftigt.

Tog kort där och spelade in en videosnutt när de sjöng, som jag hade tänkt lägga ut på hemsidan, men av nån underlig anledning har vare sig kort eller videosnuttar fastnat i kameran denna vecka. Satte mig här i kväll för att maila över bilder och videos till Linda som sköter uppdateringen av hemsidan, men ack vad jag blev förvånad när inte en enda bild kom upp. Jag måste ta en ordentlig titt på om det är jag som har slarvat med någon inställning eller om det är nån goof med kameran. Så dessvärre finns det inga nya bilder som jag har tagit under den gångna veckan.

Jag och familjen har just bokat in en resa till Galapagosöarna dit vi ska åka under min semester i sommar. Ser jätte mycket fram emot det för det har varit en drömresa för oss sedan flera år tillbaka. Vi är alla väldigt djurintresserade och att få åka till Galapagosöarna och få se havsleguaner, jättesköldpaddor, Galapagospingviner, sjölejon m.m. känns helt otroligt spännandet. Dessutom ska det bli mysigt att få åka tillsammans och göra något så annorlunda. Vi tittar ofta på Animal Planet och olika djur- och naturprogram. Peter var i Antarktis för drygt 2,5 år sedan. Det var den häftigaste resa han nånsin har gjort.

Vi har haft föreställningar på Intiman och denna vecka kom bl.a en tjej som heter Elin backstage och hon hade gjort jättefina teckningar till mig. Hon och hennes familj hade åkt ända från Karlstad för att se musikalen Sweet Charity. Det är fantastiskt att så många av er kommer långväga till Stockholm bara för att se föreställningen. Det är dessutom alltid lika roligt att träffa er alla.

Tack för era meddelanden i gästboken. Det finns nu över 10.000 inlägg i gästboken, så för att det ska gå något snabbare att ladda ner gästbokssidorna så har man dragit ner på sidbläddringen på startsidorna men alla inlägg finns kvar och tillgängliga om man bara bläddrar framåt. Flera av er ber mig att kontakta er per mail, men jag har dessvärre ingen möjlighet att svara er personligen utan det får bli här på dagbokssidan. Annars kan ni maila till Kim på vårt företag Somco så ser hon till att era personliga brev, dikter, demos etc. kommer fram till mig.

Här kommer svar på några av era frågor under den gångna veckan:
FRÅGA: Hur gör man om man vill träffa DIG efter föreställningen på Intiman?
SVAR: Det är bara att säga till personalen i teaterfoajén så talar de om för mig att ni vill att vi ska ses en sväng efter föreställningen och visar er vart ni ska gå då.
FRÅGA: Har du något husdjur?
SVAR: Nej, vi kan inte ha något husdjur för Peter är allergisk. Jag är annars uppvuxen med katter och har även haft ett marsvin när jag var liten.
FRÅGA: Vilket datum fyller du år?
SVAR: Jag fyller år den 18 maj.
FRÅGA: Jag funderar ofta om du hinner sova? Sena kvällar och tidiga mornar. Känner du dig aldrig trött och sliten?
SVAR: Det händer att jag kan känna mig trött och sliten om jag är inne i perioder när det är extremt mycket jobb, med många tidiga morgnar och sena nätter och mycket resande och flackande och farande. Men glädjen över att jag får hålla på med ett jobb som jag älskar och att jag har så många fina människor omkring mig, gör att det ändå
funkar att behålla nån form av gnista och energi även under merparten av dessa perioder.
FRÅGA: Spelar du tennis?
SVAR: Jag spelade tennis ganska mycket förr men har inte hunnit göra det de senaste åren.
FRÅGA: Kommer du till Liseberg den 9 juni?
SVAR: Nej, men jag kommer att uppträda i Göteborg-Floda vid Nääs Slott med Heartbreak Break Tour den 30 juli.

Vill avslutningsvis tillägna en tanke till lilla Moa, 4 år, som jag berättade om tidigare som hade fått cancer (en elakartad tumör i hjärnan) och som jag träffade i Stockholm, genom "Min Stora Dag" där hon hade önskat att vi skulle träffas. Vi var bl.a på Skansen tillsammans och fick då en privat visning i Jonas Wahlgrens Akvariet.

Moa har tyvärr lämnat oss nu. Det känns fruktansvärt. Jag vill tillägna denna vecka henne och hennes familj. Hon var ett fantastiskt charmtroll med mycket livsglädje och styrka och både hon och hennes familj förde det senaste året en beundransvärd kamp mot cancern som ändå till sist segrade. Jag kan inte i ord beskriva hur förtvivlat det känns att någonting sånt här ska få hända. Moa kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta och minne.

Ta väl hand om er, alla mina fina vänner. Äntligen verkar våren vara här. Njut av dagarna och av att det snart är sommar och skollov eller semester. Toppen, tycker i alla fall jag! Glöm aldrig att ni är unika och ovärderliga. Det finns bara en av just dig, häftigt eller hur!
Stora, varma vårkramar till er alla.
Nanne :-)

17/4-06:
Hej mina hjärtevänner!
Tack för alla påskhälsningar i gästboken och även för er omtanke och tips om hälsokostmediciner etc. när jag hade halsont. Det är kul att se att det är så många inne på hemsidan kontinuerligt.

Det är mellan 12.000-15.000 besökare på hemsidan i månaden och besökarantalet tycks öka för varje månad. Det är super skoj att ni är så många som besöker hemsidan månad efter månad och dessutom att flera av er har hittat nya vänner här. Men kom ihåg; lämna aldrig ut era telefonnummer eller hemadresser i gästboken (som några av er gjort) och träffa ALDRIG någon själv som ni inte lärt känna och vet att det är någon i eran egen ålder osv. Det är samma sak i gästboken som när man chattar; de allra flesta är roliga, nyvunna vänner men det är alltid bäst att ta det säkra för det osäkra och man kan aldrig vara nog försiktig.

Hoppas att ni alla har haft en underbar påsk. Själva har vi haft det jätte mysigt och fått tid att umgås hela familjen då jag också har varit ledig ända sedan i lördags. Vi har spelat spel, bl.a. Drakborgen som är ett väldigt kul och spännande sällskapsspel. Vi har också kollat på flera filmer tillsammans och ätit en massa god mat och stoppat i oss efterrätter som glass, godis i mängder och olika pajer med vaniljsås. Mums!

Peter åkte i väg i slutet på veckan och handlade en jätte stor skål med godis som vi kunde bjuda alla påskkärringar som ringde på dörren - och de har varit mååååånga! Men det slank allt ner en hel del i våra egna magar också. Hee!
Dessutom kom barnens morfar, dvs min pappa, med påskägg till dem också under helgen, så de har verkligen inte lidit nån nöd på godis denna vecka.

I dag, måndag, var min mamma, min moster och jag och la blommor på min mormors och morfars grav. Jag har vuxit upp med mamma och mormor tillsammans och min moster har också haft stor betydelse i mitt liv, så jag har haft många kvinnor omkring mig som betytt mycket för mig och gett mig styrka i mitt liv, precis som min pappa. Jag är så stolt att få ha dem alla i mitt liv och att få ha haft den mormor som jag hade under min uppväxt.

Jag beklagar att behöva säga det men det är inte jag som har skrivit in i vare sig gästboken på min egen hemsida eller i era gästböcker under påskhelgen. Jag är jätte ledsen över att vissa av er blivit så glada över meddelanden som ni fått i era gästböcker på era hemsidor med mig som avsändare och att nu behöva meddela att det inte är jag som skrivit dem, men så är det. Jag skriver på hemsidan ENBART på dagboks-sidan och inte i gästboken. Detsamma gäller era gästböcker. Jag försöker att skriva till er genom den här dagboks-sidan och inte genom vare sig min eller era gästböcker, just därför att det kan vara så lätt att nån annan skriver i mitt namn. Så om det kommer meddelanden från mig i några gästböcker framöver så vet ni att det inte är jag som har skrivit det.

Tack för presenterna jag fått backstage på Intiman den senaste tiden; ringen från Amanda, en chokladpåskhare från Emil, en skål att hänga i fönstret från Marie, teckningar, dikter m.m. Men kom ihåg att jag uppskattar precis lika mycket när ni dyker upp bakom scenen bara för att säga hej eller be om autografer osv. Bara att ni alla finns, ni bedårande charmtroll som jag får träffa efter föreställningarna eller när jag är ute i landet och uppträder, är obeskrivligt värdefullt.

Felix hälsar och tackar för alla era födelsedagsgratulationer.

Såg förresten i gästboken att Ann-Louise fyller år denna vecka och Sara fyller 14 nästa vecka; så grattis i förskott till er bägge. Grattis även till Amanda N som just har fått eller ska få hem sin lillebror som är tre månader och som är född 4 mån för tidigt och Malin som har deltagit i en danstävling.

Vill även återigen poängtera att jag läser alla era meddelanden i gästboken och därmed vet att flera av er ska komma på Sweet Charity-föreställningen denna vecka eller senare under våren. Då kanske vi ses en sväng efteråt. Jag ser och följer även era berättelser om hur eran påskhelg har varit, om era träningar i ridning, dans, konståkning och andra aktiviteter, om era syskon, familjen och släktingar, era hästar, katter, och kaninungar och annat som ni berättar om.

Här kommer svar på några av era frågor i gästboken den senaste veckan:
FRÅGA: Tycker du om hästar och kan du rida?
SVAR: Jag tycker att hästar är jätte fina och jag red en hel del när jag var yngre men inte numera. Har ridit på islandshästar ett par gånger de senaste åren och de känns lagom höga för en liten fegis som mig.
FRÅGA: Hur får jag en autograf?
SVAR: Skicka ett frankerat svarskuvert till
Somco AB
Rådjursstigen 7
170 76 Solna,
så får ni ett signerat idolkort där jag skriver min autograf och en tillägnan till er, så det är viktigt att ni talar om vem ni vill att kortet ska skrivas till.
FRÅGA: När kommer du till Sundsvall/Kramfors/Arjeplog/E-tuna/Uddevalla/Göteborg/Tjolöholm/Hultsfred?
SVAR: I veckan kommer Linda (som uppdaterar hemsidan) att lägga ut på nyhetssidan de än så länge klara kommande spelningarna i vår och sommar. Många fler konserter kommer att tillkomma vartefter under våren och då uppdateras på hemsidan. Jag kommer både att göra egna spelningar och även göra 18 uppträdanden med Heartbreak Tour runtom i Sverige i sommar.
FRÅGA: Är det peruk som du har i musikalen Sweet Charity?
SVAR: Ja, det är peruk. Mitt långa hår är upprullat inunder den, så det tar en stund att först rulla upp och
nåla fast alla hårlockarna innan man kan sätta på peruken. Jag har en tjej som hjälper mig med det varje kväll på teatern.
FRÅGA: Kan inte Somco fixa noter på dina låtar och går det att köpa noter på Håll om mej?
SVAR: Det finns att köpa noter på "Håll Om Mig" i affärer där de säljer noter. Har de det inte inne så går det att beställa där. Vi ska försöka att åtminstone få in ackordanalyser på samtliga låtar framöver men det är ett stort arbetsprojekt, så det lär dyka upp framåt sommaren tidigast. Än så länge finns bara ackord att tillgå på hemsidan till de två första soloskivorna.

Och här kommer två frågor från Norge:
FRÅGA: Skal du på turné til Norge snart?
SVAR: Eventuellt ska jag på promotion nästa vecka till Norge. Det blir dessutom eventuellt en turné där med
Heartbreak Tour-gänget de två sista veckorna i augusti.
FRÅGA: Måste bara fråga dej om någåt.Varfør måste man vara elaka mot varandra? Kan ikke alle bare være venner? På min arbeids plats er det altid någån som måste vara elak mot någån.Hva skal man gøra med sånt,Nanne?Har du nåra førslag?
SVAR: Tyvärr är det här ett stort problem, vare sig i skolor eller på arbetsplatser eller andra miljöer där många människor sammanstrålar. Det finns aldrig något universalrecept, men som jag själv har försökt att leva efter när man drabbats av människor som är elaka mot en att aldrig hålla på och hämnas och ge igen. Då känner jag det som om jag sjunker lika lågt själv som den person jag drabbats av.

Mycket vad det gäller krig och annat elände är just att den ena gör en sak mot en och då hämnas den andra och sen pågår det oavbrutet för alla ska ge tillbaks med samma mynt. Det är många gånger lättare sagt än gjort men för mig har det varit viktigt att inte bete mig lika korkat som människor som är elaka och beter sig omdömeslöst.

Samtidigt är det viktigt att sätta en gräns för om man far illa, fysiskt eller psykiskt. Så varje situation måste lösas individuellt. Jag vet de som har varit mobbade i skolan och när de väl klippt till mobbaren tillbaks så har de till slut fått vara ifred. Tyvärr är mobbare och elaka människor oftast personer som mår väldigt dåligt själva inombords och har dålig självkänsla som låter det gå ut över andra i förhoppning om att det ska få dem själva att må bättre. Det gör det inte men ändå fortsätter de. Människor med bra självkänsla och som är trygga inombords och har empati försöker aldrig medvetet få andra att må dåligt. Det är därför jag slåss så hårt för att barn redan i första klass ska få börja lära sig enkel psykologi som att kommunicera, utveckla empatiska sidor, lära sig att tycka om sig själva och lära sig att förstå sina egna och andras handlingar. Jag är övertygad om att mobbning i skolorna skulle minska drastiskt då.

Många av dem som mobbar kommer från hemmiljöer där de själva blir nertryckta fysiskt eller psykiskt och de försöker att dämpa sin egen kränkta känsla genom att ge igen på andra som de själva kan rå på. Vissa andra är också omdömeslösa och faller för grupptryck och inser inte smärtan de åsamkar med elaka ord eller handlingar. Det viktiga är att ni aldrig får tro på människor som säger saker i enbart sårande syften. Det är skillnad mellan att få konstruktiv kritik om det är något man kan bättra sig på, för utvecklas som människor behöver vi alla göra, mot om personer bara vräker ur sig elakheter. Det är något som ingen av er ska behöva ta.

Jag tror väldigt mycket på det här med att prata med andra för att hitta lösningar. Många som känner sig utstötta i skolorna eller på arbetsplatser vågar inte säga det, för det är så ofta förknippat med skam för alla vill ju känns sig omtyckta och många börjar efter ett tag tro på att det är nåt fel på dem och att de förtjänar att bli kallade; idiot, tjockis, fy-fan-vad-ful-du-är och andra elaka saker.

Men INGEN ska behöva ta något sådant. Prata med era föräldrar eller gör som Elin skrev i gästboken i veckan; "I går var jag till kuratorn igen. Hon är verkligen jätte snäll mot mig! ;D Nästan som en kompis!". Det är toppen att ni månar om er själva och vågar ta hjälp. Om ni känner er rådvilla så ring och prata med dem på BRIS. De är vuxna som dagligen pratar med barn i samma situationer som er och kan ge er råd om vad ni bäst kan göra beroende på hur just eran situation ser ut. De ser dessutom INTE era telefonnummer så ni ringer helt 100%igt anonymt.

Vad det gäller utsatta situationer på arbetsplatser så föreslår jag faktiskt att man bemöter de korkade människorna med total nonchalans, inget är så trist som att reta nån som inte bryr sig. Det är ungefär som att gå en boxningsmatch och slå oavbrutet på sin motståndare som bara skakar av sig varje slag som om det var ett betydelselöst myggbett. Det blir skittrist att stå där och slå om man inte får något motstånd eller reaktion. Om det inte hjälper så är det två alternativ kvar; prata med arbetskamraterna eller kanske t.o.m se sig om efter ett nytt jobb. Det viktiga är att se till att man får bästa möjliga harmoni i livet, som kan vara tufft nog ändå utan en massa pappskallar som gör livet surt för en. Men kom ihåg; låt aldrig några trycka ner er verbalt eller fysiskt. Ni måste se till att försöka förändra era situationer och inse att ni är värda något bättre än att puckon ska förpesta eran tillvaro.
Kom ihåg vad Grynet brukar säga; "Ta ingen skit!"

Nej, nu ska jag i säng. I morgon börjar barnen i skolan igen, så nu är det slut på sjusovandet här hemma och klockan är redan ett på natten. Det tar alltid ett par timmar för mig att knåpa ihop dagboken. Har inte tagit några nya bilder just denna vecka, men ska försöka vara lite mer aktiv på den fronten kommande vecka.
Pussiluss på er alla sötnosar!
Nanne :-D

11/4-06
Hej sötnosar!
Ledsen att dagboken blivit en dag försenad men det har varit intensiv arbetsvecka. Dessutom har jag min familj som jag måste hinna med, så ibland kör det helt enkelt ihop sig. I onsdags satt jag och gjorde resterande förberedelser och research med alla Eurovision Song Contest-bidrag som jag skulle se och ge mitt omdöme i programmet "Inför ESC 2006", som sänds uppdelat i fyra program och det första kommer att sändas i SVT den 25/4.

På onsdagskvällen hade vi föreställning på Intiman som vanligt och sedan på kvällen åkte jag hem till Peter Wennberg, min frisör och stylist, och vi gick igenom kläder, frisyrer etc. till de 4 tv-programmen som skulle spelas in under veckan. Nästa morgon åkte jag till tv-huset tillsammans med Peter och Kia Wennberg. Vi började redan vid 7 på morgonen med alla förberedelser.

Sedan var det genomgång inför de två TV-programmen vi skulle spela in under torsdagen och därefter var det dags för inspelning. Christer Björkman var programledare och gäster, förutom jag som svensk schlager-representant så var det en person från varje Nordiskt land; Jostein från Norge, Thomas från Finland, Eirikur från Island och Mads från Danmark. Det var ett kul gäng att jobba tillsammans med för vi tyckte ibland så otroligt olika och var dessutom väldigt olika som personer. Det är däremot väldigt svårt att försöka vara diplomatisk i alla lägen, så för mig är det väldigt svårt eftersom jag alltid tycker att man ska försöka hitta positiva saker i det som folk gör och många kan bli sårade av att man totalsågar just deras länders representanter.

Jostein från Norge t.ex., har ofta uttryckt att han inte gillar Carola, vilket har gjort att många svenskar tycker att han är hemsk, vilket jag kan säga att han absolut inte är. Han är en av de absolut raraste människorna jag mött - rolig och medmänsklig. Men man kan inte vara alla till lags och det finns många recensenter etc. som ogillar allt jag gör och det innebär inte att jag tycker att de är hemska människor för det. Självklart är det alltid roligare att bli uppskattad för det man är eller gör, men vi måste alla komma ihåg att det kommer alltid att finnas människor som inte kommer att uppskatta en och det är helt ok, så länge de uttrycker sin åsikt utan att medvetet göra elaka utspel med personangrepp i ett direkt sårande syfte. Men i det här jobbet måste man även palla sådana påhopp emellanåt.

Då är det mycket värre med den utsatthet som många av er upplever i skolorna med era skolkamrater som behandlar er illa, som ni skriver brev och mail till mig om. Det är ALDRIG ok att några försöker trycka ner er med vare sig elaka ord eller handlingar. Ingen får någonsin ta ifrån er eran självkänsla av hur fina och värdefulla ni är. (Jag vet att jag tjatar, men jag får alltför många brev från er om hur dåligt ni mår pga. andras elakheter mot er osv. och jag kommer aldrig att ge upp kämpandet för varje individs egenvärde.)

På torsdagen, efter de två tv-inspelningarna åkte jag till Intiman och hade föreställning och morgonen efter var jag på tv igen kl. 7.30 för att göras i ordning (det tar lite tid att piffa till den här lilla kvinnan - det går inte i en handvändning.....hee!). Sedan spelade vi in ytterligare två program och sedan var det dags för ännu en Sweet Charity-föreställning. Dagen efter, på lördagen, hade vi två föreställningar som vanligt på Intiman. Kom till teatern kl. 13.30 och kom därifrån strax före kl. 23. Pust! Långa men väldigt roliga dagar denna vecka.

Vi har alla under veckan insjuknat i halsont, hosta och förkylning. Samtliga har gått runt och snörvlat och haft oss. Det är lite tufft när man vaknar men när jag väl kommit igång känns det bättre och nu har jag börjat pigga på mig.

I söndags firade vi vår yngsta sons födelsedag - Felix fyllde 14 år i veckan. Wow! Känns helt otroligt att mina fina killar har blivit så stora. Det är fantastiskt att få uppleva ett liv med dem. De är det finaste som finns i livet.

Vi spelade även spel hemma i helgen, Kalaha och Fia med knuff. Jag fick spö i bägge spelen, vilket inte gör så mycket för jag har aldrig varit en dålig förlorare i spel.......Men Fia med knuff sved allt lite, vilket min man och mina barn vet och som får dem ännu mer full i fniss just därför att de vet att det är det enda spelet jag sitter med ett påklistrat, krystat leende varje gång jag slår en tärning och inte får ut några pjäser ur boet eller varje gång de knuffar mig. Men kul hade vi i alla fall. ;-)

Sitter just nu och går igenom låtval till Heartbreak Hotel-turnén och tvekar mellan om jag ska köra "Lyckos Dig" eller " Många Karlar Lite Tid". Måste bestämma mig under veckan. Satt i går kväll och bollade låtvalsidéer med Peter Wennberg, som inte bara är min hårfrisör, stylist och en av mina bästa vänner utan dessutom ett ovärderligt bollplank i jobbet. Han föreslog att varför inte låta er fans, där många av er kommer att komma på denna turné, få rösta om vilken låt ni helst vill att jag framför i sommar på Sjögren-turnén. Så hör gärna av er i gästboken eller kanske ännu hellre, lista i forumet, vilken av dessa två låtar ni helst vill se och höra mig framföra där. Jag kommer att göra en hel del egna spelningar också och då kommer jag naturligtvis att framföra bägge två, men just under denna Heartbreak-turné måste jag välja endast en av dessa två låtar.

Nej, nu ska jag i väg på 2 st. olika möten. Ta väl hand om er och kom ihåg att ni är fantastiska! Stooooooooora kramar! Nanne :-)

Från Nannes besök hos Ulf Elfving i radioprogrammet "Elfving idag" i P4 Radio Stockholm.

2/4-06:
Hej snyggingar!
Ännu en vecka har gått. Wow, vad tiden rusar iväg.
I tisdags var jag i Göteborg och i onsdags gjorde jag en intervju med Måns Ivarsson och sen på eftermiddagen repeterade vi på Intiman då Rafael Edholm hade premiär på sin film "Babas Bilar" och Thomas i ensemblen hoppade in för kvällen och gjorde Rafaels roll som den italienska filmstjärnan Vittorio. Han var jätte duktig. Det är inte lätt att hoppa in för någon annan i en roll, då det blir så lite repetitioner innan. Väldigt begåvat gjort.

Jag var också hemma hos koreografen Roine Söderlundh i onsdags. Det var så härligt att få umgås en stund tillsammans. Han är en av mina absolut käraste vänner, men vi hinner ses alltför sällan - vi jobbar ju bägge oerhört mycket. Träffade även Sonya som sjöng låten Etymon i Melodifestivalen i år. Hon är en superhäftig tjej - snygg, rolig och en duktig sångerska med fötterna på jorden.

På torsdagen gästade jag Ulf Elfvings radioprogram "Elfving Idag" som sänds i P4 Radio Stockholm från Kulturhuset vid Sergelstorg varje vecka. Vi pratade om Stockholm, Sweet Charity och en massa annat.

Sen var det dags för föreställning igen och Rafael var åter tillbaks som Vittorio. Ska för övrigt gå på bio och se "Babas bilar" tillsammans med Intiman-gänget någon kväll framöver. Det är så roligt för det är en så mysig stämning och sammanhållning bland oss alla som är på teatern. Vi umgås ofta även på fritiden, vilket vi även gjorde på lördagen, efter att vi hade haft 2 föreställningar. Man är lite mör efter att ha kört dubbla föreställningar. Redan före kl. 14 är jag på plats för att sminkas (och det är minsann en rejäl teatersminkning, så det tar sin tid) och få på mig peruken och mikrofonen som ska sättas fast i håret och längs med ansiktet. Sen ska ljudet testas så att allas mikrofoner fungerar och sen är det dags att börja sätta på sig sina scenkläder och sjunga upp, vilket vi alla gör tillsammans drygt en halvtimma innan föreställningens början.

Första föreställningen börjar kl. 14.30 och den är inte klar förrän kl. 17.00. Då är det av med scenkläderna och iväg ut någonstans och få i sig mat, innan det är dags att återigen vara på plats innan nästa föreställning som börjar 1,5 timme senare. På den tiden ska vi hinna äta, få på oss scenkläderna igen, byta batterier till mikrofonsändarna och bättra på sminket. Sen är nästa föreställning inte klar förrän c.a kl. 22.00. Så självklart är man 8 timmar senare ganska mör, men då är det mysigt att gå ut tillsammans en liten sväng och ta nåt att dricka och bara varva ner och sitta och prata och umgås. Det gjorde vi denna kväll. Vi var 12 stycken glada Intiman-människor som begav oss ut på stan en sväng efteråt. Jätte trevligt.

Under veckan kom flera på besök backstage på teatern för autografer och en pratstund. Bl.a två fans från Tyskland, ända sedan One More Time tiden, och en blind tjej som hade tagit med sig pärmar med alla sångtexter till mina senaste skivor i blindtext. Hon visade hur hon läser genom att dra med fingrarna över blindtexten och jag blev mäkta imponerad av hur fort hon läste, jag läser knappt ens så fort själv med "vanlig" läsning. Hon hade också med sig några dikter hon har skrivit. Jättefina och fyndiga.

Nanne tillsammans med Christer Sjögren och Björn Kjellman

Det är så kul att få träffa så många av er på teatern under lugnare former än vad det blir när jag är ute och spelar. Då är det nästan alltid otroligt mycket med folk, så jag hinner oftast bara skriva autografen och säga "hej!". Men nu hinner vi åtminstone prata en liten stund och ta kort och signera de saker ni har tagit med er. Många av er har ju dessutom åkt långväga för att se föreställningen. Så till er andra som ska se föreställningen framöver och vill träffa mig, så säger jag som jag har sagt tidigare; säg till personalen att ni vill att vi ska ses efter föreställningen så talar de mig det och visar er dessutom vart ni ska gå.

Skivan "20 år med Nanne" har nu sålt platina, dvs 60.000 cd-skivor. Wow! Det känns helt fantastiskt. Ett stort tack till alla ni som har köpt skivan, det är ju tack vare er alla som skivförsäljningen har gått så otroligt bra det senaste året. Ett stort tack även till Maria Ljunggren på skivbolaget Lionheart som arbetar oavbrutet med att alla vi artister ska få våra chanser att göra och släppa de skivor vi så gärna vill göra. Hon är en beundransvärd kvinna. Detsamma gäller Nancy och alla tjejerna på mitt management- och bokningsbolag MLP. De är helt fantastiska. Tycker så mycket om dem allihopa och är så tacksam att jag får jobba med dessa charmiga proffs. Tack även till Roine Söderlundh, Peter Wennberg, Kia Wennberg, Peter Åström, Rasmus, Mats Oscarsson och alla som har varit inblandad i detta stora skiv- och melodifestivalsprojekt.

Puss till er alla. Jag läser era meddelanden i gästboken och följer era berättelser om skolan, vänner, familjer, konståknings- och danstävlingar, tankar och upplevelser, glädje och sorg osv. Ni är fantastiska allihopa!!!!
Var rädda om er!
Nanne Grönvall

Nanne och Peter en sen arbetskväll i studion

27/3-06:
Hej gullungar!
I dag har jag varit och skaffat en ny kamera, så i fortsättningen kommer det att komma nya bilder på hemsidan i samband med uppdateringen av dagboken på måndagarna. I dag har jag också varit och spelat in en sketch för ett nytt tv-program som kommer senare i vår på tv 4. Mer om det när det är sändningsaktuellt.

Den här veckan har vår 16-åriga son Charlie varit på en massa intagningsprov för olika musikgymnasium. Tror att jag nog var mer nervös än honom varje gång han åkte i väg på nya "auditions".

I tisdags var jag och repeterade på eftermiddagen inför inspelning av svt-programmet "Tv-huset" dagen efter. På kvällen var jag och Nancy från mitt bokningsbolag och management på en Micael Bindefeld-bjudning på restaurang Fredsgatan 12. Det var jätte trevligt och maten var fantastiskt god. Det var uppdelat mellan olika matstationer och jag var vrålhungrig så jag sprang som en tätting mellan de olika maträtterna och moffade i mig kött med hemlagat mos och rödvinssås,(2 portioner), hamburgare (även här blev det 2 portioner - mums!), pizza, sparris, sushi, sallad, ost och glass. Träffade flera goa vänner och arbetskamrater och mätt och belåten kom jag hem strax efter kl. 21.00.

På onsdagen var jag på plats i tv-huset redan vid 12-tiden. Vera Prada, som både är med i ensemblen och är danskapten i Sweet Charity, kom dit och tillsammans gick vi igenom alla ändringar som behövde göras steg- och rörelsemässigt eftersom koreografin till "Om de fick se mig nu" egentligen är gjord efter rekvisitan och scenen på Intiman och här i tv-studion var det en väldigt begränsad yta att röra sig på. Vera är en klippa och hjälpte mig att hitta hur jag skulle framföra den i tv-programmet. Det var f.ö ett jätte härligt tv-team med Carin i spetsen. Hon, tv-producenten och alla de andra övriga ansvariga där var så omtänksamma och måna om att alla gäster skulle trivas.

Kl. 18 var det dags för mig att kliva in i studion och framföra numret. Det var massor av strul med mitt headset, dvs min mikrofon som satt fastsatt vid ansiktet eftersom jag måste ha bägge händerna fria när jag dansar. Till slut fick sändaren till mikrofonen, som jag hade fastsatt i midjan i ett bälte, bytas ut för det visade sig vara glapp i den.

Rafael Edholm var också i studion och både pratade om sin nya film "Babas bilar" och var även med som den italienska filmstjärnan Vittorio Vidal i Sweet Charity-numret precis som han är på teatern. Han är en fantastiskt rolig kille, med mycket humor och värme.

I går var Peter och jag och åt middag på restaurang Lux med Pling Forsman och hennes man Lasse. De är så mysiga att umgås med och Pling har blivit en av mina käraste vänner under det gångna året. I somras var hon och jag i deras lägenhet på Mallorca. Ett riktigt smultronställe och vi hade så fantastiskt avkopplande och kul där tillsammans. Detsamma gällde i går. Timmarna bara rusar iväg och vi fyra hade hela tiden så mycket att prata med varandra om. Maten där var oförglömlig. Wow! Vilken gourmetvecka detta har varit.

Ska avslutningsvis försöka svara på en del av era frågor som brukar komma per mail till Somco eller i gästboken på hemsidan.

FRÅGA 1: Läser du meddelandena i gästboken?
SVAR: Ja, jag läser alla era meddelanden i gästboken och genom det känns det som om jag lärt känna vissa av er, som nästan dagligen skriver in söta inlägg om era vardagsbestyr, tankar och händelser i era liv. Vill passa på att skicka en hälsning här till Simon som precis har firat sin "Nanne-ettårsdag".
Har genom det gångna året lärt känna till flera av er. Det är även kul att följa hur många av er har hittat nyfunna vänner genom erat gemensamma intresse för min musik och att ni håller kontakt med varandra, ses och även stöttar varandra i vardagslivet.
FRÅGA 2: Får alla en autograf som ber om en?
SVAR: Ja, alla som skickar ett brev till Somco, Rådjursstigen 7, 170 76 Solna, får ett kort med min autograf och som jag dedikerar med erat namn på. Skicka gärna med ett svarskuvert med eran adress och ett frimärke på, så får ni snabbare svar. Det går nämligen fortare för Kim att skicka iväg ett färdigskrivet, frankerat kuvert än när hon ska skriva allas adresser, med tanke på att det hela tiden ligger minst mellan 500-1000 autograf-förfrågningar, hur mycket vi än försöker komma ikapp. Vissa av er skickar även över skivkonvolut och andra Nanne-prylar som ni vill ha signerade. Självklart signerar jag dem och Kim returnerar dem fort det går.
FRÅGA 3: Kan man få träffa dig och få en autograf eller ta foton tillsammans när man kommer och ser Sweet Charity på Intiman i Stockholm.
SVAR: Självklart. Om ni säger till i kassan eller någon av tjejerna i foajén så meddelar dem mig och visar er vart ni ska ta vägen efter föreställningen.
FRÅGA 4: Varför var du inte med i Melodifestivalen i år?
SVAR: Därför att jag jobbar på Intiman teatern i år och kan inte ta ledigt därifrån för det finns ingen ersättare för mig i rollen som Charity. Dessutom var förra året så händelserikt och hektiskt så jag känner att jag behöver minst ett år att smälta alla intryck och händelser.
FRÅGA 5: Kan du skriva en sång till mig till år 2007 för jag vill vara med i Lilla Melodifestivalen?
SVAR: De som vill vara med i Lilla Melodifestivalen måste skriva sina låtar helt själva. Så alla ni som vill vara med där, tveka inte utan hitta på egna melodier och texter. Har ni ingen möjlighet att spela in med musikbakgrunder så kan ni faktiskt sjunga in sången helt a capella, dvs bara med sång. Förra året kom två sånger med som inte hade ett enda instrument inspelat på demon. Kommer sången med så får man hjälp med att spela in en musikbakgrund till tv-sändningen. Gå in på svt:s hemsida och få mer information om Lilla Melodifestivalen.
FRÅGA 6: Skall snart uppträda på småstjärnorna i skolan med din låt Lyckos dig. Behöver något tips om kläder och danssteg då det ej finns någon video att titta på.
SVAR: Har ingen video eller inspelning från Lyckos Dig. Det finns en koreografi som Vera Prada och Tine Matulessy gjort och som vi framförde i Rosa Bandet Galan i tv 3 den 25/10-05 och i Bingolotto den 6/11-05. Kanske kan du höra dig för inne på Forumet om någon där har någon av dessa inspelningar på video eller dvd och i så fall kanske kan skicka det till dig.

Ta väl hand om er mina fina vänner. Ni är fantastiska och låt aldrig någon få er att tro något annat.
Pussiluss!
Nanne

Texmex-scenen ut Sweet Charity. Tomas Ahlgren heter killen som spelar servitören

20/3-06:
Hej snyggingar!
I går var jag på Melodifestivalens efterfest. Det är alltid lika kul att vara där för det är så oerhört många vänner som jag träffar i dessa sammanhang. Dessvärre har jag förlagt min kamera någonstans, så för tillfället har jag ingen möjlighet att komma med nya bilder som jag tidigare gjort varje vecka. Kan inte förstå vart den har tagit vägen.Får väl köpa en ny kamera, slarvmaja som jag är. Slår vad om att den borttappade kameran kommer att dyka upp så fort jag införskaffat en ny......:-)

Det var en fantastiskt stämning på festen och folk dansade oavbrutet till schlagerlåtar,både äldre och de nya för i år, fram till 3 på natten då de stängde festlokalen.Sen åkte vi vidare till Köket och fortsatte dansa och umgås. Partyyyyyyy!

Tvära kast. Samma dag, innan jag började på teatern (vi har ju 2 föreställningar på lördagarna) så var jag och träffade en 8-årig tjej som heter Kajsa och hennes familj. Mötet skedde genom stiftelsen "Min Stora Dag", som försöker uppfylla svårt sjuka barns önskedrömmar. För ett tag sedan berättade jag om mitt möte med 4-åriga cancersjuka Moa. Denna gång var det Kajsa från Linköping som också hade önskat att få träffa mig, så vi sågs på en restaurang i Stockholm och åt mat och pratade om allt möjligt. Hon har genomgått en njurtransplantation och njuren fick hon av sin pappa. Jag är full av beundran av vad hela denna familj gått igenom, på samma sätt som jag ofta tänker på Moa och hennes familj.

Kajsa visade mig bilder från när hon låg på sjukhus och hon visade mig även klassbilder med sina bästa kompisar. Hon är en härlig tjej med ett klingande skratt och det var så roligt att få träffa henne och hennes familj. De var så otroligt goa och rara och vi hade väldigt kul under de nästan 2 timmarna som vi tillbringade tillsammans. Det går att läsa mer om organisationen Min Stora Dag på deras hemsida; www.minstoradag.org

I tisdags tog vi bilder inför den kommande Christer Sjögren-turnén. Det ska bli roligt att åka med hela detta gäng; Christer, Björn Kjellman, Charlotte Perrelli och Tommy Nilsson. Det var mycket skratt och bus redan under de timmar vi var tillsammans under fotograferingen och under de intervjuer som vi gjorde med olika tidningar. Jimmy Jansson kommer även att vara med på hela denna turné. Det känns också toppen, för han är en väldigt duktig artist och dessutom kul och rar som person.

Efter Sweet Charity-föreställningen i onsdags var jag på Tomas Brolins klubb Undici, där det var schlagerfest. Mitt favoritband Playboys uppträdde där och jag träffade många goa kollegor och schlagervänner där.

Va rädda om er, mina underbara vänner och glöm aldrig att ni är ovärderliga.
Pussiluss!
Nanne

13/3-06:
Hej snyggingar!

Nanne morsar på ormar. Lite läskigt är det nog allt....

Så har ännu en vecka passerat, en ny melodifestivalsdeltävling gått av stapeln och dessutom "andra chansen". Är fortfarande helt bedårad av Lena som programledare - hon är den ultimata stjärnan, proffs är bara förnamnet! Har dock olidligt svårt för Jürgen - enmansorkestern. Försöker verkligen lära mig att uppskatta honom och hans skämt, men hur gärna jag än vill så tycks det inte klicka för min del.

Det var många fantastiskt bra låtar och artister i Andra Chansen men Patrik Isakssons låt är knäckande bra tycker jag. En given megahit. Så jag kände mig allt lite deppad när hans låt inte gick vidare, även om jag tycker att både Magnus och Rednex är kanon och otroligt väl värda att få komma till Globen. Men Patriks låt har fångat mitt hjärta på ett obeskrivligt sätt, den känns som ett kärleksfullt hantverk som berör.

Det ska för övrigt bli oerhört spännande att se finalen i Globen. Jobbar ju på Intiman då, så jag får, precis som de senaste 4 veckorna, se på det i efterhand. Vi brukar ju alltid åka iväg hela teater-gänget och se på melodifestivalen efteråt, så under föreställningens gång har de som inte ska med efteråt och fått veta resultaten, totalförbud att berätta hur det har gått i delfinalerna, för annars försvinner all spänning. Så det kan se ganska roligt ut bakom scenen där hälften av oss står och smygkollar på text-tv:n i pauserna medan resten av oss springer förbi och håller för ögon och öron och ger högljudda ljud från oss för att inte riskera att höra nåt innan vi åker iväg och ser på festivalen i efterhand.

Under den gånga veckan har jag bl.a varit på radio Stockholm och gjort en intervju och suttit och skrivit lite på olika texter och idéer. Kommande vecka ska jag försöka ägna åt att fortsätta skriva lite nya låtar och dessutom ska vi göra en fotosession inför Sjögren-turnén. Känns förresten fantastiskt roligt att Björn Kjellman, som ska med på den turnén också, gick vidare till Globen. Det är en fantastisk upplevelse att få vara där i finalen. Jag gläds så med dem som har gått vidare till finalen på samma sätt som jag känner med alla de som också så gärna velat få komma dit men inte hamnade där. Det kan kännas oerhört tungt, framförallt om du har ett skivbolag med höga förväntningar på dig, vilket vissa har haft mer än andra.

Köpte ett PSP-spel i veckan med Pac Man och en massa andra roliga spel. Har suttit ett par timmar i helgen med mina söner och spelat de olika spelen. Farligt kul, för det är svårt att slita sig. Jag har inte spelat tv-spel etc på ett par år, så det känns roligt att hitta ett spel igen som jag tycker är så roligt som detta är.

Såg i går ett viktigt ämne på dr. Phil. på tv Det handlade om hur vi människor agerar gentemot andra beroende på utseendet. En mamma berättade om hur hon ger sin ena dotter allt hon vill ha för att alla alltid säger hur söt denna dotter är medan den andra dottern får ingenting, vare sig kärleksmässigt, materiellt eller i engagemang, för att hon har problem med eksem och dessutom är överviktig. Mamman hatade att dottern, som bara är 7 år gammal, var tjock och skämdes för henne och tyckte att dottern var oansvarig som åt så att hon blev så överviktigt. Jag kan inte förstå hur man kan bli så mot sitt eget barn. Det ena barnet växer upp med känslan av att vara värdelös hela tiden och den andra med visionen att hon alltid måste se ut som en perfekt barbiedocka för annars kommer kanske inte mamma att älska henne heller. Hur kan en förälder bli så korkad i huvudet och hur kan man vända sitt barn ryggen på detta sätt? Det är för jävligt. Har tyvärr svårt att släppa tanken, när jag läser eller ser sånt här på tv. Om vi inte känner oss älskade som barn ens av våra egna föräldrar utan känner oss bortstötta så växer vi upp med ett stort hål inombords som är svårt att läka.

De visade även i tv-programmet hur en kille och en tjej först blev sminkade och maskerade så de blev riktigt fula och såg överviktiga ut. Sen fick man se hur de begav sig ut på stan till olika affärer och andra ställen bl.a för att söka jobb. Senare begav de sig till samma platser men då som sig själva, dvs väldigt snygga och skillnaden i hur de blev bemötta var skrämmande. När de var fula och såg överviktiga ut, så blev de oerhört illa bemötta och folk försökte nonchalera dem och agerade föraktfullt gentemot dem. När de sen återkom som sina vanliga snygga jag blev det helt annorlunda - plötsligt såg folk dem i ögonen, log och var pratsamma och hjälpsamma. Många sökte t.o.m kontakt med dem till skillnad från innan då alla vänt dem ryggen totalt. De här personerna, blev chockade av hur olika de blev behandlade, beroende på hur de såg ut. De berättade också om hur det påverkat dem självförtroendemässigt. Trots att de alltid har varit ansedda som vackra och har ett starkt självförtroende, så påverkades de väldigt starkt av omgivningens föraktfulla behandling av dem och fick kämpa med känslan av att duga, även fast de var utklädda och visste att det inte var riktat mot deras riktiga jag egentligen. Då kan man kanske förstå hur nåt sånt här påverkar människor som drabbas av detta dagligen. *Suck!* Vi har mycket att lära fortfarande, vi människor.

Så jag säger som jag alltid brukar tjata om; låt aldrig någon trycka ner er vare sig i ord eller handling och glöm aldrig att ni är unika och ovärderliga. Vi är alla olika; snygga - fula (var nu den gränsen går, för det som vissa tycker är vackert attraherar inte andra, så allt ligger i betraktarens ögon), smala, tjocka, långa, korta och med olika personligheter där ingen är den andra lik. Visst är det väl häftigt! Det gäller bara att vi förvaltar våra olikheter och försöker att vara så bra medmänniskor som möjligt, lära av våra misstag och framförallt alltid försöka behandla andra som vi själva vill bli behandlade.
Var rädda om er!
Pussiluss!
Nanne

Nanne på radio Rix FM

6/3-06:
Hej mina söta vänner!
Den här veckan har jag ägnat åt att vara hemma med familjen, för barnen har ju haft sportlov. Vi brukar alltid åka iväg till Idre, Sälen, Åre eller någon annan skidort då, men det här året ville barnen att vi skulle vara kvar hemma i stan, så då fick det bli så. Vi åker kanske iväg senare framöver ett par dagar. Jag är ingen mästare i skidbacken men jag tycker att det är vansinnigt roligt att åka skidor.

Nanne som liten

Onsdag till lördag hade vi föreställningar som vanligt på Intiman. Jag älskar den här drömrollen. Det är lika kul att spela kväll efter kväll och alla, både på och bakom scenen, är så roliga och goa att jobba med.

Efter våra två föreställningar av Sweet Charity på lördagen så åkte jag hem och såg på Melodifestivalen som Peter spelat in på dvd åt mig. Jag tycker att Lena är en av de absolut bästa programledare Melodifestivalen har haft genom tiderna. Jag älskar hennes humor! Länge leve Lena Ph! En annan oslagbar programledare tidigare i detta sammanhang är Mark Levengood. Det går aldrig att få nog av en programledare som honom heller.

Det var väldigt många bra låtar med i denna deltävling. Bodies Without Organs låt är en superhit som vore kul att få skicka till Aten. Kommer nog själv att ringa och rösta på den låten i finalen på samma sätt som jag absolut kommer att ringa och rösta på Patrik Isaksson i andra chansen. Hans låt är en fantastisk komposition och tillsammans med BWO var det min favorit. Blev dock glad att just The Poodles gick vidare, för det är så kul för tävlingen som helhet ju mer bredd det finns i finalen. De har inte bara en kanon-låt utan dessutom ett framträdande som sticker ut ur mängden. Känns trist samtidigt för bl.a Jessica som är en oerhört duktig sångerska och låten var kanon. Tyvärr blev det för mycket fokus runt kläderna och framträdandet. Det är inte alltid lätt att bedöma i förväg vad som kommer att funka och inte, vare sig låtar, kläder eller hur man väljer att framföra det. Det här är en miss som precis vem som helst kan göra. Dessutom måste man få tillåta sig att testa sig fram och göra saker på ett annorlunda sätt. Hela livet handlar om att känna sig för och pröva olika vägar.

Igår, söndag, var jag i Borlänge och uppträdde och gjorde en signering. Har inte varit ute och rest och spelat på jätte länge. Det är alltid lika roligt att träffa er alla. Ni är så mysiga och älskvärda. Jag vill samtidigt passa på och tacka för alla fina presenter jag fick - blommor, armband, en nalle, ett näckrosljus man kan ha i badet och en massa fina teckningar. Det blir nästan alltid lite som julafton när jag är ute och reser och uppträder och träffar er runtom i landet, inte bara för alla fina saker ni ger mig utan för all värme och omtanke ni alla utstrålar, när vi ses. Många av er brukar ofta säga att min musik och att jag som artist betyder mycket för er, men jag vill att ni ska veta att ni är precis lika betydelsefulla för mig. Det är fantastiskt att få ha ett jobb där man får träffa så många charmtroll som er.
Var rädda om er och glömma aldrig att ni är helt unika och ovärderliga.
Pusssssssssss!
Nanne

Nanne och flickorna på program 3.
Från besöket i veckan hos Lantz i P3 med Annika Lantz och Josefin Crafoord

26/2-06
Hej raringar!
Då var det dags för ännu en uppdatering av den gångna veckan. I måndags var jag på en massa olika möten, bl.a. med Maria på skivbolaget Lionheart, och Nancy på mitt boknings- och management-bolag Mlp. Vi gick igenom lite planering och idéer inför inspelningen av den kommande skivan. Har även lite andra saker på gång framöver, men inget som jag kan nämna här ännu förrän allt är klart. Det känns dock oerhört kul att vara igång med nya kreativa saker.

I tisdags var jag bl.a. på kontoret. Fixade en massa administrativa saker och skrev omkring 100 autografer som Kim skickade ut på onsdagen. Det är svårt att komma i kapp med autograf-förfrågningarna som fortfarande är runt 2000 men nu under våren kommer jag förhoppningsvis att kunna börja komma i fatt. På tisdagseftermiddagen gjorde jag också en tv-intervju för ett minnesprogram om Micke "Svullo" Dubois. Tänker så ofta på hans familj. På kvällen var jag hemma med familjen och bara tog det lugnt, precis som kvällen innan.

På onsdagen hade vi veckans första föreställning. Det har varit svårt att slita sig från tv-apparaten denna vecka för varje stund jag haft till övers har jag suttit där och kollat OS.

På torsdagen var jag och gästade Annika Lantz och hennes sidekick Josefin Crafoord i radioprogrammet Lantz i P3. De är väldigt roliga tjejer och det blev tvära kast i samtalsämnen - Sweet Charity, skor, pannband, teaterskola och hur konståkarnas rumpor är formade. Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson var också där. Det blev mycket skratt och fniss i studion under denna dryga halvtimme.

Kim Sulocki och Nanne som William och Charity

På torsdagskvällen var det dags för ännu en Sweet Charity-föreställning, precis som fredagskvällen och på lördagen hade vi dubbla föreställningar - en klockan 15.30 och nästa 19.30. Vi har drygt en och en halvtimme på oss mellan dessa föreställningar att äta mat och förbereda oss inför nästa föreställning. Denna lördag var jag och åt med en go vän till mig från Luleå som heter Börje och hans dotter som var i Stockholm och hälsade på. Efter föreställningarna åkte vi och tittade på Melodifestivalen på storbild. Det var en bra delfinal och många kanon-låtar. Jag tycker Lena är lysande som programledare och älskar att hon vågar ta ut svängarna som hon gör.

På lördagen, innan jag åkte iväg till teatern, firade vi min äldste son Robin som fyllde 20 år. Det känns helt otroligt att barnen har blivit så stora. Det är så häftigt att få vara med dem och se hur de utvecklas från år till år. Det finns inget större i livet.

I dag, söndag, har hela familjen varit hemma och bara haft det mysigt. Vi har ätit gott och kollat film tillsammans. Vi satt naturligtvis bänkade och kollade hockeymatchen också mellan Sverige och Finland. Wow! Vad otroligt spännande och jag blev så glad för våra hockeykillar att det gick hela vägen. De är helt fantastiska!

Samtidigt är jag så fånigt blödig, så mitt i allt lyckorus började jag plötsligt tycka synd om det finska laget när jag såg hur ledsna de blev. Så medan familjen jublade här hemma satt jag i soffhörnan och pep "kan man inte ge Finland ett liiiiiiitet guld som tröst i alla fall. Det behöver inte vara större än en 50-öring eller så....På så sätt blir ju alla glada"...... Behöver jag säga att min familj bara skakar på huvudet åt min empati. *Fniss!* Men som sagt, jag är himlastormande lycklig att det både blev hockeyguld plus Anjas och alla de andras medaljer i alla möjliga grenar.

Nej, nu är det läggdags. Klockan är nu 23.30 söndags kväll och jag ska upp kl. 6.30 i morgon bitti. Var rädda om er mina fina vänner. Ni är ovärderliga! Stora, stora kramar till er alla!
Nanne :-D

Charity och William fast i hissen Nanne och Kim Sulocki

20/2-06
Hej sötnosar!
Nu har det gått en och en halv vecka sedan premiären av Sweet Charity och det känns så obeskrivligt skönt att vara igång med föreställningarna. Jag verkligen älskar detta, att få kombinera teater med musik och dans. Det är även härligt att vara på hemmaplan och jobba ett tag, även om jag kan sakna lite att vara ute och spela mina egna spelningar med Playboys och 3D och andra medmusikanter och artister. Men att inte somna och vakna på hotellrum kontinuerligt utan hinna vara hemma med familjen och umgås, gå på barnens fotbolls- och bandy-matcher och på dagarna börja kunna åka in till stan och fika med mina vänner etc. känns underbart.

Många skriver och undrar om det går att ses i samband med era inplanerade Sweet Charity-besök framöver och precis som jag tidigare nämnt i min dagbok så träffar jag er väldigt gärna efter föreställningarna. Det är bara att säga till dem i kassan eller personalen i foajén att ni vill att vi ses en stund efteråt, så säger de till mig att ni är där och ser till att vi kan mötas upp för autografer, fotografering eller för en kort pratstund efteråt. Några av er har redan varit där och det är oerhört kul att få träffa så många av er på Intiman efter föreställningarna.

Tack underbara ni för alla presenter, blommor, teckningar, brev och andra hälsningar ni har med er backstage till mig. Jag vill att ni ska veta att jag uppskattar det jättemycket men tyvärr har jag ingen möjlighet att svara personligen på breven jag får, vare sig då eller alla brev och mail som ni skickar. Detsamma gäller era meddelanden i gästboken. Jag läser dem alla, men har p.g.a.tidsbrist inte en chans att svara er personligen. Jag hoppas att ni har förståelse för detta.

Just nu försöker jag för fullt att komma ikapp med alla autograf-förfrågningar, där vi (dvs. jag som signerar och Kim på Somco som sorterar och postar dem till er) varje månad skickar ut flera hundra, personligen signerade med era namn på, men har ändå fortfarande mellan 1500-2000 väntande på autografer. Så jag hoppas att ni förstår att det finns ingen möjlighet för mig att hinna sätta mig ner och skriva brev till er personligen, hur gärna jag än skulle vilja.

En ständigt återkommande fråga från många av er är om jag har klippt mig? Svaret är nej, jag har fortfarande kvar mitt långa hår. Jag har peruk på mig i Sweet Charity och får rulla upp allt mitt hår under den varje föreställning.

Under veckan har jag tittat på OS bäst jag har hunnit. Jag älskar att följa det och tittar på så gott som alla idrottsgrenar även om ishockey och Anjas alla åk, är det som jag följer mest. Det är kul att det går så bra för så många svenska deltagare. Jag älskar att titta vare sig det är sommar- eller vinter-OS och tycker att det är väldigt spännande med alla de olika idrottsgrenarna.

I torsdags var jag på Rix Fm:s Morron Zoo. Det är alltid lika roligt att besöka dem, för det är så mysig och avslappnad stämning att få sitta där och prata med dem.

I fredags var jag förbi Tomas Brolins bar och restaurang Undici och hälsade på bandet Playboys. Tomas hittar jämt på så kul och annorlunda Undici-evenemang. Den här gången var det "after ski"......mitt i Stockholm och Playboys var after ski-bandet denna vecka. Det var skoj att träffa dem igen, för jag har inte spelat med dem på flera månader och saknar dem. De är bland de roligaste och goaste vänner jag har.

Nu har Melodifestivalen börjat och många frågar mig om jag inte saknar att vara med i år. Svaret är tveklöst nej. Det är härligt att få luta sig tillbaka och njuta av det gångna året, som har varit så intensivt och händelserikt. Det är en häftig känsla att vara med i festivalen men det är också en psykisk press; allt man gör analyseras och betygsätts. Arbetsschemat är tidspressat och samtliga artister har höga förväntningar omkring sig, från skivbolag och andra som satsar på en eller på annat sätt är engagerade i en som artist, att man ska vara framgångsrik i detta sammanhang. För de som lyckas är det ett fantastiskt evenemang att vara med i, men för de som det inte går lika bra kan det bli jätte tufft, både skiv- och mediamässigt. Därför känns det enbart roligt att se på festivalen på tv utan någon som helst inblandning detta år.

Tycker för övrigt att det var en bra första deltävling. Alla artisterna var bra och deras låtar likaså men Andreas och Linda tillhörde mina favoriter. Hannah Graaf trodde jag dock skulle komma högre för jag tyckte att hon var super duktig. Lena var lysande som programledare - fräck, vågad och rolig.

Eftersom vi har föreställning när Melodifestivalen går av stapeln så åkte vi alla på Intiman vidare till en annan teater och tittade på den i efterhand på storbilds-tv på en annan teater tillsammans med ensembler från andra teatrar i Stockholm. Det blev en härlig festivalstämning med så många schlagerintresserade samlade på ett och samma ställe. Vi kommer att göra likadant de efterföljande festivalveckorna.

Slutligen vill jag skicka en tanke till 10-åriga Bobby från Nässjö som dog efter misshandel. Jag grät när jag läste om det och förtvivlan mal inom mig hur rädd, ledsen och ensam han måste ha varit och framförallt hur detta kan få hända. Jag önskar så att man i skolorna börjar ha ett ämne där man varje vecka pratar om vårat välbefinnande och där barn redan från första klass får lära sig att ingen får skada en, vare sig fysiskt eller psykiskt.

Framförallt måste barn få lära sig att våga prata om sina situationer - ju tidigare desto bättre och allt utan skuld eller skam. Barn tiger ofta för att de antingen skäms, för att de inte ska bli trodda eller för att skydda någon närstående. Vuxna har oftast en valmöjlighet hur man styr upp sitt liv, men barn kan inte välja sina föräldrar eller var de ska växa upp och måste gå i de skolor som är närliggande till där man bor osv. Vi måste alla få lära oss så tidigt som möjligt att ventilera tankar och känslor och våga be om hjälp om så behövs. Vårat största problem just nu runtom i världen är just brist på kommunikation i alla avseenden. Ingenting är viktigare än alla fantastiska barn och deras välbefinnande. Får vi glada, harmoniska barn så får vi också en ny generation av hänsynsfulla och bra vuxna när de växt upp.

Livet är komplicerat och vi människor likaså. Det är inte alltid lätt att vara den perfekta förälder, vän, partner etc. som man skulle önska, men så länge vi strävar efter att försöka vara en bra medmänniska och behandla andra med samma respekt som vi själva vill bli bemötta med så är vi på rätt spår. Vi får aldrig tappa den ambitionen och inte heller hoppet om framtiden och mänskligheten. Hoppet är det sista vi har och när vi oroas av all ondska runtomkring oss får vi aldrig glömma alla fantastiska människor som också förgyller våran värld.

Många är de som ägnar sina liv åt att söka förbättra och hjälpa andra. Många är de som ger glädje till andra. Många är de som jobbar i frivilligorganisationer, fullt övertygade om att världen kan och kommer att se bättre ut tids nog. Glöm inte att tala om för de som är viktiga i era liv, hur mycket de betyder för er. Inget får oss att växa så mycket som människor som att i ord eller handling få veta att vi betyder något för någon.

Var rädda om er, mina söta vänner. Ni är ovärderliga! ;-)
Stora kramar!
Nanne

Nanne som Charity och Rafael Edholm som Vittorio Vidal

13/2-06
Hej!
Wow! Vilken vecka det har varit. I torsdags var det äntligen premiär på Sweet Charity. Hade aldrig vågat drömma om den respons jag skulle få. Är en positiv människa till naturen men i det här fallet hade jag berett mig på det värsta; "schlagertjej ska bli skådespelerska, jo men tjena hej....".

När jag nästa dag, fick reda på att recensionerna blivit jätte fina, blev jag rörd till tårar och då menar jag inte bildligt. Insåg att jag har slitit så hårt för denna roll; jag har gått teater- och danslektioner och jag började tidigt i höstas att plugga in hela manuset vilket gjorde att jag redan från första repetitionsdagen kunde varenda rad utan manuspärmen. Varje kväll, ända sedan vi började repetera i mitten på december, har jag avslutat mina kvällar hemma innan jag gått och lagt mig, med att repetera igenom hela manuset och alla danssteg och sångtexter. Jag försökte känna efter hur jag trodde att Charity rör sig, beter sig etc. Jag började fundera på hur jag ville försöka framställa henne som är så naiv så att hon inte framstår som korkad utan bara att hennes blåögdhet finns där som en överlevnad för henne för att inte bli bitter eller tappa hoppet om kärleken och framtiden, hur tuff den är ter sig mot henne. Jag ville heller inte få henne att framstå som en svagsint, gråtmild tjej utan faktiskt som en tuffare tjej än vad hon egentligen själv tror att hon är.

Efter all tid jag levt med förberedelser inför denna roll, så föll en sten från min axel när jag insåg att min rollkaraktär mottogs så varmt. Helt fantastiskt. Det är också så roligt att alla mina motspelare fått så bra omdömen efteråt. Kim Sulocki, som inte bara är en fantastisk skådespelare utan också en otrolig komedienn, har fått lysande recensioner. Detsamma gäller mina andra motspelare och även våran koreograf P-M, som har gjort en obeskrivligt häftig koreografi. Det känns så kul att vara igång med föreställningarna nu och det här är verkligen en drömroll för mig.

På torsdagen hade vi genrep, dvs. den sista repetitionen inför publik innan premiären går av stapeln. Det sägs att för att en premiär ska gå riktigt bra ska det gå dåligt på ett genrep. Jag försöker att inte bry mig speciellt om skrock, men det konstiga är att det oftast funkar just så. Därför brukar alla alltid önska att deras genrep ska gå dåligt. Knäppt men sant. Genrepet vi gjorde blev inte bra, även om det inte märktes utåt för publiken på samma sätt som vi själva kände av våra småmissar här och där. Desto bättre blev flytet och energin på premiären. Vet inte vad det är som gör att det nästan alltid blir så, men jag tror att det har nåt att göra med att om ett genrep går alltför bra så slappnar man av så pass mycket dagen efter, dvs. på premiären att det lätt blir saker man schabblar bort. Men om ett genrep går dåligt så fokuserar man 100%igt dagen efter för att inte göra om samma misstag.

Efter premiären blev det party och det blev en låååååång festnatt för fru Grönvalls del. Först var vi alla på Hard Rock Café och sen när de stängde klockan 2 så åkte vi alla vidare hem till Kim. Vi har ju alla bara hunnit umgås tidigare under intensiva arbetsformer så det här var första kvällen vi alla kunde koppla av helt och fullt utan jobb.

På fredagen, dagen efter premiären, var jag på en intervju med Måns Ivarsson för Expressens bilaga. Stötte ju ofta ihop med honom under de tidigare schlageråren då han var den som alltid följde och recenserade festivalerna förr, men har inte träffat honom nu på ett par år, så det var jätte kul att se honom igen. Gjorde dessutom en fotografering för Expressen bilagan och en timme senare träffade jag Rickard Engfors och fotografen Karin Thörnblom och gjorde en intervju och en ny fotosession backstage på Intiman för den nya tidningen Schlager. Sen var det dags att göra i ordning sig för ännu en Sweet Charity föreställning

Har redan hunnit träffa några av er bakom scenen efter föreställningen och jag säger återigen till alla er som hör av er som ska gå på Intiman och undrar om ni kan få en autograf efteråt, ta några bilder etc, att jag träffar er jätte gärna. Det är bara att säga till i kassan innan föreställningen så talar de om för er vart ni ska gå, så hinner vi ses en liten sväng efteråt.

I dag, måndag, var jag med i audition-juryn i Floor Filler. Det är roligt men oerhört svårt för jag vill så gärna ge konstruktiv kritik samtidigt som det är viktigt att peppa alla dessa duktiga deltagare. Det är en oerhört tuff press de har på sig att hela tiden prestera och bli jämförda med andra. Jag satt i juryn tillsammans med Caroline af Ugglas som är en super härlig tjej och en kanonhäftig rocksångerska och Lotta Furebäck som är en fantastisk dansare och en oerhört go tjej. Det är härligt att känna hur mån hon är om deltagarna.

Nanne träffar Moa med familj - och en stor orm!

Förra veckan träffade jag en liten tjej som heter Moa Johansson som är fyra år och är sjuk i cancer. Det finns en stiftelse som heter "Min Stora Dag", som hjälper svårt sjuka barn att få sin önskedag uppfylld. Moa, som bor utanför Järvsö och som hade önskat att få träffa mig, som hon tycker är "lite som en häftig häxa" fick, tillsammans med sin mamma, pappa och lillasyster, åka till Stockholm. De fick bo på Grand Hotel och jag träffade henne där och vi åt lunch tillsammans. I början var hon lite blyg men efter en stund släppte det och vi busade och skrattade och pratade på om allt möjligt. Vi hade ett par underbart roliga timmar tillsammans. Tack vare Selma på Kolmården som hjälpte mig, som har kontakt med Jonas Wahlgren på Akvariet på Skansen, så kunde vi åka till Skansen och fick där en privat guide som tog med oss runt inne på akvariet. Där fick Moa bl.a mata småaporna och andra djur och klappa en stor boaorm. Ett gränslöst stort tack till Selma, Jonas och alla inne på Skansen Akvariet som gjorde Moas besök där oförglömligt.

Moa har en elakartad hjärntumör och behandlas med cellgifter. Varje dag är en kamp för både henne och hennes familj. Jag är så oerhört full av beundran av både denna lilla viljestarka och livsglada tjej och hennes underbara familj. Moas pappa beskriver hennes sjukdom så här:
"Moa har en Elakartad Hjärnstamstumör. Den sitter kan man säga i själva E4:an från hjärnan ner till ryggraden, och går inte att operera bort. Det är lite extra känsligt att få en tumör just DÄR, där alla nervtrådar och blodkärl går. Det kan räcka att tumören växer en millimeter åt fel håll så kan det vara slut. Beroende på vilken nerv eller blodkärl den då trycker på. Varje kväll kan faktiskt ha den sista godnattpussen. Vi försöker med cellgifter nu men det är nästan enbart för att vi som föräldrar ska få något att tro och hoppas på, i det längsta. Det bästa mot Cancer är det egna immunförsvaret, detta säger läkarna med, men ibland räcker det inte riktigt och det behöver lite hjälp på traven. Bla. Cellgifter. Glädje och skratt är också immunförsvarsstärkande. Det finns det vetenskapliga bevis för." Jag vill skicka Moa och hennes familj en tanke i morgon, på Alla Hjärtans Dag. Jag håller tummarna varje dag för att ett mirakel ska inträffa och att Moa och hennes familj får fortsätta leva ett liv tillsammans med all den kärleksfullhet som denna familj har.

Jag vill avslutningsvis skicka er alla mina varmaste kramar på Alla Hjärtans Dag. Jag ser att en del av er inte trivs i era skolor etc och att ni funderar på att kontakta BRIS eller andra som kan hjälpa er. Tveka inte, ring dit. De på BRIS kan inte se vilket telefonnummer ni ringer från och det finns inga tankar eller känslor som dom tycker är konstiga eller överdrivna. Ni måste måna om er själva och se till att andra inte sårar eller trycker ner er. Jag har själv träffat de som jobbar på BRIS och vet att det är vuxna med stort engagemang för barn som bara finns där av en enda anledning - just för att de som känner sig ensamma eller utsatta ska ha någon att prata med eller kunna få råd och tips om hur man ska kunna söka hitta en lösning på problemen. Alla ringer dit anonymt.

I morgon är det som sagt var Alla Hjärtans Dag och de första ni ska se till att ta hand om på en dag som denna är - just er själva. När ni själva mår bra så kan ni också börja ta er an omvärlden, men inte förrän dess. Säger det som jag så ofta tjatar om:
Tack för att just du finns och kom ihåg att du är ovärderlig och låt ingen någonsin få dig att tro något annat.
Stora Alla Hjärtans Dags-kramar!
Nanne :-)

Nanne uppträder på QX-galan. Foto: Christian Hagward

7/2
Hej allihopa!
Ledsen att dagboken blev försenad en dag även denna vecka men just nu ligger alla mina vakna timmar fokuserade på Sweet Charity-repetitionerna och familjen. Jag åker hemifrån tidigt på morgonen och är oftast inte hemma förrän sent och då vill jag komma i kapp med allt jag missat med familjen tidigare under kvällarna.

Den här veckan blev kaotisk. Jag åkte på en riktig magåkomma och blev i onsdags tvungen att ställa in min medverkan i tv-programmet Go Kväll. Jag låg på ett hotellrum i Norrköping och spydde oavbrutet och kunde inte få i mig en matbit på 19 timmar. Det började redan dygnet innan, på tisdagen då vi repeterade. Jag hade redan då väldigt hög feber, vilket jag skrev om i min förra dagbok och valde på kvällen efter repetitionerna att ta bilen och åka ner till Norrköping, där tv-programmet Go Kväll spelas in och inkvartera mig på ett hotell där för att kunna sova ut och förhoppningsvis vakna feberfri nästa morgon, istället för att behöva kliva upp kl. 7 på morgonen för att åka från Stockholm.

Men oj vad fel jag hade. Istället för att vakna utsövd och feberfri låg jag hela natten och febersvettades i jätte hög feber och framåt 7 på morgonen övergick det i kräkreflexer. Bläk! Sedan kunde jag varken få i mig någon vätska eller mat på hela dagen utan att få upp det direkt igen. Uttorkad och fruktansvärda magkramper blev efterskalven. Eva Stampare på Wallmans började pussla hej vilt tillsammans med dem på Go Kväll, för att försöka lösa våran medverkan i programmet. Det slutade med att Kim Sulocki slängde sig på tåget och kom ner dit med väldigt kort varsel och Vera Prada hoppade in i den låt som jag skulle framfört tillsammans med Elisabeth och Tine - samtliga medverkande i Sweet Charity. Vilka fantastiska klippor de är.

Sent på kvällen hade jag fått i mig lite mat och fick återvända till Stockholm. Dagen efter åkte jag in för att repetera med Sweet Charity-gänget, men efter drygt 20 minuter fick vi bryta, för jag blev så fruktansvärt dålig. Urbota korkat av mig att tro att jag skulle kunna hålla på och repetera dagen efter att jag legat och knappt tagit mig ur sängen. Jag är ingen envis typ av mig....förutom vid sådana här tillfällen. Jag tror alltid att jag ska orka i alla lägen. Tänk att jag aldrig lär mig. Teatergänget skickade hem mig igen och så fort jag kom hem så sov jag oavbrutet ett helt dygn och försökte få i mig mat bäst det gick. Vill ju INTE tappa några kilon.

I söndags var jag dock så pass bra att jag kunde medverka i Bingolotto tillsammans med Grynet Molvig och tjejerna i Sweet Charity-ensemblen. Det är ett så fantastiskt gäng där och Rickard är en super duktig programledare.

I dag delas grammisen ut. Själv kan jag inte vara där då jag ska iväg till Intiman nu och repetera vidare inför torsdagens premiär. Pling kommer att gå dit för att ta emot priset OM jag vinner, men jag är helt övertygad om att Björn Skifs får det. Men oavsett vem som än vinner, så är alla värdiga vinnare. OM jag vinner så har jag bestämt mig för att Grammisen ska få stå hos BRIS, så när barn ringer dit och säger sig själva tro att de inte klarar det de vill göra eller känner att ingen tror på dem och deras kapacitet, så ska Grammisen få stå där som en symbol att "ingenting är omöjligt", inte ens för 43-årig kvinna som då, mot alla odds lyckades bättre än nånsin, och som är totalt ocreddig men lika glad o lycklig för det.

Nanne i sminklogen inför QX-galan

Håll Om Mig vann pris som årets låt på qx-galan. Tusen tack alla läsare som röstade fram den. Jag är så överväldigande glad och tacksam. Det var f.ö. en fantastisk show med Sissela Kyle, Johan Rheborg, Anne-Lie Rydé, Niklas Strömstedt, Eva Dahlgren, Martin Stenmark m.fl. Det är en härlig stämning på denna gala. Själv uppträdde jag med "Många Karlar, Lite Tid" och när jag fick priset för årets låt så kom Sissela utklädd till mig och sjöng första versen och refrängen på "Håll Om Mig" och sen körde jag resten av låten efter att ha fått mikrofonen av henne. Wow! Vad häftigt att få stå där och köra den samtidigt som folk står upp i publiken och dansar och sjunger med. Ännu en gång: tusen tack för priset och en oförglömlig kväll.

Förra helgen var jag och träffade en liten 4-årig tjej som heter Moa och som har fått en elakartad cancertumör i hjärnan. Det var obeskrivligt gripande och jag är så imponerad av både henne och hennes familj, hur de kämpar på och hennes glöd och livslust. Det känns maktlöst och förtvivlat att veta att tumören inte går att göra något åt. Jag ska berätta mer om detta nästa vecka. Men efter ett sånt här möte så känns det ännu mer hur viktigt det är att vi alla försöker ta vara på de dagar vi har, för livet är så oerhört bräckligt.

Nu ska jag rusa till teatern.
STORA PUSSAR OCH KRAMAR TILL ER ALLA!
Var rädda om er och tappa aldrig tron på vare sig er själva eller andra.
Pussiluss!

31/1
Hej mina söta vänner!
Ledsen att dagboken blev försenad och att det dessutom blir en väldigt kort sådan denna gång. Arbetstempot är för närvarande extremt högt och dessutom har jag åkt på hög feber och halsont i dag, mitt upp i allt. Har haft en vecka då vi repeterat varje dag.

Har även under den gångna veckan varit och sett min yngsta son spela fotbollscup, träffat en liten tjej som heter Moa och jag har varit på qx-galan och uppträtt och dessutom mottagit deras pris för årets låt, som blev Håll Om Mig. Jag blev jätteglad. Berättar mer om allt detta nästa vecka. Nu har vi repeterat hela dagen och jag ska åka hem och bädda ner mig och försöka krya på mig och ladda inför morgondagens tv-inspelning. Vi hörs på måndag. Puss och kram och var rädda om er!
Nanne

Nanne och Rafael Edholm

23/1
Hej!
Nu börjar det närma sig med premiären. Det känns oerhört pirrigt men också väldigt spännande. Det är så kul att få kombinera teater och sång. Dessutom känns det mysigt att vara tillbaks på Intiman teatern efter de drygt två år som gått sedan sist jag var här i Hur Man Lyckas I Business Utan Att Bli Utbränd.

I dag måndag har vi för första gången dragit igenom första akten. Det tar tid i början för det är många pusselbitar som ska falla på plats; ljus, ljud, när vi ska säga våra respektive repliker, var vi ska stå och gå och timing med alla övergångar mellan olika scener, d.v.s. när man ska byta de olika miljöerna på scenen. Det är något som man som publik sällan tänker på, men det är ett oerhört pysslande och tidskrävande precisionsarbete att få bort saker som står på scenen och få in andra möbler och detaljer mellan ofta väldigt korta scener eller musikaliska mellanspel. Det är inte bara vi på scenen som jobbar för fullt utan vi har fantastiska slitvargar som jobbar med allt det tekniska på och bakom scenen också. Utan dem skulle ingenting fungera. När ljuset och alla andra viktiga detaljer börjar falla på plats så märks det helt plötsligt vilken skillnad det blir av intrycken på scenen.

Nanne och Cecilia Wadstein-Radesjö

En annan guldklimp är Cecilia som har hand om rekvisitan och även är regiassistent. Som rekvisitör är det massor som måste fixas - alla lösa detaljer på scenen; stolar, flaskor, glas, böcker osv. Det är mycket pyssel och jag är väldigt imponerad av hur hon alltid lyckas fixa problem som dyker upp längs vägen; hon målar, klistrar och hittar otroliga lösningar på scendetaljer som även måste fungera praktiskt och smidigt.

Jag var och tittade på genrepet av Cabaret i veckan. Wow! Vad duktiga alla var. Många goa vänner är med i den föreställningen; som bl.a. Malin och Pia som var med och dansade i Melodifestivalen på Håll Om Mig och Peter Jöback, Anne-Lie Rydé och Lina Hedlund. Dessutom har Roine Söderlundh, som alltid brukar koreografera mina nummer till bl.a. Melodifestivalen och dessutom är en av mina närmsta vänner, ansvarat för dansen här. Superhäftig koreografi som vanligt!

Vecka 5-6 kommer Lars-Åke Wilhelmssons musikalprogram om Sweet Charity att sändas i P4, men exakt datum eller klockslag går inte att ge, då olika regioner kommer att sända programmet vid olika tillfällen under dessa veckor. Mer detaljer om det kommer att läggas ut på hemsidan under "nyheter", när respektive datum och programlän är satta.

Det blir inte så lång dagbok denna gång, för nu måste jag rusa vidare på ett möte efter att ha repeterat hela dagen.

Tack för alla era rara meddelanden i gästboken och alla brev och mail jag får. Jag läser att många av er känner sig ledsna, osäkra och att ni ofta känner er utsatta, pga skolkompisar eller andra som inte behandlar er ok. Det känns förtvivlat att så många av er inte får må så bra som ni förtjänar och jag önskar så att jag kunde ta er alla i min famn och ge er den uppskattning ni behöver få känna. Men det enda jag kan göra är att försöka stärka er i ord och skicka er en tanke. Tyvärr är livet onödigt tufft ibland för att andra människor inte har vett nog att förvalta sitt liv på ett positivt sätt genom att ge sina medmänniskor den värdighet vi alla förtjänar utan trycker ner andra, oftast pga av att de i grund och botten mår dåligt själva. Var rädda om er och var stolta över er själva. Ni är ovärderliga och låt aldrig någon få er att tro något annat!!!!!

Pussiluss och bamsekramar till er alla, mina söta vänner!
Nanne.

Nanne med ljud- och scenkillarna i Sweet Charity
Från Vänster: Andreas Brykt (scentekniker), Joachim Lantz (ljusdesign),
Ola Söderholm (scenchef) och Kalle Rydberg (ljustekniker).

Nanne och Kim Sulocki

I början på veckan så gick Vera Prada och jag igenom de steg som jag fortfarande känner mig lite osäker på. Hon är koreografiassistent till PM, och hon är otroligt duktig på att tålmodigt peta med detaljer som händer, sträckta ben etc. som annars är lätta att slarva över för en icke-dansare som jag. Det är intensivt men ååååh så roligt.

Hade möte med Nancy och Maria från mitt bokningsbolag/management respektive skivbolag. Vi var och åt tillsammans. Har jobbat med dem i över 7 år nu och är så glad att få ha dem som mina samarbetspartners. De jobbar med kombinationen hjärta och hjärna, vilket är fantastiskt och sällsynt i en bransch som denna som kan vara ganska kallhamrad annars. Vi kom fram till flera saker, men det jag redan nu kan berätta är att det kommer en ny skiva i slutet på året. Kommer under våren att börja spela in nytt material. Mer om det efter Charity-premiären. Då kommer jag att skriva om vad som händer i inspelningsstudion, om låtarna osv.

Peter och jag var och åt tillsammans med Paul Rein, på japansk restaurang i helgen. Peter och jag hinner inte ses så mycket nu under denna hektiska period och när vi väl ses så pratar vi nästan bara jobb. Därför var det så mysigt att bara få komma ut tillsammans och koppla bort jobb och umgås. Paul Rein har vi känt ända sedan 1985, då vi hade samma skivbolag. Vi har verkligen vuxit ihop genom alla åren och Paul och hans fru Marie är tveklöst bland våra absolut bästa vänner. Jag fullständigt älskar detta goa par.

Jag och Sweet Charity-gänget kommer att framträda med låtar från musikalen i några tv-program framöver, bl.a.; Café Norrköping den 1 februari, kl. 18.15 och Bingolotto den 5 februari, kl. 18.00.

Det är även många galor på gång framöver; Qx-galan, där Håll Om Mig är nominerad till årets låt och Grammisgalan där jag är nominerad till årets schlagerartist.

Dessutom kommer Aftonbladets Söndagsbilaga att publicera en artikel den 29/1. Han som gjorde intervjun heter Tore Börjesson och var väldigt avkopplande och go att intervjuas av. Många inbillar sig att journalister är människor utan empati och att de gör vad som helst för sina reportage. Inget kan vara mer fel. Det är en väldigt liten klick som kör på som ångvältar, utan merparten av dem är människor som vill väl och som har som syfte att förmedla livshistorier och nyheter på ett väldigt professionellt sätt. Men vissa får man ett extra stort förtroende för - och Tore är just en sån, som man kan slappna av tillsammans med och pladdra på utan att behöva vara rädd för att det man säger misstolkas.

Här kommer svar på några av era frågor i gästboken:
1: Många undrar om jag har någon spelning i närheten av där just ni bor och om jag kommer att turnera i sommar.
SVAR: Under våren kommer det inte att bli så många spelningar, då jag kommer att jobba på Intiman teatern kombinerat med att jag kommer att vara i studion en massa och spela in min nästa skiva. I juni ska familjen och jag ha semester, då vi förmodligen ska åka till Afrika och bl.a. åka på safari. I juli och augusti kommer jag att både göra egna spelningar kombinerat med att jag kommer att gästa andra turnéer tillsammans med flera andra artister. Mer om det lite längre fram då alla spelningar och datum är satta.

Nanne och Rafael Edholm som tränar hårt inför rollen som italiensk hjärtekrossare.

Andra återkommande frågor är:
2: Hur länge har du sjungit?
SVAR: Jag har sjungit sedan jag var liten. Jag skrev låtar och dikter, sjöng, dansade och uppträdde hemma i vardagsrummet tillsammans med kompisar för alla som vi kunde få att sitta och titta på eller för varandra. Jag började i mitt första rockband när jag var 16 år.
3: Var bor du?
SVAR: Jag bor i Täby i Stockholm.
4: Har du familj och hur gamla dina barn i så fall?
SVAR: Min familj består av min man Peter som jag har jobbat med i 24 år och som jag levt tillsammans med sedan 1987, alltså 19 år i år.
Jag har tre söner; Robin som fyller 20 snart, Charlie som blir 16 och Felix som fyller 14 i år.
5: Turnerar du mycket ?
SVAR: Jag turnerar otroligt mycket, mer än vad som är vanligt. Det är främst därför att jag älskar mitt jobb, att få resa och få möta nya människor och stå på scenen som ger mig en sån otrolig adrenalinkick varje gång. Är så obeskrivligt tacksam att jag får hålla på med detta jobb och att jag dessutom har så mycket arbetsuppdrag.
6: Kan jag få en autograf eller bild på dej?
SVAR: Om ni vänder er till Somco, Rådjursstigen 7, 170 76 Solna, (skicka gärna med ett frankerat svarskuvert) så kommer ett kort dedikerat till er med erat namn och min autograf. Men först efter den 9:e februari kommer jag att kunna börja signera och komma i kapp med alla autograf-förfrågningar igen. Då det redan är över 1500 pers som väntar på att få autografer så kan det ta lite tid, men jag lovar att komma i kapp under våren.
7: När fyller du år Nanne?
SVAR: Jag fyller den 18 maj.
8: Vilka är dina favoritdjur?
SVAR: Jag älskar djur överhuvudtaget, men apor och delfiner är mina absoluta favoritdjur. Jag och familjen brukar ofta vara på Kolmården. Det är en underbar miljö att gå runt i och se alla världens djur, inklusive deras terrarium, delfinarium och deras safariparker. Jag kan varmt rekommendera familjer som vill göra en utflykt på en eller ett par dagar, att bege sig dit.
9: Vilken är din favoritfärg?
SVAR: Det beror på om det är i kläder eller annat som det gäller. Rött, svart, aprikos och härliga pastellfärger är nog mina favoritfärger.
10: Var köper du dina kläder?
SVAR: Det är väldigt olika, både vad det gäller affärer och städer. En del scenkläder är även uppsydda, men det är bara vid väldigt speciella tillfällen. Vanligtvis handlar jag i olika klädesaffärer runtom i Stockholm.
11: Vad har du för ögonfärg?
SVAR: De är grön-melerade.
12: Kommer du att vara med i melodifestivalen nåt i år?
SVAR: Nej, det blir ingen form av deltagande i melodifestivalen i år för min del. Jag kommer att spela på Intiman-teatern under dessa veckor, så därför finns det först och främst ingen möjlighet för mig att vara med. Tycker dessutom att det är bra att vänta nåt år eller mer efter att det har gått så bra som det har gjort i festivalen som denna gång. Behöver minst ett år för att överhuvudtaget kunna smälta alla upplevelserna under detta fantastiska år. Tack alla ni raringar, för att ni har gjort mitt år så oförglömligt!

Slutligen vill jag nämna angående gästboken: Många av er skriver erat telefonnummer och hemadresser i den och vill att jag ska kontakta er. Tyvärr har jag inte tid och möjlighet att ringa upp eller skriva brev till er personligen. Med mitt hektiska arbetsschema och alla brev och mail som kommer in dagligen, är det en omöjlighet, hur gärna jag än skulle vilja. Det får istället bli allmänna svar till er här i dagboken. Jag vill dessutom be er att INTE skriva ut era hemadresser och tel.nr, för det är inte bara jag som ser det utan alla som går in i gästboken och läser. Och även om majoriteten definitivt är goa, rara människor, så finns alltid chansen att någon som inte alltid vill sina medmänniskor väl, också går in på hemsidan. Så lämna aldrig ut era adresser eller andra personliga uppgifter på allmänna sidor på Internet, mina söta vänner!

Vi hörs nästa måndag!
Var rädda om er, våga ta plats här i livet och låt aldrig någon trycka ner er! Ni är ovärderliga!
PUSSILUSS!
Nanne

Sweet Charity-gänget pustar ut i en paus mellan repetitionerna. Från vänster: Tine Matulessy (som spelar Nickie), PM Andersson (koreograf), Peter Björk (regissör), Vera Prada (sång, dans koreografassistent/danskapten), Bettan Edgren (gör rollen som Helene), Nanne.

9/1-06
Hej allihopa!
Nu är det full fart med repetitionerna av Sweet Charity. Manus, koreografi och sångtexter nöts in för fullt. Det börjar kännas väldigt pirrigt. Det är ju en så oerhört stor roll jag gör och det är mycket att sätta i huvudet dessa veckor. Men samtidigt är det vansinnigt roligt. Kim Sulocki, som spelar William - den som Charity blir förälskad i - och jag har under veckan repeterat våra scener ihop. Det känns tryggt att ha en så roligt och proffsig motspelare i sådana här scener som blir något intimare än de övriga. Kunde inte ha fått en bättre motspelare att bli "kär" i - i pjäsen alltså! ;-)

Det är en så härlig stämning bland alla inblandade i detta projekt - mycket skratt och alla stöttar varandra. Peter Björk är en fantastisk regissör. Han är lyhörd för förslag men vet helt och fullt hur han vill ha scener och hur vi ska framställa dem. För mig, känns det oerhört skönt att ha en regissör som vet vad han vill men alltid arbetar med stort hjärta och hänsyn och lyhördhet för samtliga inblandade. Att gå in i en så här stor roll som jag nu gör för första gången och få en regissör som honom är obeskrivligt värdefullt. Samma sak gäller PM, koreografen. Han är toppen! Musikalen har ju väldigt många häftiga shownummer och han lyfter dem ytterligare ett steg. Under veckorna som går kommer jag även att berätta om de andra som är inblandade i denna föreställning. Jag känner mig så privilegierad att få jobba med alla i det här gänget.

Vi repeterar hela dagarna från tidiga morgonen, så jag är ganska mör när jag kommer hem på kvällarna. Innan jag går och lägger mig, läser jag igenom mitt manus och repeterar dansstegen. Har sovit hos min mamma ett par nätter för hon bor inte så långt ifrån där jag repeterar. Det gör att jag, som inte är någon direkt morgonmänniska, kan sova lite längre och slippa sitta en timme i bilköerna på mornarna, nu när dessutom biltullarna kommit igång.

Det har i alla fall varit mysigt att få vara med mamma under veckan som gått. Har ju knappt hunnit träffa mina nära och kära p.g.a. mitt extrema arbetstempo under det gångna året, så det känns underbart att äntligen få ta ikapp det lite grann.

Under helgen var jag och familjen hemma och tog det lugnt. Peter och jag var ute tillsammans en kväll och åt på en restaurang. Vi går bägge så hårt in för Sweet Charity-jobbet just nu (han gör ju musiken dit) så även om vi ses så hinner vi inte riktigt vara tillsammans som ett kärleksfullt par, som vi skulle vilja. Vi rusar förbi varandra och pussar på varandra i farten när vi möts i hallen, köket eller i replokalen. Därför är det så värdefullt att bara för ett par timmar släppa allt jobb och bara ägna sig åt varandra. Vi var också och såg när våran yngsta son spelade fotbollsturnering. Det är så mysigt att äntligen kunna vara med på sönernas fotbolls- och bandymatcher igen. Jag sitter på helspänn och tycker att det är otroligt roligt att följa, vare sig de vinner eller inte. Jag är också imponerad av alla fotbollsfarsor som ställer upp som tränare för idrottslag runtom i landet, i ur och skur. De gör ett otroligt värdefullt jobb.

Under helgen började dessutom flera i familjen bli krassliga - feber, halsont och hosta. Så nu laddas det upp med hostmediciner och annat medikament som kan lindra krämporna.

Tyvärr måste jag meddela att nya singel inte kommer att innehålla något nytt spår eller remix som var tanken först. Det blir "Många Karlar, Lite Tid" och Wille Crafoords "Sitter Här Och Älskar Dig" plus en instrumental version av "Många Karlar... ." Har varit så totalfokuserad på Sweet Charity förberedelserna att det inte har funnits minsta tid för mig till övers att styra ihop studiotider etc. Det är bara att inse; min ambitionsnivå är alltid väldigt hög, men ibland inser jag inte riktigt hur mycket jag redan har att hinna med och att dygnen faktiskt har begränsat antal timmar. Tror alltid att jag ska hinna med mer och det hade jag säkert gjort om det inte var för att detta är en så oerhört stor roll och jag måste prioritera detta just nu kombinerat med att den lilla tid som blir till övers, hinna vara med min familj. Har tackat nej till alla spelningar från mitten av december fram till premiären den 9:e februari, för att bara kunna fokusera på musikalrollen istället för att ha tusen järn i elden samtidigt och dubbeljobba både på dag- och kvällstid, som jag ofta gör. Har dock lite andra kommande projekt på gång framöver, men det kommer jag att skriva mer om när det blir aktuellt, senare under våren. Men som sagt; nu är det bara fokusering på "Sweet Charity" som gäller de närmsta veckorna.

Vi hörs nästa måndag. Då kommer jag att berätta mer våra repetitioner och allt annat som hänt under veckan.

Puss och kram till er alla och kom ihåg att ni är vackra och unika!
Nanne

Nanne som Sweet Charity

2/1-06
Hej allihopa!
Hoppas att ni har haft en kul och mysig nyårshelg. Vi har haft det toppen. Vi var hemma och firade nyårsafton med några av våra bästa vänner, Paul och Marie Rein och deras dotter. Vi åt och njöt av att bara få tillfälle att umgås, koppla av och skratta tillsammans.

Dagen efter var jag på bröllop. Jennie, i gruppen 3D som brukar vara med mig på mina spelningar och köra, gifte sig. Ååååh, vilket sagolikt bröllop och hon var vacker som en filmstjärna, a la Catherine Zeta-Jones. Under vigselakten ångrade jag att jag inte valt vattenfast mascara. Borde veta vid det här laget, att jag är en blödig typ som gråter av lycka när människor som hon och Tommy står där och det bara strålar kärlek om dem. Wow! Tänk vad det är häftigt att ha någon att älska och att kunna få känna sig älskad av. Det är en av de största drivkrafterna i livet för oss människor och kan utföra mirakler.

I dag, måndag har vi börjat repetera med Sweet Charity igen. Det är så obeskrivligt roligt. Nästa vecka ska jag berätta lite mer ingående om hur våra repetitioner går till och vad som händer på den fronten. Tyvärr har min medverkan i radioprogrammet "Massor Med Musikal" blivit framskjuten några veckor. Det nya datumet kommer att finnas här på hemsidan så fort det är bestämt. Anledningen till detta är att de avvaktar tills de kan få en låt med mig från Sweet Charity som de kan spela i radion, men vi har inte haft möjlighet att spela in den ännu, vilket vi ska försöka med i veckan.

Vill ännu en gång tacka er för alla presenter jag fått, när vi har setts eller som ni har skickat till mig; teckningar, nallar, troll, smycken, nyckelringar etc. Jag sparar dem alla. Detsamma gäller att brev och mail som ni skickar. Tusen, tusen tack söta ni. Ni är så otroligt älskvärda och rara.

Många av er har hört av sig per mail eller brev och berättat att ni ska gå på Sweet Charity. Vad kul att så många av er ska komma dit och se föreställningen. Om ni säger till i kassan när ni kommer dit, så kan det finnas en möjlighet att vi hinner ses en kort stund efter föreställningen för t.ex. autografer, som flera av er frågat efter. Men jag vågar inte lova något, för ibland har jag bråttom iväg vidare och måste då rusa direkt efter föreställningen. Men förutom vid dessa tillfällen, träffar jag er gärna och skriver autografer. Ni är så många som besöker hemsidan dagligen, så det är jätte kul att få möjlighet att träffa er personligen också, om tillfälle ges.

Nej, nu ska jag sätta mig och plugga lite manus och sen ska jag och resten av familjen kolla en film tillsammans.
God fortsättning på det nya året 2006.

Var rädda om er och ta till vara på varje dag efter bästa förmåga och möjligheter.
Stoooooora, varma nyårskramar och pussar till er alla!
Nanne